När de började ägna allt mer tid åt att åka från Stockholm för vara på lantstället började Stefan Jansson och Daniel Axelsson fundera på om det inte gick att göra tvärt om. Efter många års letande kunde de till sist flytta in på den gård de nu drivit i åtta år i södra Närke.

– Nu bor vi här på landet och åker aldrig in till stan, skrattar Stefan Jansson.

Genbanker för framtiden

På gården bor också ankor, hästar, kor, getter, bin och får. De allra flesta är av lantras och utrotningshotade och det har blivit ett sätt att dra in pengar till gården.

– Våra djur är genbanker vilket innebär att vi föder upp dem för att bevara generna till framtiden. För det får vi stöd från Jordbruksverket. Sen säljer vi en del djur vidare, av getterna får vi mjölk och en del djur blir kött också.

Vill ha det lagom

De letar hela tiden efter sätt att tjäna pengar som ska innebära lagom mycket jobb förklarar Stefan. För stordrift blir det inte tal om.

– Vi vill ha det lagom! Får vi det att gå runt så stannar vi där. Det innebär ändå mycket jobb.

Just möjligheten att styra sin egen tid är för många anledningen till att man söker sig bort från stress, trångboddhet och ständig uppkoppling. Det som idag kallas ”downshifting”.

Av den anledningen finns Stefan och Daniel inte heller på sociala medier, skyltar inte med telefonnummer och marknadsför sig inte.

– Däremot är vi väldigt sociala i de lokala nätverken och hembygdsföreningar och deltar gärna på marknader – men när det passar oss.

”Våga ta hjälp!”

Hur man driver en gård och tar hand om djuren har de lärt sig på egen hand. Det har blivit många vändor till biblioteket. Och samtal till Länsstyrelsen i Örebro som båda berömmer.

– Sen kan man gå på kurser och vara med i forum men till stor del handlar det om att våga, konstaterar Daniel Axelsson. Och att våga be om hjälp innan det blir alldeles för jobbigt.