Vi besöker Rinkeby en vardag i mars. Här sitter männen och fikar och småpratar men varken på caféer eller på torget ser vi några kvinnor. Och det här är inte en ovanlig syn bekräftar de människor vi pratar med.
Men allt det här vill nu en djärv kvinnogrupp i området ändra på. Och vi får följa med när gruppen samlas på Rinkeby torg och går tillsammans in på ett café och beställer kaffe och kakor. Runt de andra borden sitter bara män.
Läs mer: Feminister flyr förortens torg
Kvinnorna fikar i lugn och ro men projektledaren berättar att det inte alltid är helt riskfritt att försöka ändra på normer.
– När det är för många män på ett ställe så anses det i många kulturer att det inte är ett bra ställe för kvinnor att visa sig på, därför har vi medvetet försökt att visa oss, säger Fatehmeh Seydalzadeh.
Gamla traditioner från hemländerna
Musse Yusuf brukar fika i Rinkeby och han menar att det är gamla traditioner från hemländerna, som lever vidare.
– Vi blandar inte kvinnor och män. Kvinnor har sina egna caféer och männen går för sig. Vi håller kvar våra gamla traditioner, säger han.
Musse Yusuf känner sig själv inte bekväm med att umgås med kvinnor i de offentliga rummen och han tror inte att den äldre generationen kan förändras, även om han själv skulle önska det.
– Jag hoppas att det ska bli som i (andra delar av, reds. anm) Sverige, där kvinnorna sitter bredvid männen och dricker kaffe, och badar tillsammans.
Kvinnogruppen som tar plats bland männen
Det sociala företaget Blå vägen i Spånga jobbar bland annat med att integrera utlandsfödda kvinnor i det svenska samhället. Fatehmeh Seydalzadeh säger att många av kvinnorna kommer från mer konservativa kulturer och att gruppen hjälper dem att ta mer plats i samhället.
Detta gör man bland annat genom att fika på olika platser i Järva-området och bada tillsammans med män i Husbybadet.
– När vi har kommit till ett samhälle där både män och kvinnor har en gemensam plattform i de allmänna utrymmena, ville jag att kvinnorna skulle få känna på detta och komma över sina personliga, kulturella eller religiösa hinder, säger Fatehmeh Seydalzadeh.
”I värsta fall går man samma öde som Fadime”
Vad händer då om en kvinna är en del av den här normen och bryter de oskrivna reglerna?
– Antingen blir hon utpekad eller utstött. I värsta fall går hon samma öde till mötes som Fadime, om man kliver över för många av de här reglerna.
Jag kan ju fika på torget, är det verkligen ett problem för alla kvinnor?
– I första hand är det ett problem för muslimska kvinnor i området men det finns män som ser det som sin plikt att även andra kvinnor ska följa dessa regler.
Vill inte bada tillsammans med män
Farangis Ostovar ursprungligen från Iran har genom kvinnogruppen lärt sig mer om det svenska samhället. Hon bor inte själv på Järvafältet och blev förvånad över hur många i Rinkeby och Tensta som lever på ett annorlunda sätt.
– Jag har fikat i både Rinkeby och Tensta men det kändes inte bra. Alla män kollade på oss. Jag trodde inte att det skulle vara konstigt för männen att vi var där, de bor ju i Sverige. Det här fungerar inte, jag tycker att de behöver ändra sin kultur, sina tankar eller någonting, säger hon.
Shukri Ali som jobbar på Blå vägen har följt med på några av kvinnogruppens aktiviteter. Hon tycker inte att det är något problem att fika men däremot vill hon inte gå till simhallen när män befinner sig där.
– Jag vill inte visa mig utan kläder eller vara där med en massa män, på grund av min religion. Jag har läst att det inte är okej men jag tycker det är okej att andra gör det.
”Vill inte att Sverige ska bli som Iran”
SVT Nyheter Stockholm berättade på tisdagen att den före detta riksdagsledamoten för socialdemokraterna Nalin Pekgul nu undviker de offentliga rummen i Tensta. Hon var själv med i en liknande feministisk fikagrupp – men har nu gått ur. Och feministen Zeliha Dagli som startat gruppen ”Förortsfeminism” har flyttat från Husby till innerstan.
Jag frågar projektledaren Fatehmeh Seydalzadeh varför hon fortsätter att utmana mansdominansen i dessa områden, som andra nu lämnat:
– Jag är en flykting från Iran. Jag vill inte att Sverige ska bli Iran, att kvinnors frihet ska bli kapad. Vi gav upp Iran för enkelt och jag vill inte se samma öde i Sverige, som är mitt andra hemland.
Men Iran är en teokratisk diktatur, går det ens att jämföra med Sverige?
– Om vi inte ser alla varningssignaler och fortsätter att vara naiva så tror jag det. De extrema och konservativa krafterna har vuxit sig starkare i dessa områden de senaste åren.