Den afrikanskavildhunden (Lycaon Pictus) är en hotad art. Frånbörjan levde det omkring 500 000 individer i Afrika, men i dagfinns det bara omkring 5000 afrikanska vildhundar kvar:

– Och avdessa anses bara omkring 1400 vara livskraftiga individer, sägerDaniel Roth, zoolog på Borås djurpark.

Problemet för den afrikanskavildhunden är att den ofta kolliderar med människan eftersom dentar tamboskap och orsakar skador.

Därför har den jagats hårt ochsamtidigt tvingats bort från de områden där den tidigare levde.Dess ursprungliga livsmiljö var öppna savanner, där vildhundarnajagade i flock, och hade strategier för att gemensamt fälla ettbyte efter att ha tröttat ut det.

Hittat nya sätt att jaga

Men nulever den afrikanska vildhunden i buskiga och otillgängligaområden, där de ursprungliga jaktteknikerna inte längre fungerar,menar Daniel Roth:

– Man har varit rädd för att de inte ska klarasig i dessa områden, just för att de skiljer sig så markant från deområden som vildhunden egentligen föredrar.

Men två nya studier somnu publiceras i tidskriften Nature Communications visar attvildhunden verkar ha varit framgångsrik i att anpassa sig till sinnya miljö.

– Tidigare brukade de göra långa sprinter – kanske överen kilometer. Det gör de inte längre. Nu verkar de gå mer på chans,och ger upp snabbare om de inte får tag på bytet. Det innebär attchansen att lyckas vid varje jakttillfälle minskat, men samtidigtgör vildhundarna av med mindre energi, vilket gör att den nyastrategin fungerat förvånansvärt bra ändå.

En av studierna visaräven att vildhundarna är mycket generösa när det handlar om attdela sitt byte till resten av flocken. Något som också gör att dekan klara sig bättre, eftersom de är starkare tillsammans, hävdarforskarna.

Daniel Roth menar att resultatet ger hopp om att dettamärkliga djur kommer att kunna överleva även i framtiden:

– Nulever de i områden dit människor inte vill ta sig, så att de klararsig så bra där ger hopp, menar han.

Han menar att den afrikanskavildhunden är intressant att studera:

– Det är en jättefascinerandeart – mycket som händer hela tiden. De tuggar sönder allt, och deskäller inte, utan har ett märkligt kvittrande ljud som de tar tillnär de är uppspelta. Det kan låta väldigt högljutt när alla umgåsoch kvittrar tillsammans. Men när de är skrämda eller hotade har deett varningsljud som låter lite som ett billarm, och det är inteatt leka med.