Asteroiden är mest känd för att ha utplånat dinosaurierna, men nyligen visade det sig att alla inte dog ut. Små marklevande dinosaurier klarade sig och alla fåglar vi har i dag härstammar från dem.
Även om 76 procent av alla då levande arter dog ut finns det liv på jorden i dag. Små djur som kunde livnära sig på maskar, insekter eller frön klarade sig. Växter kom tillbaka ur rötter och frön som dolts under jorden. Men hur gick det för det marina livet?
Trivdes omkring kratern
Ett internationellt forskarlag publicerar nu en ny studie som visar att det marina livet omkring kratern återhämtade sig bara några år efter katastrofen. Ett väletablerat ekosystem återupprättades inom maximalt 30 000 år och som minst 6 år. Även om det är en stor felmarginal är det mycket snabbare än för andra områden.
I jämförelse tog det upp till 300 000 år för andra platser i den Mexikanska golfen, som låg längre ifrån kratern, att återupprätta fullständiga ekosystem. Man har tidigare tänkt att de gifter som måste förekommit av tungmetallerna i asteroiden borde påverkat återhämtningen i närheten av kratern negativt.
Varm och giftig kratermiljö
För att komma fram till resultaten borrade forskarna ner i den 1,6 kilometer djupa kratern och tog med sig prover hem. I proverna kunde de följa spår av det liv som återkom till kratermiljön efter nedslaget.
– De mest slående resultaten är att man kunnat visa att plankton har kunnat leva i kratermiljön trots att den förmodligen varit väldigt varm och giftig. Man har med det även kunnat visa att marina system snabbt återhämtar sig efter lokala katastrofer, säger Vivi Vajda, paleontolog vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Katastrofer begränsar inte alltid
Forskarna bakom studien konstaterar att återhämtningen av marina ekosystem inte nödvändigtvis begränsas av katastrofer. Nu återstår arbetet med att ta reda på hur livet kunde återhämta sig snabbare vid kratern.
– Det är ett enormt intressant och unikt projekt där mycket resurser lagts på att verkligen involvera forskare från många olika discipliner och få tillstånd att borra i kratern. Det här är en första studie men många fler är att vänta, säger Vivi Vajda.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature.