År 2008 hittade ryska arkeologer en benbit från toppen av ett lillfinger i Denisovagrottan i södra Sibirien. En forskargrupp ledd av svensken Svante Pääbo lyckades analysera arvsmassan i benbiten och gjorde en sensationell upptäckt: Lillfingret kom från en tidigare okänd människotyp, en systergrupp till neandertalarna.

Än så länge finns extremt få lämningar av denisovamänniskorna. Samtliga kända benbitar och tänder skulle lätt rymmas i ett pennskrin. Därför har det varit svårt att få en uppfattning om hur de såg ut.

Skallen var bredare

Nu har forskare i Israel och Spanien analyserat arvsmassa från denisovamänniskor. De mätte aktiviteten hos olika gener som påverkar kroppens anatomi. Resultaten visar att folkslaget hade flera drag som avviker från både neandertalarna och oss moderna människor. Bland annat var skallen bredare och tandraderna, de så kallade tandbågarna, något längre.

Forskarna testade sin metod genom att jämföra genernas aktivitet hos två arter med känt utseende: schimpanser och neandertalare. Förutsägelserna om deras anatomi visade sig stämma till ungefär 85 procent.

Sju av åtta punkter stämde

En ytterligare möjlighet att testa metoden dök upp i maj. Då kom en rapport om det första fyndet av en käke från en denisovamänniska. På sju av åtta punkter såg käkbenet ut som forskarna förutsett.

– Det är en spännande och intressant metod, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet, som tagit del av de nya resultaten. 

Han understryker att analysen bara gäller kroppens anatomi, inte ytliga egenskaper som pigmentering och ögonfärg.

Studien är publicerad i Cell.