Som så många andra kubanamerikaner har Yolanda Ramon väntat på den här dagen.
– Jag är så glad att min dotter får vara med om det, även om hon egentligen är för liten för att minnas något, säger hon.
Yolanda Ramon var åtta år när hon lämnade Kuba 1986. Hon berättar minnen om hur soldater stormade hemmet, beordrade dem att gå ut på gatorna och hurra när Fidel Castro åkte förbi. Hur familjen suktade efter kött. Hur hennes pappa hamnade i fängelse när han stal en kyckling. Hur hennes mamma försökte fly landet med Yolanda och hennes syster. Hur de åkte fast och även mamman dömdes till fängelse. Hur hon bodde hos en faster tills mamman släpptes, och de kunde fly som politiska flyktingar.
– Så många familjer hemifrån är splittrade. Mitt barn ska aldrig växa upp utan sin mamma och sin pappa, säger hon.
Vill berätta
Familjehistorierna fortsätter i den 26-gradiga värmen utanför den berömda kubanska restaurangen Café Versailles. Person efter person kommer fram, vill berätta sin historia, ber mig att ta bilder på dem och deras kubaflaggemålade kinder, deras blåvitröda kläder. Ber mig föreviga deras glädje. Ljudet är öronbedövande, bilar tutar, människor tjoar, instrument klingar. Och orden vill hela tiden fram.
– Jag började gråta, säger Noel Palenque, som tog sig hit för elva år sedan.
Hans dotter är kvar på Kuba. Han hoppas att han ska kunna ta hit henne nu.
Deras hus stormades
Eric, Ana och Becky Lipson gick upp i gryningen och satte sig i bilen för att köra fyra timmar hit. Becky kom hit när hon var två och ett halvt år 1968. Hon säger att hon har väntat på den här dagen nästan lika länge.
– Mina föräldrar var läkare, sa hon.
– Vi hade ett fint hus, men de stormade det och sa att vi var tvungna att lämna över allt till staten. När vi kom hit började min pappa jobba på en bensinstation. Han tillbringade trettio år med att tanka människors bilar efter det.
”Börjar luckras upp”
Hon säger att hon tror att Kuba står på tröskeln till något helt nytt.
– Jag pratar med kvinnor jag känner där, och saker händer. Man har inte fått ha någon religion i Kuba på sex decennier, men saker börjar sakta förändras. Det börjar luckras upp.
”Brutal diktator”
Samtidigt som kubanamerikanerna i södra USA jublar kommer ett pressmeddelande från Donald Trump, som även han befinner sig i Florida för att fira den amerikanska högtiden Thanksgiving.
Han kallar Castro för en brutal dikator, och säger att ”det underbara kubanska folket nu äntligen förhoppningsvis kommer att få leva i den frihet de förtjänar”.
Även USA:s president, Barack Obama, uttalade sig på lördagskvällen. Han konstaterade att ”historien kommer att döma Castro genom hans enorma påverkan på folket och världen omkring honom”.