Andrew Przybylski är professor i mänskligt beteende och teknologi vid University of Oxford. Han forskar i hur dataspel och sociala medier påverkar hälsa och välmående och har gett expertråd till parlamenten i Storbritannien och Australien.

Przybylski framhåller att det finns ganska mycket forskning som tyder på att det kan finnas ett samband mellan ungas ohälsa och mobilanvändande, till exempel är det vanligt att unga med allvarlig ohälsa använder mobilen för att knyta kontakter med andra likasinnade.

Däremot saknas det bevis för orsakssamband mellan ohälsa och skärmanvändande, anser han, det vill säga att det ena leder till det andra.

– Det är stor skillnad mellan orsak och samband. Vardagsproblem uppkommer innan tekniska förändringar, inte tvärtom, säger han i SVT:s Agenda.

Dagens forskning är bristfällig enligt Przybylski eftersom de flesta kvantitiva studier är baserade på enkäter där barn och vuxna själva får uppskatta sitt skärmanvändande.

– Vi vet att det en ganska dålig metod för att studera detta fenomen.

WHO: Inför försiktighetsåtgärder nu

Samtidigt ökar ungas ohälsa. Enligt WHO finns det inte tid att vänta på mer forskning och organisationen uppmanar därför makthavare att införa försiktighetsåtgärder som begränsar tillgången till sociala medier.

Men Przybylski är skeptisk.

– Försiktighetsåtgärder är vettiga när det gäller fysiska föremål men det fungerar inte när det gäller kommunikation.

Han liknar försiktighetsåtgärderna med att inför begränsningar av tillgången för tidningar eller TV-program, bara för att det ”händer dåliga saker händer i världen”.

– Det är dumt att använda försiktighetsåtgärder för att rättfärdiga begränsningar som riskerar barns rätt till lek, information och sammanhang.

Professorn: Håller inte med

Lisa Thorell är professor i psykologi på institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet och har varit med och tagit fram Folkhälsomyndighetens rekommendationer

– Vi ser kopplingar till depression, till ångest och ätstört beteende. Sedan kan man diskutera hur stora effekterna är och vad man ska göra åt det, säger hon i Agenda.

Hon håller alltså inte med Przybylski om att forskningen är bristfällig:

– Jag håller inte med om att vi inte har mer eller mindre kausala samband. Vi har tusentals studier som pekar åt samma riktning.