Lena Söderman visar runt i det stora tvåvåningshuset, där tio pojkar ska få varsitt rum.
– De ska få lära sig att fiska och vi kanske skaffar någon optimistjolle, säger hon och tittar ut genom fönstret, ner mot sjön utanför.
Inget intresse för ensamkommande
Klintbackagården i Naggen var först tänkt att bli ett hem för ensamkommande flyktingbarn. Tillståndet blev klart förra året, men det var inga kommuner som ville placera barn här.
– Det var samma sak med Ånge kommun, där vi befinner oss. De hade inte heller några behov av platser, säger Lena Söderman, delägare i Klintbackagården.
Efter kontakter med Inspektionen för vård och omsorg, som handlägger tillstånd för boenden, bestämde sig Lena Söderman för att ändra inriktning. Huset var renoverat, brandsäkrat och ombyggt för att kunna öppna. Hon var beredd att köra igång ett boende för ungdomar med missbruks- och beroendeproblematik redan förra hösten. Men beskedet från IVO dröjer.
Ansökte i augusti
– Jag är uppriktigt ledsen för det. Jag är ledsen å ungdomarnas vägnar som är de stora förlorarna. Jag har pratat med IVO nästan hundra gånger och de håller med mig, att det är absurt att det har blivit så här, säger Lena Söderman.
Första augusti i fjol ansökte hon om att få öppna behandlingshemmet. Lena Söderberg menar att tio ungdomar med problem hade kunnat få hjälp mycket tidigare.
– Jag ser det så här. Det här är ett hem för att hjälpa ungdomarna. Ett år i en tonårings liv, ett helt skolår, det kan vara vinna eller försvinna.
Flera mil till skolan
Byn Naggen ligger avsides, långt ut på landet. På Klintbackagården ska det finnas sex heltidsanställda. Några av byborna kan också få timanställning här. Det är flera mil till skolan och det finns inga affärer. För Lena Söderman är det en del i behandlingen.
– Det är långt till närmsta stad och det vet de om när de kommer hit. De kanske till och med har varit här och hälsat på. Här är det en oas att få vara, säger hon.
Trots att det inte var några kommuner som hörde av sig om att placera ut ensamkommande till Naggen, känner hon ingen oro för att det ska bli så igen.
– Nej, det gör jag inte för det är många som har hört av sig från andra kommuner och frågat när får ni tillståndet? Hör av er så fort ni får tillståndet.