Idag bryts ingen av dessa strategiska metaller i Sverige. Men generaldirektörerna för Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) skriver nu i en gemensam regeringsrapport att det är ”av stor vikt att skala upp tillförseln av råmaterial”.
– Den snabba utvecklingen medför bristande tillgång till råmaterial och ett strategiskt oberoende för EU blir allt viktigare utifrån det geopolitiska läget. Vi behöver därför se till att säkra tillgången på de hållbara råmaterial som behövs för batteritillverkningen inom EU, säger Anneli Wirtén, generaldirektör på SGU.
Rönnbäcken skulle ge mest kobolt
EU:s prognoser visar att medlemsländerna kommer behöva upp till 18 gånger mer litium och fem gånger mer kobolt för att nå klimatmålet år 2030. Blickar man längre fram än så väntas behoven bli ännu större.
Grafitfyndigheter finns på flera håll i Norden, medan litium är mer sällsynt. Kobolt, som bland annat efterfrågas från Northvolts fabrik i Skellefteå, har främst hittats på ett antal platser i Västerbotten. Enhetschefen på SGU, Erika Ingvald, pekar ut de omstridda fyndigheterna i Rönnbäcken som de mest intressanta i landet.
– Rönnbäcken är den största fyndigheten och skulle ge mest kobolt. Om gruvföretagen ska vilja bryta så vill de ha fyndigheter som innehåller så mycket kobolt som möjligt per ton sten.
Flera hinder kan stoppa gruvan
Men det är fortfarande mycket osäkert om det blir någon gruva utanför Tärnaby. Förutom ett stort lokalt motstånd och protester från FN väntar ett omfattande arbete för att lämna in bland annat en ansökan om miljötillstånd. Långa processer där beskeden inte går att förutse bromsar exploateringen menar både gruvbranschen och Erika Ingvald.
– Företagen måste kunna lita på snabbare och mer transparenta tillståndsprocesser. Det måste vara tydligare vad myndigheterna kräver för underlag. Problemet för Sverige nu är tillståndsprocessen, den skrämmer bort företag.
Fakta batterimetaller
I dagsläget finns gruvbrytning av batterimetallerna litium, kobolt och mineralet grafit på några få platser i världen, främst utanför Sverige och EU. EU är i de flesta fall beroende av import från länder utanför EU. Förädlingen sker i hög grad i Kina. EU:s prognoser visar att medlemsländerna kommer behöva upp till 18 gånger mer litium och fem gånger mer kobolt för att nå klimatmålet år 2030. Vidare uppskattas att det nästan kommer att behövas 60 gånger mer litium och 15 gånger mer kobolt år 2050. Kina är en av de största aktörerna i batterivärdekedjan. Kina samarbetar också med kobolt- och litiumgruvor över hela världen för att säkra landets tillgång till råmaterial.
Kobolt utvinns framför allt i nickel- och koppargruvor. Demokratiska republiken Kongo (DRK) står för 59 procent av världsproduktionen av kobolt. 12 länder står för resterande världsproduktion, exempelvis Kina, Kanada och Zambia, med mellan 4 och 7 procent av marknaden.
De största litiumreserverna finns i Sydamerika, där metallen utvinns genom avdunstning av litiumhaltiga saltlösningar som finns i reservoarer under markytan. Inom EU finns stora kända förekomster i Portugal, där det också skett mycket prospektering i närtid. Globalt sett är Australien (54 procent), Chile (23 procent) och Kina (10 procent) de största producenterna.
Omkring 68 procent av världens tillgångar av grafit finns i Kina, med Indien och Brasilien efter på fjorton respektive sju procent. Europas konsumtion av naturlig grafit uppskattas till ungefär 123 000 ton (2012), vilket är tretton procent av världens konsumtion. Nordamerika ligger på nio procent, medan Asien konsumerar 67 procent av all grafit i världen. EU importerar omkring 100 000 ton grafit varje år.
Källa: SGU