Nu, 35 år efter den förödande kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, har forskare med dagens avancerade metoder kunnat avslöja fler detaljer om de genetiska effekterna av den joniserande strålningen som människor som bodde eller arbetade i närheten utsattes för.
Resultaten presenteras i två studier som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science.
– Det är väl genomförda studier och meriterade forskare som utfört dem. Det är viktiga arbeten som ger oss fler detaljer om ärftliga effekter av strålning och om cancer som inducerats av strålning, säger Mats Harms-Ringdahl, professor emeritus i strålningsbiologi vid Stockholms universitet.
Röjningsarbetares barn
I den ena studien undersökte forskarna 130 barn som föddes mellan 1987 och 2002 samt deras föräldrar. Många av barnen hade föräldrar som deltagit i röjningsarbetet bland de radioaktiva resterna i ruinerna efter kärnkraftsreaktorn.
Forskarna studerade hela genomet hos barnen och föräldrarna men undersökte framför allt så kallade de novo mutationer. Det är genetiska förändringar som uppkommit hos ett barn som ett resultat av en mutation i någon av föräldrarnas könsceller.
Minimal påverkan på följande generationer
Tidigare djurstudier har föreslagit att barn till föräldrar som utsatts för joniserande strålning skulle kunna bära på många fler sådana mutationer än vanligt.
Men resultaten visar att barnen inte hade något överskott av dessa och forskarna drar slutsatsen att strålningen under och efter Tjernobylolyckan hade en minimal hälsopåverkan på efterföljande generationer.
Enligt Mats Harms-Ringdahl bekräftar studien de epidemiologiska analyserna som utförts på de överlevande efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, som inte påvisat några ärftliga effekter av strålningen.
– Studien är baserad på omfattande analyser av genomet hos barn till föräldrar som exponerats i samband med kärnkraftshaveriet i Tjernobyl. Med helt annan teknik och andra exponeringsscenarion så utgör studien en viktig bekräftelse på att strålningen har en mycket begränsad verkan på människan vad gäller ärftliga effekter, säger han.
Sköldkörtelcancer ökade
Däremot påverkades flera redan födda barn vid tidpunkten för olyckan. Man har sett att de löpte en högre risk att drabbas av sköldkörtelcancer senare i livet.
I den andra studien har forskarna undersökt om det går att särskilja en sköldkörtelcancertumör som uppkommit av strålning från en tumör som uppkommit av andra orsaker.
Man studerade därför 440 personer som diagnostiserats med sköldkörtelcancer i Ukraina, varav 359 exponerades för strålningen och 81 inte.
Ingen markör för strålningsorsakade tumörer
Forskarna lyckades inte hitta något sätt att särskilja tumörer som uppkommit av strålning från andra tumörer. Däremot såg de en dosberoende cancerogen effekt av strålning. Denna berodde i första hand på uppkomsten av dubbelsträngsbrott, en komplicerad skada på dna:t.
– Det är sedan tidigare välkänt att dubbelsträngsbrott orsakade av joniserad strålning är svårreparerade och kan orsaka mutationer som leder till uppkomst av cancerceller. Denna studie tillför detaljerade genetiska analyser av tumörer som uppkommit efter bestrålning och bidrar till att öka förståelsen för den cancerogena processen, säger Mats Harms-Ringdahl.
Studier som de här två är viktiga för grundforskningen men också för att de tillför kunskap som är värdefull för det vetenskapliga underlag på vilket man baserar riskbedömningar vad gäller effekter av strålning på människan.
Spela klippet för att se hur det såg ut under röjningsarbetet i Tjernobyl 1986. Några av de studerade barnen är just barn till röjningsarbetare.