I en värld märkt av till synes olösliga konflikter och havererade fredsprocesser erbjöd Colombia plötsligt ett välbehövligt andningshål. Och det var med påtagligt nöjda leenden som president Juan Manuel Santos och gerillaledaren Timoleón Jímenez satte sina namnteckningar på det historiska avtalet i den karibiska hamnstaden Cartagena.
Fungerar freden i praktiken?
Men fredsyran hade inte ens hunnit lägga sig förrän det höjdes röster som varnade för att det var betydligt lättare att skriva på ett dokument än att få freden att fungera i praktiken – inte minst i ett land präglat av dramatisk geografi, svag centralmakt, väpnade grupper, blomstrande droghandel och lokala eliter som försvarar sina privilegier till varje pris.
Kan Farc garantera att alla deras drygt 7000 gerillasoldater ställer sig bakom fredsavtalet? Ska Farc-medlemmarna lyckas integrera sig i samhället eller kommer de att rekryteras av kriminella gäng? Vad hindrar paramilitära högermiliser från att ge sig på gerillamedlemmarna när de lagt ner sina vapen? Kommer regeringen genomföra de sociala och ekonomiska reformer som är en del av fredsavtalet?
Vad händer om fredsprocessens motståndare vinner nästa års presidentval? Och vem fyller tomrummet från Farc i de delar av Colombia där gerillan fungerat som en stat i staten?
LÄS MER: Teknisk revolution hos Farc-gerillan
Fredsprocessen går långsamt
När jag nyligen besökte en av gerillans tillfälliga fredszoner blev det tydligt att implementeringen av fredsavtalet går långsamt. Inga av de installationer som skulle ha uppförts stod klara och gerillamedlemmarna sov därför fortfarande i tält. Det här är ett mönster som går igen över hela Colombia. 31 maj skulle alla gerillans vapen ha varit inlämnade, fredszonernan skulle ha varit avskaffade och regeringen skulle ha frigett alla som fängslats för kopplingar till Farc. Inget av detta är klart och parterna förhandlar nu om nya hålldatum.
För Farc innebär omvandlingen från gerillarmé till politiskt parti en enorm utmaning. Det handlar inte minst om att försöka förändra allmänhetens bild – gerillan associeras ofta med kidnappningar, droghandel och barnsoldater. Och det är tydligt att fredsprocessen redan orsakat en viss attitydförändring hos Farc.
I dag är det till exempel inte ovanligt att höra självkritik från gerillans företrädare, något som var nästintill otänkbart tidigare. Kanske har det börjat ge resultat – enligt en färsk opinionsundersökning så är det visserligen fortfarande 61 procent av colombianerna som inte vill se Farc delta i politiken, men den siffran var betydligt högre för några år sedan.
LÄS MER: Fredsavtal undertecknat i Colombia
Flera bakslag senaste tiden
Möjligheterna för Farc att bedriva politik handlar inte bara om den egna kapaciteten. I Colombia är våldet alltjämt närvarande. Flera Farc-medlemmar har dödats under de senaste veckorna vilket tänder varningslampor hos gerillan och väcker spöken från det förflutna till liv. När Farc under en tidigare fredsprocess på 1980-talet var med och bildade ett vänsterparti som hette Unión Patriótica mördades tusentals av deras medlemmar, inklusive två presidentkandidater.
Det senaste bakslaget för fredsprocessen kom när Colombias konstitutionsdomstol nyligen underkände det juridiska ramverk med vilket fredsavtalet skulle godkännas i kongressen. Det öppnar för möjligheten att riva upp delar av avtalet och väckte stor oro hos parterna – regeringens chefsförhandlare Humberto de la Calle kallade beslutet för ett allvarligt svek och Farc inledde interna krisöverläggningar.
Men det är ännu för tidigt att begrava fredsdrömmarna.
Parterna tycks fortfarande fast beslutna att ro projektet i hamn. Dessutom finns det många som hoppas på en positiv utgång. Ett Colombia i fred skulle vara goda nyheter för regionen.
Och för en hel omvärld som längtar efter en framgångsrik fredsprocess.