Vi blir allt oroligare över klimatkrisen. Det visar en färsk studie av den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center. Samtidigt har vi försvarsmekanismer för att rättfärdiga vår konsumtion. Så medan klimatet förändras så förändras inte våra vanor och attityder. Det kallar klimatpsykologerna för ”value-action gap”. Och det nya ordet, som få politiker törs uttala, är ”avstå”. Men det är vi få som har lust med.
Svenskar är stora klimatsyndare
Forskarna sysselsätter sig därför alltmera ivrigt med vår storstilade konsumtion. De av oss svenskar som har en månadslön på över 32 000 kronor tillhör jordens rikaste tio procent som står för 52 procent av utsläppen.
Vi ligger globalt sett mycket högt när det gäller koldioxidavtryck per capita, nio ton CO2e per person (enligt Naturvårdsverkets beräkningar) mot det globala sex ton per person, strax efter medborgare i USA och Gulf-staterna, enligt Världsbanken.
De inte så smickrande siffrorna för oss svenskar har blivit synliga eftersom man numera räknar in så kallade konsumtionsbaserade utsläpp som leder till utsläpp utomlands, som våra flygresor och vad vi importerar.
Flygresa kräver tjugo års sopsortering
Forskarna pekar på att vi gärna lurar oss själva. Vi gör gärna uppoffringar med låg personlig kostnad, som att köpa ekologisk gurka eller sopsortera. Men vi vill inte avstå från flygresan utomlands eller byta ner oss och bo mindre för att spara el. Vi saknar kunskap om hur stora utsläpp vi genererar, hur många vet om att man behöver sopsortera i tjugo år för att spara in en resa till Thailand?
Till individens försvar konstaterar forskarna att det inte är lätt att göra rätt och ha en hållbar livsstil. Kollektivtrafiken brister. Tågen är dyra och är opålitliga. Sociala normer gör att det är fortfarande hög status att göra utlandsresor.
Så den stora frågan är vad som får oss att ändra beteende. Vi kunde ju ställa om våra vanor under pandemin. Vi avstod för att skydda oss själva och andra mot livsfarlig smitta. Kan vi förmås att göra det igen, för att rädda människoliv undan klimatkrisen?
“Individen måste ta ansvar”
Maria Söderberg Wolrath, docent i retorik, och andra forskare tror att med mer kunskap om hur mycket utsläpp vi genererar kommer det sociala trycket att öka att ta rätt beslut. Vi människor är väldigt känsliga för grupptryck. Och det kommer att bli jobbigt. Det är för svårt att frivilligt avstå från solresan med familjen i vinter.
Och klimatengagerade och motiverade individer efterlyser hjälp att göra rätt, visar en pågående studie av Söderberg Wolrath. De önskar sig ekonomiska styrmedel som personliga utsläppskvoter och höjda skatter.
Men varken i Sverige eller EU finns höjda klimatskatter eller personliga utsläppskvoter på den politiska dagordningen. Tvärtom, miljöskatterna sänks just nu i hela EU.
Så därför pratas det alltmer om behovet av personligt ledarskap, att klimatkrisen också blir en samvetsfråga för var och en av oss.