De 10 000 växterna i Igelbäcken planterades inom ramarna för ett pilotprojekt finansierat av Solna stad med hjälp av bidragspengar från länsstyrelsen.
Jarmo Spiik, projektansvarig, tror att fler aktörer, som kommuner, kommer att tvingas till åtgärder i takt med att gränsvärdena för PFAS sänks.
– Det är ofta väldigt dyrt, normala metoder, i jämförelse med det här, säger han.
Fler molekyler
En lärdom från projektet är att växten starr är särskilt bra på att ta upp vattenlösliga molekyler – en form av PFAS som är svårare att fånga upp med andra metoder som kolfilter.
– Vi tror på en kombination; en konventionell metod tillsammans med att plantera växter. Då får man upp hela spektrat av molekyler, säger Jarmo Spiik.
”Fantastiska resultat”
Efter pilotprojektet i Järva har forskningen tagits vidare till ett område i Brunna, norr om Stockholm. Där har projektet kunnat växa bland annat eftersom området, till skillnad från Igelbäcken, inte är ett naturreservat.
– Där har vi fantastiska reslutat, mycket bättre än förväntat, säger Jarmo Spiik.
I klippet berättar Jarmo Spiik hur reningen i Igelbäcken går till.
Vad är PFAS?
PFAS – eller högfluorerade ämnen – är ett samlingsnamn för en grupp organiska ämnen som alla består av en kolkedja där väteatomerna är helt eller delvis utbytta mot fluoratomer.
Det är en stor och komplex grupp på mer än 4700 identifierade ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället.
Gemensamt för alla PFAS-ämnen är att de är mycket svåra att bryta ner och vissa PFAS kan ha skadliga effekter, både för människa och miljö. Alla PFAS-ämnen är syntetiskt framställda och finns inte naturligt i miljön.
Källa: Kemikalieinspektionen