Det är inte ovanligt att föräldrar söker jobb åt sina tonårsbarn, en av dem är Kevin Hrustic från Göteborg. Det är så pass viktigt för honom att hans 17-åriga son och 18-åriga dotter lär sig av utmaningarna på arbetsmarknaden att han gärna ställer upp.
– Det är en bra och positiv sak att barnen kommer ut. Det händer så mycket runtomkring oss i samhället. Det är många barn och ungdomar som förstörs, säger han.
Texten fortsätter efter chatten.
Hur ser du på att föräldrar söker jobb åt sina barn?
Tommy. • Det är en välldigt stor skillnad på att hjälpa sina barn att skriva ett CV och hjälpa dom att komma till en anställningsintervju. Men att följa med på själva intervjudelen och föra sitt barns talan är en annan sak.
Jag har själv haft yngre som har haft sina föräldrar som har kört dom till intervjun och de har väntat i bilen.
Skulle jag få någon som vill ha med sin förälder med in på själva intervjun kommer de troligen inte heller bli anställda.
Malin Jönsson • Jag skulle säga att det kan vara en kulturkrock. In vissa länder måste man ha kontakter för att få jobb. Vanligt att föräldrar eller liknade familj ordnar in någon som de känner. Inte så formellt som i Sverige. Men jag håller med nedanstående att det hade varit en röd flagg på den. Föräldrar ska puscha sina barn i obekväma situationer för att få det att våga och se att det är inte så farligt utanför bekvämlighets zonen. I arbetslivet måste man göra saker som man kanske inte är så kul men det ingår i yrkesrollen/arbetsplatsen.
Eva • Jag tycker att man ska kunna söka jobb och gå på anställningsintervju själv utan föräldrar. Peppa och stötta samt lite hjälp på traven är okej, men helst inte jobb på mammas eller pappas jobb.
Jag har själv sysslat med upplärning av personal till bemanningsföretag och det är stor skillnad på mognadsgrad av ungdomarna ofta beroende av hur man lärt sig ta ansvar för sig själv.
Carl • Att hjälpa till med CV och personligt brev (korr-läsa, lämna feedback och liknande), tipsa om jobb och kanske ha fejk-intervjuer hemma är helt okej enligt mig. Men att söka, representera och vara aktiv i processen ser jag som ett hinder av den personliga utvecklingen och ett övertramp av förädlarna. Är även negativt inställd till att föräldrar 'fixar' jobb åt sina barn på föräldrarnas arbetsplatser, men det är mer för att alla har inte den lyxen och att det kan ses som en form av korruption.
Oskar • Man kan väl hjälpa till och korrekturläsa ansökan som förälder. Men att skriva cv:t och lämna in det borde man göra själv om man har något egenintresse i att ha ett jobb.
Idag är det inte ens svårt att skriva cv:n man. Kan få tips via AI-tänsterna.
Att lämna in en ansökan är väl i många fall enklare än att utföra själva jobbet.
Svenic • Jag ser det inte konstigare att jag hjälper mina barn att skriva ihop ett CV eller personligt brev/ ansökan än att jag själv ber min fru eller brorsa läsa igenom mitt CV och brev inför att jobbsök eftersom de själva anställt folk och har god vana vid det.
Däremot få barnen själva gå på intervju eller liknande.
Tyvärr är det många unga idag som har ganska dåligt självförtroende när det gäller att söka jobb eftersom de uppfattar att de helst ska ha flera års erfarenhet innan de kan få sitt första jobb.
Minska riskerna för kriminalitet
Sedan i somras har Kevin och hans tonårsbarn aktivt sökt efter jobb, men ungdomarna är fortfarande arbetslösa.
Kevin Hrustic vill säkra att hans barn kommer in på rätt bana i livet. Och att unga kommer ut i arbetslivet tror han kan minska riskerna för att de istället hamnar i kriminalitet.
Söka sina egna jobb
Att Kevin söker jobb åt sina barn istället för att de själva gör det, tror han inte ger en negativ effekt hos arbetsgivare.
– Jag tror inte det skulle vara något fel med att jag ringer och säger att jag presenterar min dotter istället för att hon presenterar sig själv.
Butikschef Fredrik Fast ser däremot problem med att barn och ungdomar inte söker sina egna jobb.
– Ska man jobba så ska man ta ett visst ansvar och då bör man kunna ta ansvaret att man också söker jobbet, säger han.
