Hon är född i Storbritannien, har en svensk pappa, som lever i landet sedan decennier, och en mamma från England.
I samtalet som följde mellan barndomsvännerna kom sedan den fras som störde Grimås mest: ”Åh, det inte din pappa jag talar om, det är alla andra…”
– Det lät som sådant man säger men ändå inte menar det. Det var som om hon i grunden inte ville att vi skulle vara här!
För plötsligt stod vännen på samma sida som alla andra som ville att medborgare från andra länder skulle lämna landet. För Ellen Grimås var det som om hon inte heller hade rätt att vara i England, eftersom hon också är svensk och har ett svenskt pass.
– Nu kan vi inte prata om en del saker längre. Vår relation har blivit ansträngd och knepig, säger hon lite uppgivet.
Hon menar dessutom att brexit skapat slitningar mellan generationer.
– Det kan bli svårt med matbordskonversationer mellan den yngre generationen och far- och morföräldrar till exempel.
”60 miljoner olika åsikter”
Brexit delar alltså människor och tycks bli samlingsbegrepp för alla möjliga problem som inte ens har med EU att göra. På den lokala puben i Islington träffar Ellen Grimås sin pojkvän Rob och kompisen Alistair, som säger:
– I början var det enkel fråga som krävde ett ja eller ett nej. Men i dag finns det 60 miljoner olika åsikter och ingen kommer överens. Det borde aldrig ha varit någon folkomröstning.
Ellen Grimås tillägger:
– I början handlade det om ett enkelt val: bryr vi oss om oss själva bara eller stannar vi inom den här större gruppen som har makt och säger till oss vad vi ska göra och vi skickar pengarna. Men nu är det mycket mer känslomässigt, det är personligt, människor funderar över sin egen identitet, sin egen plats i Storbritannien och var de passar in.
Rob pekar på att människor dessutom väljer sitt sällskap mer efter åsikter som passar de egna, man är mer reserverad, man skyr det främmande och stannar inom sin lilla krets.
Skylten retade grannen
Utanför parlamentet i Westminster i London vankar en gänglig man fram och tillbaka bland demonstranterna. Edward Farmer är egentligen biolog men har många år i bankvärlden bakom sig. Han är också en övertygad ”brexitör”, en som vill att Storbritannien lämnar EU.
– Min granne sa till mig att ta ner min ”lämna EU”-skylt. Jag sa nej, det här är en demokrati, och så satte jag upp två till mittemot hans hus.
Edward Farmer menar att grannen försökte sätta sig på honom och då slog han tillbaka. De talar inte längre med varandra. Och han bekräftar att relationer på alla plan har skadats, inte minst den mellan politiker och väljare:
– Förtroendet för politikerna är väldigt lågt, oavsett parti, det finns ingen tillit längre, vilket bekräftas i opinionsundersökningarna. Det har aldrig varit så lågt under min livstid.
Nazister, kommunister och Gula västar
Farmer menar att när tilliten sjunker så ökar oro och motsättningar i samhället – också i våra dagar.
– Jag kan min historia. Under 30-talet i Tyskland slogs nazister och kommunister i regelrätta slag på gatorna. Det var lite grann som de Gula västarna i Frankrike i dag. Vi britter är normalt sett inga upprorsmakare, det senaste inbördeskriget var 250-300 år sedan. Det är inte vår stil. Men om vi provoceras tillräckligt långt, så… vem vet?
Edward Farmer är knappast optimistisk, för honom är det skymning:
– Människor är griniga, det pågår ett lågintensivt argumenterande hela tiden: tjat, tjat, tjat. Det är en surrealistisk känsla av att gamla regler inte gäller längre och det är oroväckande.
På frågan vad han tror att det gör med demokratin är han tvärsäker:
– Åh, den är död, brexit har dödat demokratin, vi ser den bokstavligen dö, så dramatiskt är det.