Att antalet bönder i Sverige stadigt minskar är väl känt. Men forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet visar att förändringen i svenskt jordbruk går mycket snabbare än svenska myndigheter har trott. Anledningen är att en jordbruksfastighet i statistiken inte är detsamma som ett jordbruk i verkligheten.

– Det här är en dold kunskap, som inte är synlig för ögat. Gårdarna ligger där de låg. Men det är ofta någon annan än markägaren som sköter marken, säger Anders Wästfelt, som forskar i agrarhistoria vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Han har undersökt hur brukandet ser ut, gård för gård. I södra Sveriges slättområden, som enligt Anders Wästfelt hör till världens bästa jordbruksmark, är det som var tio aktiva gårdar för 25 år sedan bara en aktiv gård i dag.

Enligt Jordbruksverkets statistik har antalet lantbruk i Sverige under den tiden gått från 100 000 till 67 000. Men den verkliga förändringen är alltså mycket större.

”Taket nått”

– Här i Uppland kan vi se att bönderna nått taket för hur stora enheterna kan bli, för de tappar läglighetsfaktorn. Jordbruk kräver passning och de kan inte vara överallt när det behövs. Det leder till ineffektivitet. Ett lönsamt jordbruk är inte alltid nödvändigtvis ett stort jordbruk, säger Anders Wästfelt.

Strukturrationaliseringen har präglat jordbruket under lång tid. Och enligt den statliga utredning om svenskt jordbruk som blev färdig tidigare i vår kommer den att fortsätta. Förutom att bruka större arealer, gör sig jordbrukarna av med sina djur, eftersom de är arbetskrävande och ofta olönsamma. I stället satsar de på en eller ett fåtal grödor.

Förändrat landskap

Men specialiseringen har konsekvenser. Landskapet förändras, från småskalighet till storskalighet, med tydliga gränser mellan tät skog och stora, enformiga åkrar. Livsmiljöerna för många vilda växter och djur försvinner och en stor del av de svenska arter som hotas med utrotning har minskat just på grund av de stora förändringarna inom jordbruket.

– Effektiviteten i jordbruket är delvis lite paradoxal, säger Anders Wästfelt. Vi har att göra med två effektiviteter: på en mindre yta med mer kontroll, tajming och arbetsinsats kan man ofta få ut större skörd per ytenhet. Medan på en större yta och med stora maskiner kan man få ut större skörd per arbetstimme. Bönder som strävar mot större enheter är arbetseffektiva, men ur ett globalt matförsörjningsperspektiv bör vi sträva mot mindre enheter och inte mot större.

Motstrategier

Den generellt dåliga lönsamheten inom svenskt jordbruk pressar bönderna hårt. Camilla Eriksson vid Sveriges Lantbruksuniversitet har gjort djupintervjuer med bönder för att ta reda på vad de gör för att överleva i den globala konkurrensen.

 – Spannmålsodlarna har själva börjat handla på de internationella råvarubörserna för att kunna sälja vid rätt tillfälle och få ett högre pris. En del lantbrukare har motstrategier och odlar grödor där priset inte sätts på världsmarknaden. Det kan vara olika specialgrödor, som garanterat glutenfritt havre, som kan säljas till dem som sätter väldigt höga krav. På så sätt kan lantbrukaren bli en prissättare i stället för en pristagare, säger Camilla Eriksson.

Det faktum att ”bönder äter bönder” beskriver hon som en känslomässigt jobbig process för lantbrukarna.

– Dem jag talat med hade gärna velat ha sina jordbruksgrannar kvar. Samtidigt är det en förutsättning för att klara sin försörjning idag att man kan arrendera mer mark. De är medvetna om att de själva inte hade varit kvar om de inte kunnat bli större.

Modernt lantbruk inte idylliskt

I Uppsala län, där Camilla gjort sina intervjuer, är gårdarna attraktiva som boenden för utflyttade stadsbor som pendlar till jobb inne i tätorterna. Det leder ibland till konflikter.

– Lantbrukarna känner sig inte alltid uppskattade eller ens accepterade av sina nya grannar. De som flyttar ut på landet söker ofta en idyllisk miljö, och den bild de har av lantbruk motsvaras inte av hur ett modernt lantbruk ser ut, med stora maskiner och stora anläggningar som luktar och bullrar.

Sverige importerar allt mer mat och den svenska självförsörjningen hör nu till de lägsta i Europa.

– Det gör att vi förlorar kontrollen över den mat vi sätter i oss, till exempel vilken typ av bekämpningsmedel som används. Vi får en paradoxal situation där vi ställer höga krav på svenskt jordbruk av miljö- och etiska hänsyn, men köper mat som inte uppfyller de villkoren, säger Camilla Eriksson.

– Det är också lantbrukarna som formar det svenska landskapet. Det kan vi inte ersätta med att ha produktion på andra ställen i världen. Utan lantbruket skulle vi få ett monotont och trist landskap, säger Camilla Eriksson.

Framtida livsmedelsförsörjning

– En viktig aspekt med jordbruk är att man även producerar morgondagens jordbruksmark, säger Anders Wästfelt. Det handlar om att kunna försörja en befolkning om 50–100 år och då ha tillgång till jordbruksmark.

– Vi vet också att vi måste hantera klimatproblemen. Vissa delar av världen kommer att bli väldigt problematiska att odla i, medan förhållandena i Sverige till viss del kommer att bli bättre. Därför är långsiktiga strategier absolut nödvändiga när det gäller jordbruk, säger Anders Wästfelt.

I Vetenskapens värld på måndag får du veta mer om förändringarna i svenskt jordbruk och vad som krävs av ”framtidens bonde”. Då besöker vi också ett lantbruk och får lantbrukarnas perspektiv. SVT2 kl 20.00.