Tryggheten Jenny Johansson känt i sin lägenhet under 38 år är borta. Efter stroken känns det mer som ett fängelse eftersom hon inte kan göra mycket mer än att äta och borsta tänderna själv då hon är halvsidesförlamad.

Bortsett från hemtjänstbesöken har hon suttit isolerad i fem månader.

”Har aldrig känt marken”

– Jag har varit ute totalt tre gånger sedan dess. Men har aldrig varit ute och känt själva marken utan åkt dit jag ska med färdtjänst, säger hon.

Jenny har papper på att hemtjänsten ska ta med henne ut, men det fungerar inte.

– Det krävs en särskild anordning och bärhjälp för att jag ska komma ner med rullstolen, säger hon.

Jenny är förtvivlad över att hon förlorat sin frihet och har ansökt om att få komma till ett särskilt boende. Men Skellefteå kommuns biståndshandläggare sa nej. Hon överklagade då till Förvaltningsrätten som gav socialnämnden i Skellefteå bakläxa i sin dom.

Borde planerat boendet i förväg

Rätten ansåg att utredningen var bristfällig och att det finns uppgifter som talar för att hon behöver ett särskilt boende. Men trots det har kommunen återigen beslutat om avslag. Jenny tänker skicka in en ny överklagan.

– Vi har gett henne information om vad man kan göra och det är ju också ett eget ansvar att hitta en lösning på boendefrågan. Så är det för alla, säger Jeanette Nilsson som är chef på beslutsenheten.

Menar du att hon borde ha tänkt på det här innan?

– Vi vill ju gärna att man planerar sitt boende i god tid, och många gör det också, svarar Jeanette Nilsson.

”Orkar inte sitta här dag efter dag”

Men det är försent för Jenny Johansson.

– Det är för bedrövligt. De tycker att jag är stark men de vet inte hur det känns på insidan. Jag orkar inte sitta här själv dag efter dag.