... men nog minns jag när jag var barn den där sommardagen på landet. Jag och min bror skulle ta oss in till en häst som stod i en stor hage. Först skulle vi krypa under taggtråden och passera tjurhagen. När väl det var avklarat så var vi inne – men var hade hästen tagit vägen?

Efter en stunds letande såg vi alla tre varandra – hästen, jag och min bror. Hästen satte full galopp mot oss. Pulsen ökade och jag tänkte att min sista stund var kommen.

Men när den nästan var precis framme vid mig stannade den tvärt. Den måste ha känt sig ensam och längtade kanske bara efter vårt sällskap. Jag överlevde skräcken och jag hade nu träffat en häst på nära håll för första gången i mitt då tioåriga liv.

Rädsla är en central del av våra liv. Vi styrs, drivs eller flyr från den. Det kan vara livsviktig, men det kan även orsaka problem.

Det finns till och med de som lever på våra rädslor, allt från skräckfilmsmakaren till larmföretaget.

Har du tänkt på vem som vinner på att just du är rädd?

Rädsla är normalt – men kan även vara sjukt

Faktum är att fyra av fem diagnoser som ställs hos psykiatrin i Västmanland har med olika rädslor att göra.

Att gå till en psykolog anser en del att bara knäppgökar gör. Den stigmatiseringen gör inte saken bättre för de som behöver hjälp när en oro fått växa sig lite för stor av olika anledningar.

För det går att lösa, precis som Alexander från Västerås gjorde. Han tog tillbaka sitt liv efter flera år av isolering och utan framtidstro.

Att alla rädslor skulle försvinna helt är varken troligt eller önskvärt.

Men nu tycker jag att vi tar tag i våra rädslor.

Det är förvisso farligt att leva – man kan ju dö.

Men låt bara inte någon fånig rädsla hindra dig att leva!