27 ledamöter tog under tisdagen ställning till en folkomröstning om skolstrukturen i Luleå. En strid handlade om hurvida det skulle vara ja- och nej-alternativ, eller svarsalternativ. Det slutade med att Socialdemokraterna och Moderaterna vann den omgången och frågeställningarna kommer att se ut på följande sätt:
- ”Avbryt omedelbart nedläggningar och sammanslagningar av skolor och förskolor. Ta i stället fram en ny utvecklingsplan som utgår från dialog med skolpersonal, barn och föräldrar samt värnar byar och stadsdelar. I planen ska de redan genomförda nedläggningarna utvärderas och återställas där det är motiverat och efterfrågat. ”
- ”Fortsätt ta ansvar för en jämlik och kvalitativ skola som utgår från Luleå kommuns långsiktiga vision och utvecklingsplan.”
”Inte riktigt samma sak”
Någonting som inte faller Simon Matti i smaken.
- De är ojämförbara för det första. Alternativ ett handlar mer praktiskt hur man vill utforma skolstrukturen. Alternativ två handlar om vilka övergripande målsättningar man ska ha med skolverksamheten i kommunen, säger han.
Han fortsätter:
– Det är inte riktigt samma sak, för de målsättningarna ställer ju alla upp på, gissningsvis.
Blandar äpplen och päron
Problemet med svarsalternativen är att det går utmärkt att ställa upp på båda alternativen och att kommunen blandar äpplen och päron.
– De är inte ömsesidigt uteslutande. Det är såklart ett problem.
Hur ska man utforma frågorna?
– Det allra bästa är att ha ett ja och ett nej-alternativ. Det är ju väldigt tydligt. “Ska vi fortsätta med framtidens skola? Ja eller nej”. Eller man hade kunnat göra någon modifierad version där man förklarar mer naturligtvis. “Ska vi satsa på storskola och större enheter eller inte”.
Är det en demokratisk fråga?
– Om man i en kommunal folkomröstning utformar usla svarsalternativ är det ingenting som påverkar Sveriges ställning som demokrati eller inte men det är klart att det tar bort lite av poängen med att ha den här möjligheten till medborgarinflytande.