Tänk dig att du sitter vid din skärm och ser en film med två personer, Lisa och Kalle, där Lisa ser hur Kalle gömmer sig i en buske. Därefter lämnar Lisa platsen och ser inte när Kalle lämnar busken.

När Lisa sedan kommer tillbaka och ska hämta Kalle kommer du antagligen tro att Lisa tror att Kalle fortfarande sitter gömd i sin buske. Som en följd av detta så kommer dina ögon vandra till den plats dit du tror Lisa är på väg, alltså till busken.

Om jag samtidigt mäter dina blickar med en ögonrörelsemätare, som ser åt vilket håll du tittar, har jag ett bevis på att du har det som på engelska kallas för theory of mind – en typ av inlevelseförmåga som innebär att vi människor kan föreställa oss vad andra människor föreställer sig; att vi i detta fall kan räkna ut vad de har i sitt huvud.

Har schimpanser och orangutanger samma inlevelseförmåga? Först nu kan vi svara ”ja” på den frågan. Och experimentet bakom beviset är utfört på exakt samma sätt som exemplet i ovan, där en internationell forskargrupp kunde se att 17 av 22 apor, bestående av schimpanser, bonoboer och orangutanger, tittade på den tomma busken.

Inte längre unikt mänskligt

Frågan om theory of mind är något som länge väckt debatt, eftersom att det mesta har pekat på att detta kunde vara en av de viktigaste egenskaperna som skiljer oss människor från djuren. Men efter den här rapporten blir det svårt att hävda någonting annat än att även våra närmaste släktingar har förmågan, enligt Tomas Persson, kognitionsforskare vid Lunds universitet.

– Ett identiskt test har gjorts för små barn. Då slöt man sig till att de hade den förmågan, och därför bör man kunna säga samma sak om aporna i det här testet. Forskarna har tittat på väldigt många individer för att bli säkra, och det går i linje med många andra experiment där man tittat på hur apor exempelvis läser av varandras uppmärksamhet eller avsikter. Det är en väldigt väl genomförd studie och det är svårt att invända på deras resultat, säger han.

En egenskap som har varit svår att bevisa

Det svåra med den sådana här experiment är att testa något som man traditionellt inte kan mäta utan att fråga försökspersonen om det. Helt enkelt eftersom fenomenet inte är synligt: det handlar ju om någons föreställningar om någon annans föreställningar.

Men genom ögonrörelsemätning har man kunnat studera djurens spontana förväntningar på vad som kommer att ske i scenen. 

– En vinst med tekniken är att djuren inte behöver prestera i ett specifikt experimentupplägg eller lära sig någonting, vilket annars öppnar upp för mer kritik av resultaten, säger Tomas Persson. 

Forskargruppen har alltså på ett smart sätt lyckats komma runt dessa problem. På så sätt kan vi med ganska stor säkerhet säga att vår förmåga att läsa av andras tankar härstammar från långt tillbaka i tiden, och en förmåga vi delar med våra närmaste kusiner.

– Jag måste erkänna att det blir roligare nu när vi primatforskare kan arbeta efter hypotesen att de här djuren har theory of mind, och ha det med oss när vi utför andra experiment som exempelvis handlar om deras kommunikativa förmågor. Framförallt är man ju nyfiken på hur den här förmågan fungerar i hjärnor som inte har ett mänskligt språk, säger Tomas Persson.