En superjord är en planet som är större än jorden men inte så stor som gasjättarna, till exempel Jupiter och Saturnus.

LHS 1140b bedöms ha en diameter som är knappt 18.000 kilometer, det vill säga 1,4 gånger större än jordens, men massan och tätheten tros vara betydligt högre än jorden.

Den har inte setts direkt, utan genom små förändringar i ljuset från den stjärna som planeten snurrar runt, när planeten passerar framför stjärnan var 25:e dag. Men med moderna instrument kommer man långt i kunskap även utifrån indirekta observationer.

Befinner sig i den ”beboliga zonen”

Planetens korta år betyder att den ligger mycket närmare sin stjärna än jorden ligger nära solen. Men eftersom stjärnan lyser så svagt, snurrar så långsamt runt sin axel, och avger mindre mängder högenergisk strålning, antas planeten ändå befinna sig i den ”beboeliga zonen”.

Den beboliga zonen är det område runt en stjärna där det inte är för hett eller för kallt, där flytande vatten kan finnas, och liv som vi känner det skulle kunna uppstå.

Lättare att spåra en atmosfär

Det forskarna helst vill hitta är en planet med atmosfär och vattenånga, som jorden har. Några av forskarna säger nu att planetsystemet runt LHS 1140 skulle kunna bli ett ännu viktigare forskningsobjekt än de redan upptäckta och högintressanta exoplaneterna runt TRAPPIST-1 eller Proxima b.

Proxima b är för övrigt vår allra närmaste stjärngranne i universum, bara fyra ljusår bort, och upptäckten av planeter där väckte stor uppståndelse i augusti i fjol.

LHS 1140 ligger nästan tio gånger längre bort än Proxima b, ungefär 40 ljusår, men här är det en planet som passerar rakt framför stjärnan och det betyder att man kan försöka spåra en atmosfär.

Mer detaljerade undersökningar väntar

Snart ska även andra instrument riktas mot exoplaneten, och forskarna hoppas kunna uppskatta hur mycket högenergisk strålning som den röda dvärgstjärnan utsätter planeten för.

Och längre fram i tiden väntas man kunna göra detaljerade observationer av exoplanet-atmosfärer, med hjälp av planerade superteleskop.

Forskningsresultaten publiceras i tidskriften Nature 20 april.