Bildminne • Gör nya fina böcker också. Jag lär mig mycket bättre av en bok. Mitt bildminne funkar bättre då. Det jag läser på iPad/datorn är inte lika bra. Och ljuset blir jobbigt i längden.
Det är skönare att sitta och läsa ur en bok.

Michael Nilsson • Men det där är väl ingen nyhet. När jag gick högstadiet 1979,så fick vi aldrig använda våra böcker, utan klassföreståndaren kom alltid med en lunta a4 ark. Så var det under hela vår skolgång. Ibland kunde man få böcker för att läsa i, men övningsboken fick man aldrig använda utan då kopierades den till hela klassen.

Frida • Det är väl inte konstigt att svenska elever presterar sämre. Så digitaliserad vård värld blivit för många. Som förälder och pedagog kan jag se det man menar med fördelar med digitala medel. Men jag tycker det fattas mycket där. Och fascinationen hos många lärare för det digitala gör mig förvånad. Lärande handlar ju om hela människan. Olika sätt att minnas.
Ergonomin framför alla dessa plattor och datorer är sällan något man tar hänsyn till.
Och skärmtröttheten ska vi inte bortse ifrån.

Där vi bor i grannlänet har digitaliseringen och fokis på läsning lett till att de nu måste hårdsatsa på stavning, att skriva överhuvudtaget för hand och texta läsbart. Läsning är inget problem.
Så jag håller inte med de som vill digitalisera alla läromedel.
Läromedlen är väl hyfsade. Och det köps in nytt.
Men föråldrat tja. I vissa fall ja. I No är fortfarande evolutionsteorin ett faktum.. där borde läromedelsansvariga sätta sig in i vad vi vet idag.

Jenny • Vi får prioritera bort läromedel så pengarna ska räcka. Inte ens klassuppsättningar av böcker finns att tillgå.

Johan • Jag arbetade på en högstadieskola, där det inte fanns fulla uppsättningar SO-böcker utan endast i en lektionssal, skolungdomarna brydde sig knappt de var fullt upptagna av sina laptops

Anita • Jag arbetar på en låg-och mellanstadieskola i Uppsala. Vi har licenser av olika slag. Alla klassrum har en aktive-board och en lady bug.

Mikael • Alla våra böcker är på datorn så dem ser mycket bra ut.

Anders • Läromedel är komplicerat. Som lärare tycker jag att ingen mattebok får mer än en trea av fem poäng. Oftast bygger de på att man ska demonstrera hur man räknar och sedan får lösa liknade uppgifter. De flesta matematiska begreppen lyser med sin frånvaro. Experiment och utforskande arbetssätt saknas i både böcker och handledningar. Böckerna är ofta tio år gamla men de nya är inte bättre.
I vvissa klasser kommer eleverna medvetet utan böcker, penna och räknehäftet. Dessa elever har ofta inte tagit till sig mellanstadiets matematik trots att de går på högstadiet. Detta är ett större problem än gamla böcker.
För tio år sedan slutade man anställa speciallärare istället skulle man ha specialpedagoger som skulle sätta diagnoser på eleverna. När vissa elever blev stökiga för de inte tagit till sig grunderna så började man anställa socialpedagoger. Hade vi haft kvar speciallärare som hjälpte eleverna med grunderna de missat så skulle eleverna kunnat mer och det varit lugnare i klasserna. Då hade det funnits pengar att köpa in nya böcker.

Maria • Även på min skola, högstadium, är det inte prio med att satsa på fysiska läromedel. Eleverna får inte skriva i övningsböcker utan förväntas skriva enbart i sina anteckningsböcker. Detta ger ytterligare utmaningar för de elever som redan har inlärningssvårigheter. Om man inte vill stå och -olagligt - kopiera övningsmaterialet så är man hänvisad till att skapa eget övningsmaterial, dvs uppfinna hjulet, gång på gång. Samtidigt uttrycks kritik mot att det kopieras alldeles för mycket och att det kostar enorma summor. Skolan får med andra ord inte kosta något. Tänk om våra barn och unga istället kunde få känna att den svenska skolan är till för dem och att det satsas på deras utbildning! Som det är nu pratas det bara om vad allt som gäller eleverna och skolan kostar. Men barnens rätt till utbildning bör stå ovanför en sådan snålhetsdebatt.