Avtalet säger att rika länder ska ge ”minst 300 miljarder dollar” om året fram till 2035 till fattiga länder, som kompensation för effekterna av klimatförändringarna. Pengarna kan komma från alla typer av källor, både offentliga och privata. Det finns inga bestämmelser hur mycket som ska vara rent bistånd, trots att fattiga länder tidigare krävt att allt ska vara just bistånd från offentliga medel.
I överenskommelsen finns inga tydliga referenser till förra årets beslut om att ”ställa om från fossila bränslen”, trots att EU hade krävt det. Faktum är att fossila bränslen inte alls nämns, vilket kritiker menar är en en försvagning från tidigare år.
Det har tidigare funnits krav om en särskild pott pengar till gruppen ”Least developed countries” som samlar de fattigaste länderna under COP-mötena samt till önationer som är extra utsatta för klimatförändringarna. Men avtalet nämner inte sådan pott, även om deras behov uttryckligen nämns på flera ställen.
Inga krav på Kina
Den tidigare uppdelningen mellan rika och fattiga länder, givare och mottagare, står fast. Därmed ställs inga krav på att länder som Kina och Saudiarabien ska vara med och betala. De uppmuntras dock att bidra frivilligt.
Kraven från fattiga länder under mötet var 1 300 miljarder dollar per år. I avtalet ”uppmanas ” rika länder att försöka nå den summan, men utan tvång. En ny plan för hur det ska kunna nås ska redovisas till nästa COP-möte i Brasilien 2025.