Det var en dag att minnas. Den fyraåriga flickan åkte med sin pappa och två av hans vänner på en fisketur i Göteborgs skärgård.
Men dagen fick ett tragiskt slut. Klockan var straxt efter 17 på eftermiddagen när gruppen vände hemåt. I en rondell i Torslanda i Göteborg, mitt i rusningstrafiken, sprängdes bilen i luften. Explosionen var kraftig och vrakdelar spreds över ett stort område. Polisens tekniker kunde senare konstatera att en kraftig sprängladdning placerats under fordonet.
Många fiender
Det tilltänkta offret var inte flickans pappa, utan en annan man som åkte i bilen. Han hade en central position bland de kriminella gängen och hade därmed också många fiender.
– Tillvägagångssättet är ytterst hänsynslöst, något vi inte sett i Sverige tidigare. Att man så urskiljningslöst gör det utan att vara säker på vilka som finns med i bilen, eller ännu värre, att man visste om det och ändå gjorde det. Och det var rena turen att ingen annan i närheten omkom, säger Stina Lundqvist.
Den fyraåriga flickan fördes i ambulans till Östra sjukhuset. Men skadorna var så omfattande att hennes liv inte gick att rädda, hon dog på morgonen den 13 juni 04.40. Flickan har blivit en symbol för de oskyldiga offren för krigen mellan de kriminella gängen.
Hopp om åtal
Under de fyra år som gått har tre olika personer suttit anhållna, misstänkta i samband med dådet. Samtliga har släppts i brist på bevis. Men utredningen går vidare. En handfull utredare jobbar fortfarande med den, några på heltid. Och kammaråklagaren har hopp om att nå ända fram till ett åtal.
– Vi har en god bild av vad som ligger bakom. Jag tror att sex, sju, åtta män eller kanske ännu fler haft roller i de här morden. Det är många som utgjort olika länkar i kedjan, säger Stina Lundqvist.
Utredningen lider också av att den kriminella världen skördar sina offer. Två av de personer som varit intressanta i utredningen lever inte längre. Så sent som i maj sköts en av dem ihjäl i Barcelona. Han var eftersökt av utredarna kring Torslandasprängningen.
Arbetar vidare
Finns det risk att det inte finns några personer kvar att åtala till slut?
– Det känns inte som det är vårt största problem, men visst finns det en risk, säger Stina Lundqvist.
Har ni en tidsplan?
– Fyra år är en lång tid. Och jag kan tänka mig att andra kanske hade lagt ner det här. Men jag vill fortsätta, framför allt för de anhörigas skull. Vi har en del saker kvar att göra, vi har en del personer som vi vill prata med. Så får vi se vart det leder. Jag har fortfarande hoppet kvar, säger Stina Lundqvist.