– Ibland vill jag bara ha någon att prata med – någon som frågar mig om hur jag mår, säger Rafah som lämnade Syrien ensam för cirka åtta år sedan.

Extra svårt som nyanländ

Rafah har två söner och tre barnbarn, men de bor långt bort och hon träffar dem aldrig.

– Man brukar skaffa kompisar i skolan eller på jobbet, men för en person i min ålder och med min bakgrund är det svårt med språket och att hitta ett heltidsjobb. Då blir det mycket ensamtid.

Rädsla för att dö ensam

– Jag har hört historier om äldre som upptäcks döda i sina lägenheten efter flera veckor, och ibland månader. Jag vill inte vara en av dem. I mitt hemland kollar grannar och släkt oftast läget och hör av sig till en, men det är annorlunda här.

Vad är det svåraste med ensamheten? Hör Rafah dela med sig i klippet.