– Vi har intervjuats av New York Times, The Guardian, CNN, BBC – alla stora media. Och i Taiwan har det gjorts en animerad kortfilm som målande beskriver hur vuxna och barn blir överfallna av män med spjut och sköldar. Vår taiwanesiska är rätt dålig, men vi förstår i alla fall när man säger ”Sandby” och ”Öland”, säger Helena Victor som är projektledare och arkeolog.

Mediaintresset har varit så stort att man faktiskt tackat nej i ett par fall.

– De kändes inte riktigt seriösa, så att säga.

Romerska mynt och glaspärlor

Den första utgrävningen i Sandby borg gjordes sommaren 2011. Redan då gjordes spektakulära fynd som satte strålkastarljuset på den ödsliga fornborgen vid havsstranden på östra Öland. Och under årens lopp har fynden blivit fler och fler:

Rikt dekorerade dräktspännen, flera romerska mynt, glaspärlor och en sorts pilspets som visar att man haft kontakt med Romarriket:

– Den är fyrkantig i genomskärning i stället för rätt platt, som det vanliga är. Och den sortens spets är gjord för att kunna tränga igenom en metallbrynja. Den är ett dödligt mordvapen, förklarar arkeolog Ludvig Papmehl-Dufay.

Nått 110 miljoner människor

Trots att inte mer än tio procent av borgens yta är utgrävd är platsen redan världsberömd.

När den brittiska vetenskapstidskriften Antiquity i våras publicerade en artikel om Sandby borg under rubriken ”A moment frozen in time” (”Ett fruset ögonblick”) tog det internationella mediaintresset fart. Ett mediaanalysföretag har kommit fram till att 110 miljoner människor världen över nu har läst om utgrävningarna.

Trots detta stora genomslag har arkeologerna en ständig kamp för att få pengar till sitt fortsatta arbete. Riksbankens Jubileumsfond har finansierat tre års arbete och två utgrävningar. I år räckte det inte till mer än en utgrävning på fem dagar.

”Arbetet börjar när vi grävt klart”

Egentligen är arkeologerna pusseldeckare. Med små brottstycken ur det frusna ögonblicket i Sandby borg ska de försöka få svar på frågorna vem, hur, när och varför. Inte lika häftigt som att ligga på knä och borsta fram ett glänsande dräktsmycke, men nog så viktigt.

– När vi har grävt klart och lagt igen schaktet har vårt arbete egentligen bara börjat. Vi jobbar ganska mycket med materialet inomhus här på Kalmar länsmuseum med allt ifrån att rengöra föremål och skicka dem till konservator, men också ”beforska” föremålen, alltså helt enkelt ta reda på vad det är som vi har hittat, säger arkeolog Ludvig Papmehl-Dufay.