Ett forskarlag vid tyska Max Planck-institutet har upptäckt pest redan på stenåldern. Foto: TT

Forskning: Digerdöd fanns redan på stenåldern

Uppdaterad
Publicerad

Digerdöden för snart 700 år sedan var en av de största enskilda katastrofer som drabbat mänskligheten.

Men pestens historia är längre än vi vetat. Den kan ha kommit till Europa redan för nära 5.000 år sedan, kanske med en migration av stäppnomader från områdena norr om Svarta havet och Kaspiska havet.

Ett forskarlag vid tyska Max Planck-institutet för mänsklighetens historia har fått fram genmaterial från pestbakterien yersinia pestis ur skelett från människor som levde för 3.700 till 4.800 år sedan i det som i dag är Tyskland, Ryssland, Ungern, Kroatien, Estland, Lettland och Litauen. Och för ungefär 4.800 år sedan skedde en stark expansion av stäppnomader från dagens Ukraina och södra Ryssland till Centraleuropa.

Björn Olsen är professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, och han är inte förvånad över resultaten. Han tror att bakterien funnits hos människan ända sedan vi blev bofasta, för ungefär 10.000 år sedan. Smittspridarna loppor och gnagare är ”människans eviga följeslagare”, säger han.

Var fjärde dog

Men det går inte att säga något om fruktansvärd dödlighet i farsoter så långt tillbaka i tiden.

– Om man fått in pest i ett bysamhälle har det sannolikt vållat enormt stor oro när plötsligt kanske var fjärde invånare dog. Folk började vandra därifrån, och det är också ett väldigt effektivt sätt att sprida pesten vidare, säger han.

Vi vet nu att den så kallade justinianska pesten som drabbade Mellanöstern och Europa på 500-talet vållades av samma bakterie. När digerdöden sedan kom i mitten på 1300-talet dog var tredje – på vissa ställen varannan – människa inom loppet av kanske bara något år.

Gårdar blev vildmark, människor drog runt i hopar och gisslade sig själva för att be om Guds förlåtelse. Karantän infördes, man fick inte komma in i en stad om man inte varit smittfri först under 40 dagar.

Lever kvar i dag

800 år mellan två pestvågor alltså, och någon immunitet fanns inte kvar. Bakteriens immunitet ärvs inte av barn, man kan bli sjuk igen, och det drabbade många när pesten återkom efter bara något årtionde.

I dagens värld lever bakterien yersinia pestis kvar, i subtropiska och tropiska områden. Madagaskar fick ett utbrott i augusti som pågick i flera veckor. Av över 2.000 smittade dog över 200, alltså 10 procent.

Men för Björn Olsen är det andra farsoter som är de stora hoten:

– Till exempel en helt ny virus-influensa som vi helt saknar immunitet mot. Och pandemin från antibiotika-resistensta bakterier är redan över oss och drabbar framför allt redan sjuka. Siffrorna är väldigt osäkra eftersom dödsorsaken ofta kan se ut att vara något annat, men man pratar om 10 miljoner, kanske 30 miljoner människor som dör av det här varje år. Vi har inte någon som helst bot.

Fakta: Digerdöden

Digerdöden nådde Europa år 1347. Enligt den klassiska berättelsen belägrades en fästning på Krim av en tatarisk här. Belägrarna medförde smittan och höll själva på att duka under, men kom på att skjuta likdelar innanför murarna. När pesten började slå ut försvararna föll fästningen.

Sannolikt härjades Kina av böldpest redan 1331-34, och även riken i Centralasien kan ha gått under innan pesten kom till Europa.

I det dåvarande Sverige började människor insjukna och dö 1350, efter att böldpest tidigare börjat härja Norge. Dödssiffrorna är inte klara men en vanlig uppskattning är att ungefär var tredje invånare i Europa dog. På vissa ställen dog hälften men det fanns också områden i Europa som drabbades lindrigare.

Många 1300-talsmänniskor ansåg att digerdöden var Guds straffdom över alla synder som begicks. På en del ställen utpekades syndabockar som påstods ha smittat brunnar. I några städer på kontinenten blev judar dödade eller fördrivna, men även i Visby brändes några borgare på bål efter framtorterade bekännelser.

Pesten återkom flera gånger, senast i Sverige åren 1710-13. För några år sedan blev det också klart att samma bakterie även vållade 500-talets demografiska katastrof i Mellanöstern och Europa, den justinianska pesten.

Bakterien yersinia pestis finns och förökar sig hos olika gnagare. Sedan förflyttar den sig från djur till djur, eller djur till människa, med hjälp av loppor. Den vanligaste varianten är böldpest, som inte gick att behandla på 1300-talet men nu kan hållas nere med antibiotika. Om det istället blir lungpest kan dödligheten bli enormt hög, nära 100-procentig. Digerdödens orsak har alltså inte försvunnit utan finns kvar i subtropiska och tropiska områden.

Källa: Nationalencyklopedin

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.