En tonårsliga som härjat på Hisingen i Göteborg under början av året kunde stoppas efter att polisen genomfört en insats och hämtat in sju pojkar till förhör. De misstänkta är mellan 15 och 17 år och misstänks för en serie våldsamma personrån på Hisingen, där bland annat kniv använts för att hota till sig märkesjackor, mobiler och pengar.

Gärningsmännen har agerat i grupp och omringat andra ungdomar. Några har blivit slagna och nedsparkade.

– Man är flera gärningsmän mot en. Det är väldigt fegt, säger Yvonne Inge, chef för en utredningsgrupp på Hisingen som främst arbetar mot ungdomsbrottslighet.

Stort mörkertal

Siffror från Brå, Brottsförebyggande rådet, visar att antalet ungdomsrån, det vill säga rån mot personer under 18 år, inte har ökat om man tittar över en tioårsperiod. Detta gäller polisregion Väst, som består av Västra Götaland och Halland.

Yvonne Inge har arbetat med ungdomsbrottslighet i tjugo års tid, och hon håller med om den bilden. Antalet rån varierar från år till år, och är lika vanliga i alla stadsdelar enligt hennes erfarenhet.

– Det är oftast kompisgäng som kommer på en idé att man ska göra så. Då får vi vara där och försöka och stoppa det där beteendet, säger hon.

Dock tror hon att mörkertalet när det kommer till anmälningarna är mycket stort.

– Många vågar inte anmäla. Där är det främst målsägandes föräldrar som är så oroliga för sina barn att de inte vill att de ska anmäla. Eller att de backar efter att de anmält och inte vågar prata. Det händer väldigt ofta, säger hon.

Föräldrar tar barnens parti

En annan oroande trend som Yvonne Inge ser i sitt arbete är att de misstänktas föräldrar oftare tar ställning för sitt barn och mot polisen.

– Det är vanligt idag, att vårdnadshavaren försvarar ungdomen istället för att se vad det är de har gjort, säger hon. 

I många fall vill föräldrarna inte se allvaret i det deras barn har gjort, och försvarar barnens beteende.

– Om föräldern försvarar sitt barn och inte tycker det de har gjort är speciellt allvarligt, då kommer den unge aldrig att erkänna vad den har gjort. För då gör man ju bort sina föräldrar, säger Yvonne Inge.