Hunden är det äldsta tamdjuret i människans tjänst, men deras genetiska historia har varit relativt okänd beroende på att det arkeologiska fyndmaterialet har varit tunt.
I en rapport som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Science har en grupp svenska och internationella forskare undersökt hela genomet från 27 förhistoriska hundskelett, det äldsta nästan 11 000 år gammalt. Deras arvsmassa har sedan jämförts med moderna hundar, vargar och sjakaler.
Äldre än väntat
Resultaten visar att redan vid det laget fanns det fem olika genetiska typer av hundar spridda över världen. Det betyder att tamhunden är betydligt äldre än man tidigare trott.
– Förmodligen härstammar alla nu levande hundar från en varg som tämjdes för bortåt 20 000 år sedan, mitt under den senaste istidens höjdpunkt, säger Pontus Skoglund, genetiker vid Francis Crick-institutet i London, och en av författarna.
Ingen vet var i världen den första vargen tämjdes. Det enda genetikerna kan säga är att den tillhörde en numera utdöd art, och att de människor som tog den till sig levde som jägare och samlare.
Antagligen var det ett svårt projekt, eftersom det inte verkar som att någon liknande så kallad domesticering, det vill säga anpassning till människan genom avel, av vilda vargar har upprepats senare.
Handel med hundar?
Resten är en framgångssaga. Hundarna spreds snabbt över världen och dök snart upp över i stort sett hela världen. Ibland kan man se att spridningen följer människors migration, till exempel när de första hundarna följde jägare från Sibirien till Amerika under istiden.
I andra fall tycks de ha färdats utan att man kan se några tecken på folkomflyttningar.
– Det är ett mysterium hur det kunde ske, och det får oss att ställa frågor om mänsklig aktivitet under sten- och bronsåldern. Kanske förekom det handel med hundar mellan grupper av människor, på samma sätt som med till exempel keramik, säger Pontus Skoglund.
Vetenskapens Värld den 16 november ”Hur hundarna erövrade världen” handlar om hundarnas ursprung.