De första moderna människorna som vandrade in i nuvarande Sverige när inlandsisen började släppa sitt grepp för drygt 10.000 år sedan var jägare och samlare. Förmodligen följde de hjordar av vildrenar som levde längs iskanten. 

Deras hud var mörk, tror Mattias Jakobsson som är professor i genetik i Uppsala och en av forskarna i det svenska Atlas-projektet, som syftar till att kartlägga arvsmassan hos tidiga befolkningar i landet. Hudfärgen är ett arv från det afrikanska ursprunget: 

– De var genetiskt lika de individer som vid den tidpunkten levde i dagens Luxemburg, Spanien och Tyskland. De hade ett utseende som är ganska ovanligt i dag, de hade blå ögon med rätt mörk hud. 

Teknik från Ryssland 

Men nykomlingarna fick inte leva ensamma särskilt länge.

Arkeologer har kunna följa hur en modernare teknik för att tillverka redskap och pilspetsar spridit sig norr om inlandsisen, ned genom Norge och ända ned till Danmark under loppet av tusen år.

Och nu tyder de senaste DNA-resultaten på att det var människor från dagens Ryssland som tog den här kunskapen med sig.

Ljusare hud – men mörkare ögon

De nya invandrarna levde av säljakt och fiske, och skilde sig från den första gruppen på flera sätt. Bland annat visar deras DNA att de redan börjat anpassa sig för att lättare kunna bilda D-vitamin med solens hjälp på nordliga breddgrader, där det är mörkt stora delar av året.  

– De verkar ha en lite ljusare hudfärg, och de tenderar inte att ha blå ögon, säger Mattias Jakobsson. 

Under de närmaste århundradena smälte de två grupperna samman. Forskarna hittar gener för både blå och bruna ögon, samtidigt som människornas kroppar fortsatte att ställa om sig till nordliga förhållanden. 

– De träffar på varandra, och blandas ihop, och vad vi kan se är att här är högre genetisk diversitet i Skandinavien än i till exempel sydvästra Europa vid den tidpunkten, säger Mattias Jakobsson. 

Smärtsam process 

Under den här tiden växte befolkningen i nuvarande Sverige till kanske 10.000 eller 20.000 personer.    

Befolkningsökningen skapade tidvis en kamp om resurserna och vissa fick fly. 

För 9.200 år sedan tycks till exempel de första människorna ha utvandrat till Gotland, kanske beroende på att det redan uppstått konkurrens om de bästa boplatserna på fastlandet.  

– Jag tror att de här grupperna i södra Skandinavien var beroende av grunda insjöar och eftersom de växte igen måste de hela tiden söka upp nya miljöer. Vi tror nu att man letade efter sådana miljöer på Gotland. Det var alltså egentligen insjöarna man var ute efter, säger Jan Apel, arkeolog vid Lunds universitet. 

Men om du säger att det rör sig om stora grupper – det här skulle kunna vara resultatet av ett mindre krig, helt enkelt? 

– Ja, i alla fall grupper eller klaner som konkurrerat om miljöer helt enkelt. 

Undanträngda av bönder 

Men så några tusen år senare kom bönderna till det som sedan skulle bli Sverige. De första kom till Skandinavien för cirka 6000 år sedan. Idag tyder DNA-resultaten på att de var människor med rötterna i nuvarande Turkiet och Syrien, som tog med sig kunskapen om att bruka jorden och hålla tamboskap.  

Nykomlingarna spred sig ganska snabbt ända upp till Mälardalen, och Jan Apel tror att de trängde undan den ursprungliga befolkningen på sin väg norrut. 

– Ja, det tror jag. De tidiga bönderna är inte bara bönder, de var också beroende av jakt och fiske, så det var en konkurrens om resurser, säger han. 

DNA-spår finns kvar 

Ändå tycks många människor ha fortsatt att leva som jägare och samlare norr om Dalälven och längs kusterna. De levde parallellt med de som brukade jorden, men skolade inte om sig till bönder. 

Först ett par tusen år efter de första böndernas ankomst verkar det som att man i stort sett upphörde med jakt och fiske och den här gruppen dog ut. Vid det laget hade ytterligare nya grupper av bönder och boskapsskötare nått Skandinavien. 

Ändå är stenåldersjägarna inte helt försvunna.  

Deras DNA har blandats med många andra gruppers genom årtusendena och deras arvsmassa finns fortfarande kvar i små mängder hos många människor i dagens Sverige. 

Förmodligen påverkar deras gener ättlingarnas kroppar än idag, men ingen vet idag exakt hur.  

Forskning pågår, bland annat inom Atlas-projektet, och resultaten väntas inom kort.