Noor Axén Zaman går i åttan på Centralskolan i Töreboda. Hon går i dag i en supportklass bestående av tio elever där alla är i behov av ett extra stöd från lärarna.

Men hon har inte alltid fått den uppstöttning och hjälp som hon behöver från skolan.

Familjen har fått kämpa

Noors adhd-utredning började när hon gick i lågstadiet.

– Jag märkte ju att det var någonting, säger Åsa Axén, Noors mamma.

Trots att Noor fick diagnosen grov adhd och lättare autism, fick familjen kämpa hårt för att hon skulle klara av skolan när hon började i mellanstadiet. Hon fick inget extra stöd och fortsatte gå i en vanlig klass med 25 elever.

Förklaringen familjen fick från skolan var att Noor inte skulle passa in i en stödklass och att hennes problem inte ansågs vara tillräckligt allvarliga.

– Medicinen hjälpte till men det var jobbigt, det var fortfarande mycket stök i klassen och högljutt och det förstör ju koncentrationen också, säger Noor.

Saknade stöd

Mamman Åsa Axén säger att åren i mellanstadiet var tuffa. Efter att Noor inte fick vara med på en skolutflykt på grund av diagnosen, vägrade hon gå tillbaka till skolan och stannade hemma sista månaderna i sexan.

– Det räcker inte med medicin utan det måste till mer, det blev för mycket störningsmoment, säger Åsa Axén

Fungerande vardag med supportklass

Först i högstadiet, när Noor bytte skola, fick hon börja i en mindre klass med andra elever som behöver mer stöd. Skillnaden märktes direkt.

– Nu är det fantastiskt. Noor vill gå till skolan och tycker att det är roligt. Nu har hon nästan ingen frånvaro alls, säger mamman Åsa Axén.