Inför valet träffar SVT Vetenskap alla riksdagspartiers forskningstalespersoner. De får bland annat frågan om det finns något forskningsområde som inte bör prioriteras.

Miljöpartiet anser att det är tveksamt att forskningsresurser ska läggas på utvinning av fossila bränslen. Men Sverigedemokraterna går längre och pekar både ut specifika forskningsfält, genus och rasism, samt en specifik forskare i ett av dessa fält.

– Har man redan förutfattade meningar, då kommer ju forskningen visa det som den så kallade forskaren redan från början bestämt. Frågan är om skattebetalarna har lust att finansiera sådan forskning? Jag tror inte det, säger Robert Stenkvist.

Hårdare krav

Robert Stenkvist menar att politiker kanske måste ställa hårdare krav på forskningen för att den ska hålla vetenskaplig grund.

– Vi värnar ju verkligen om fria lärosäten och fri forskning. Men det finns ju en balansgång här. Vi kan ju inte låta det gå hur långt som helst.  Det är mitt och andras ansvar att reagera mot det och kanske komma med skarpa förslag till slut, säger han.

Som exempel på den politiserade forskningen tar han upp en studie om rasism av Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet. 

– Jag tror att han hade förutfattade meningar när han forskade om det här och att det inte var förutsättningslös forskning, säger Robert Stenkvist.

”Det är oroande när politiker går in”

– Det är uppenbart att han inte känner till vilken forskning jag bedriver. All forskning är empirisk. SD kanske räds den forskning jag och många andra duktiga rasismforskare sysslar med, säger Mattias Gardell.

Mattias Gardell menar att ett demokratiskt samhälle tjänar på fri forskning där forskare bedömer varandra och politiker inte lägger sig i.

– Det är väldigt oroande när politiker går in fast de själva inte är forskare och vill styra forskning. Titta på utvecklingen i Ungern, Polen, Turkiet och andra  länder där illiberala radikalnationalistiska krafter kommit till makten. De försöker begränsa vilken kunskapsproduktion som ska råda, säger Mattias Gardell.

Robert Stenkvist tar upp Mattias Gardells bakgrund i den extrema vänstergruppen AFA (Antifascistisk aktion) som anledning till att hans forskning inte är förutsättningslös.

– Han vill underkänna forskning med forsknings-irrelevanta uppgifter, som han inte heller underbygger empiriskt, svarar Mattias Gardell. 

Hur ser du på kritiken att din forskning skulle vara politiserad?

– Det är ett politiserat påstående. Rasismforskning har ju politisk betydelse, men den drivs inte av politisk övertygelse bortom ståndpunkten att demokratins grundläggande principer om alla människors likhet i värdighet och rättigheter är värd att försvara.  Rasismforskning är en empiriskt baserad forskning som man kan dra politiska slutsatser ifrån, säger Mattias Gardell.

Mattias Gardell säger att hans forskning har passerat sakkunnigbedömning eller så kallad peer review.

– Om han tar del av den så kommer han också se att jag undviker att skriva läsaren på näsan och tala om vilka politiska slutsatser man ska dra. Det lämnar jag åt politikerna att avgöra själva. Ett parti som har nolltolerans mot rasism borde väl uppskatta att kunskap om rasism produceras? säger Mattias Gardell.

Kritik mot Vetenskapsrådet

Robert Stenkvist är också kritisk mot Vetenskapsrådet, Sveriges största statliga forskningsfinansiär. Han menar att de drivs av trender och att forskare får forskningsanslag bara för att bekräfta deras egna uppfattningar. Han menar också att forskningsanslagen inte alltid bygger på vetenskaplig grund.

– När politiker ser att de här viktiga principerna bryts, någonstans måste ju politikerna gå in, säger Robert Stenkvist.

Vetenskapsrådets kommunikationschef Mikael Jonsson svarar på kritiken per mejl.

– Vi säkerställer att den forskning som beviljas bidrag håller högsta vetenskapliga kvalitet. Det sker genom att välmeriterade forskare från Sverige och andra länder granskar och bedömer alla ansökningar utifrån givna kriterier. Vi beviljar bidrag inom samtliga forskningsområden och över tid kan det skilja mellan vilka områden som forskarna föreslår, skriver han.

Ligger det något i kritiken om den ökade politiseringen av forskningen?

– Vi ser idag exempel på hur den akademiska friheten och fria forskningen är hotad i flera länder. I Polen och Ungern har till exempel regeringarna begränsat den akademiska friheten och till och med hotat att lägga ned universitet. Tack och lov ser vi inte den utvecklingen i Sverige, svarar Mikael Jonsson.