Återbördade mänskliga kvarlevor av sammanlagt 42 finländare jordfästes i hemlandet på söndagen vid en välsignelseceremoni i Pälkäne. Ceremonin avslutade en återlämningsprocess som tagit flera år.
De flesta av kvarlevorna, däribland flera kranier, skickades till Sverige för rasbiologisk ”forskning” i slutet av 1800-talet med ett forskarlag under ledning av den svenske vetenskapsmannen Gustaf Retzius.
Personligt berörande ceremoni
Deltagarna i välsignelseceremonin i Pälkäne ansåg att högtidliggörandet var viktigt. För vissa kändes ceremonin särskilt personlig.
– Kanske har min förfader fått komma tillbaka, begrundade Merja Virtanen.
Vid släktforskning har det kommit fram att hennes förfader en gång i tiden varit begravd under kyrkgången i det som idag är Sankt Mikaels kyrkruin i Pälkäne.
– Det är fantastiskt att han har fått komma tillbaka. Det är här han hör hemma. Han föddes 1667 och dog 1753, berättade Virtanen.
Förändrad attityd till de döda
Vid söndagens välsignelseceremoni närvarade bland andra Finlands vetenskaps- och kulturminister Sari Multala. Jussi Suutari, historielärare på grundskolan i Pälkäne, deltog också vid den historiska händelsen. Han berättade att återlämnandet av kranierna har varit ett diskussionsämne bland eleverna.
– Alla har varit mycket intresserade och frågat varför det här är en så stor sak. Vi har förklarat hur döda människor har behandlats genom historien, berättade Suutari.
– Jag har också fått försvara svenskarna lite genom att belysa att även finländare har gjort sig skyldiga till liknande hantering av kvarlevor, poängterade Suutari.
Suutari lyfte exemplet Daniel Europaeus, en finsk 1800-talslingvist som fört kranier till sin hemort Savitaipale i östra Finland. Han ska ha samlat dessa i samband med sina diktsamlingsresor som han gjorde till bland annat Karelen. Resorna gjordes i syfte att hjälpa författaren Elias Lönnrot i skrivandet av Finlands nationalepos Kalevala.
I videon ses bilder från välsignelseceremonin och jordfästningen av de finska kvarlevorna som under 1800-talet fördes bort av svenska rasbiologer och som nu återlämnats till Pälkäne i sydöstra Finland.
