Vi har fått en chans att besöka en miljö som få har insyn i. Här på Nacka sjukhus och på liknande slutna psykiatriska avdelningar har Elin bott i snart tre år nu. Det finns ingen sysselsättning och utrymmena är små.

Vad gör du på dagarna?

– Absolut ingenting. De försöker få mig att inte vända på dygnet. Jag tycker inte det finns någon mening med att gå upp för man gör ändå ingenting. Och jag får inte gå ut, säger Elin.

Elin har diagnoserna posttraumatiskt stressyndrom och autism. Hon har svårigheter med nya människor, men här råder omsättning på vårdpersonal och anställda som SVT pratat med menar att man är för få.

Tvingas i bälte vid ångestattacker

Elin får sådana ångestattacker att hon inte kan kontrollera sig.

– De tänker att jag har varit för våldsam här, det har varit bältesläggningar mellan en och tre gånger om dagen, säger Elin.

Anna Sallin, som är överläkare och nyligen arbetade på avdelningen på Nacka sjukhus, där vi träffar Elin, känner väl till situationen. Anna Sallin menar att Elin inte är ensam i att sitta fast på akuta vårdavdelningar som egentligen inte är anpassade för att man ska leva här.

– Det finns många. Det är en förtvivlad situation. Hon ska absolut inte vara på en psykiatrisk avdelning. Det förstör henne dag för dag. Att hon är aggressiv och desperat är inte ett dugg konstigt.

Personal som har tjänstgjort här har också tjänstgjort och utfört tvångsåtgärder, trots att de saknat utbildning, det berättar avvikelserapportering och en anmälan till IVO. Anställda vittnar om en mycket pressad arbetssituation som innebär ett hot mot både patienter och personal.

”De tror de kan klyva en människa i bitar”

SVT Stockholm har tidigare granskat bristen på helhetsansvar för den enskilda människan inom psykiatrin, något som lett till debatt och krav på lagändringar.

På den här akuta psykosavdelningen där Elin bor finns inte den ätstörningsvård hon också behöver. Men ätstörningskliniker kan inte behandla människor med svåra ångestattacker och självmordsförsök.

– Det är som att de tror att de kan klyva en i bitar bara för att de inte kan anpassa sig och samarbeta med varandra, säger Elin.

Andra boenden än psykiatrins akutavdelningar är ett ansvar för socialtjänsten. De har beviljat ett gruppboende enligt LSS, där inte Elin vågar bo, eftersom hon känner sin egen sjukdomsbild väl.

– Det var ostrukturerat, det var väldigt lite bemanning, säger Elin.

Boendet erbjöds istället för det boende som Elin själv ansökt om, eftersom det var mer ”kostnadseffektivt”, kan vi läsa i beslutet från socialtjänsten i Skarpnäck.

Enhetschef Karin Borg avböjer att kommentera fallet.

Psykiatrichefen: ”Dilemma”

Ansvariga chefer på Nacka sjukhus hänvisar till Svante Nyberg, chef för hela psykiatrin i södra Stockholm. Han vill inte heller kommentera Elins situation, trots att hon gett sin fullmakt. Men han säger att patienter som vårdas på psykiatrins avdelningar gör det ”för att de behöver det”.

– Det är klart att vi hoppas ju alltid att vi kan göra vården bättre och det tror jag att alla är engagerade för göra, säger Svante Nyberg.

Men vad säger du om att man kan bli kvar i åratal på en akutavdelning?

– Det är ett dilemma. Men om patienten behöver vård under lång tid så ska de kunna erbjudas det.

Elin och hennes mamma beskriver att psykavdelningarna i södra Stockholm ibland skickar Elin mellan sig, för att avlasta varandra, men vården är inte bättre någonstans.

Vill få en förbättring för andra också

– Jag pratar inte med dig bara för min egen skull, för att bara jag ska få en förändring. Jag pratar för att andra som mår lika dåligt som jag, också ska få en förändring, säger Elin.

Och på frågan om vad hon vill få, så svarar hon ”trygghet” och traumabehandling.

– Som det är på de här avdelningarna så kommer man bara på ännu fler sjuka beteenden.