Minns ni filmen Benjamin Buttons otroliga liv? Där spelade Brad Pitt en karaktär som bara blev yngre och yngre – och det är inte helt olikt vad en grupp forskare har lyckats göra med möss. Man har alltså lyckats hejda åldrandet och till och med göra mössens celler yngre.
För de här mössen innebar det en ökad livslängd på mellan 18 och 24 veckor, eller ungefär 30 procent längre än vad de annars hade levt. Detta eftersom man lyckades få cellerna att återgå till stadier de en gång redan genomlevt.
Forskarna undersökte möss som led av åldrandesjukdomen progeria, som gör att cellerna bryts ner och dör oerhört fort. Men genom att omprogrammera hur dessa celler beter sig kunde man alltså få dem att ”backa” sin utveckling.
– Vi var överraskade och exalterade av att vi kunde förlänga livslängden genom en sådan här omprogrammering i en levande varelse, säger Pradeep Reddy, en av författarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
Nobelpristagarmetod…
Man använde en metod som utvecklades av Nobelpristagaren i medicin Shinya Yamanaka, och som gör att man kan ”backa” celler och få dem att bli stamceller. Från början är nämligen alla celler stamceller som kan bli till vilka celler som helst, innan de slår in på en bana och blir till exempel en hudcell eller hjärncell.
Metoden går ut på att man för in fyra stycken specifika så kallade transkriptionsfaktorer i arvsmassan. Förenklat skulle man kunna säga att en transkriptionsfaktor är som en sorts kod som är nödvändig för att en gen ska kunna påbörja processen i att tillverka proteiner.
...användes under en kortare tidsperiod
Forskarna introducerade dessa transkriptionsfaktorer i mössens arvsmassa. Efter att musen behandlats med ett slags sterilt hormon, aktiveras dessa faktorer som gör att celler att börja backa bandet.
Vanligtvis när detta görs i exempelvis ett provrör, är man tvungen att vänta ett par-tre veckor innan cellerna ska ha hunnit återgå till att bli en stamcell.
Men i det här fallet lät forskarna bara cellerna backa i fyra-fem dagar. De hann alltså inte bli stamceller, men det räckte för att de skulle omprogrammeras och skaka av sig sina ålderstecken, och bli till friska, unga celler. Bland annat hud- och njurceller och celler i mjälten blev alla bättre.
Många etiska frågor återstår
Claes Wadelius, professor vid Institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet, menar att det lär dröja lång tid innan detta är något som skulle kunna göras på människor – om inte annat för att det kan finnas många etiska frågor att ta ställning till på vägen. Men vi kan ändå lära oss mycket om mekanismerna som styr vår ålder från den här typen av forskning.
– Det är en smart tanke de hade: att bara låta transkriptionsfaktorerna ”verka” i några dagar – och den har visat sig fungera för att de här mössen skulle föryngras. Jag är övertygad om att de här resultaten kommer att leda till fortsatt forskning för att förstå vilka mekanismer som är involverade i åldrande, och hur de går att förändra, säger han.
Referens: Alejandro Ocampo et al. In Vivo Amelioration of Age-Associated Halllmarks by Partial Reprogramming. Cell, 2016. DOI: 10.1016/j.cell.2016.11.052