– Fästingar attraheras av värme och koldioxid, och säkert också av olika kemiska dofter. Där kan vi skilja oss åt, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.
Fast fästingen har inte råd att vara särskilt kräsen, förklarar han.
– Den sitter där på ett grässtrå eller ett blad, och kan inte söka upp djur som den tycker luktar gott, som myggor kan. Då kan den inte tänka ”äsch, jag biter inte den här som går förbi”, säger han.
”Kanske kryper runt”
Fast vår lukt kan göra att fästingen biter sig fast snabbare på kroppen.
– På en del, som den inte tycker luktar lika gott, kanske fästingen kryper runt och letar efter ett bra ställe att bita på. Då ökar risken att bli bortborstad eller trilla av, säger han.
Slumpen spelar också in
Men hur vi rör oss i naturen kan också vara en del av förklaringen.
– Om man är ute och går i naturen längs en rådjursstig så får man förstås fler fästingar än om man bara går på en grusväg i skogen. Svampplockare rör sig ute när det är fuktigt, och det gillar både svampen och fästingarna. Men slumpen spelar förstås också in för om man får fästingar på sig eller inte, säger Didrik Vanhoenacker.
Fästingar gillar fukten
Antalet fästingar varierar inte så mycket mellan åren. De har en lång livscykel, och behöver suga blod tre gånger under sitt liv – oftast under tre år. De flesta fästingar som dör svälter ihjäl då de inte fått någon att suga blod från.
Däremot varierar fästingarnas aktivitet. När det är torrt kryper de ned i marken för att skydda sig mot torkan. Nu, som efter denna fuktiga vår, är de aktiva eftersom de gillar blött väder. Därför kan faran för fästingbett vara större i år än vid torra och varma somrar.