SHK presenterade idag sin slutrapport på plats i Örebro, om flygolyckan på Örebro flygplats den 8 juli 2021, där nio personer omkom. Kommissionen konstaterar att ”utredningen har identifierat flera latenta faror som har uppstått under en lång tid”.
I det här fallet, konstaterar SHK, skulle åtta fallskärmshoppare hoppa från 1 500 meters höjd. Vädret var bra och efter start steg flygplanet till 400–500 fot över marken, innan det ändrade kurs med 180 grader åt vänster.
SHK konstaterar att flygplanet hastigt svängde runt i en sjunkande sväng med stor sidlutning. Innan kraschen dök flygplanet brant för att sedan plana ut lite, innan det slog i marken. Vid kraschen slogs landningsstället av. Flygplanet kanade på buken och började brinna.
Inget tekniskt fel
Precis som SHK tidigare konstaterat har man inte hittat något tekniskt fel på planet som kan ha påverkat olyckan. Man har inte heller hittat något som tyder på att pilotens psykiska eller fysiska tillstånd var nedsatt före eller under flygningen.
Utredningen visar att höjdrodertrimmen var i ett onormalt läge för start och att flygplanet var för baktungt. Det innebar att de så kallade spakkrafterna var större än normalt och att flygplanet blev svårare att hantera.
Piloten förlorade troligen kontrollen över flygplanet i samband med att vingklaffarna fälldes in, enligt SHK, och på grund av den låga höjden kunde han sedan inte återfå kontrollen.
Riskanalys hade behövts
Enligt SHK skulle en ”ändamålsenlig riskanalys” ha kunnat identifiera flera faror, och man ifrågasätter nu om piloter som utför icke-kommersiella flygningar i fallskärmsverksamhet har fått tillräckliga verktyg för att göra en sådan analys.
SHK kommer även med flera rekommendationer för att förebygga liknande olyckor. En sådan är att Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (EASA) inför en utbildning som ger särskild behörighet för piloter som utför fallskärmsoperationer, där det även ingår repetitionsutbildning.