Har du provat gapa åt ett nyfött barn och sedan sett den gapa tillbaka? Om du nästa gång istället provar att le eller klappa i händerna är sannolikheten att barnet gapar fortfarande lika stor. Att nyfödda barn härmar vuxnas beteende har många tagit som ett reellt faktum, något som man inte behöver ifrågasätta. Det är så utbrett att till och med vissa sjukvårdssidor skriver om det som fakta på sin sida.  

Under de senaste åren har detta diskuterats och nu visar en ny studie att barn faktiskt inte härmas. Gustaf Gredebäck, en svensk forskare inom utvecklingspsykologi, har tagit del av studien och menar att den kommer som spiken i kistan på den här paradigmen.  

– Otroligt spännande, det här ställer saker på sin spets, säger Gustaf Gredebäck.  

Exaltation istället för imitation 

I studien undersökte forskare barns reaktioner när de var en, två, sex och nio veckor. Resultaten var tydliga: de nyfödda imiterade inte beteendet som de vuxna gjorde, det var lika stor sannolikhet att de utförde en annan gest än den som matchade den vuxna.  

Men barnen drog faktiskt ut tungan oftare när den vuxna gjorde samma sak. Däremot drog de ut tungan lika ofta när den vuxna gjorde ett glatt ansiktsuttryck eller pekade med fingret. Därför är inte själva utsträckningen av tungan ett tecken på imitation utan förmodligen exaltation över att se den vuxna göra något intressant.  

Hur kunde man tro det så länge? 

Om de yngsta bebisarna inte kan imitera, hur kommer det sig att så många studier visade att de kunde det? Man har under flera år ifrågasatt detta men har tidigare inte kunnat bevisa det på ett statistiskt sätt. Forskarna säger att den största begränsningen i tidigare arbeten är att man bara utsatte barnen för några få gester. I de flesta studier så öppnade den vuxna till exempel bara munnen och stack ut tungan.  

– Det var inte så att någon fuskade på 70-talet men det har skett en metodutveckling sedan dess, säger Gustaf Gredebäck. Då hade man oftast i förväg valt ut någon variabel så som en utsträckt tunga eller en öppnad mun, för att sedan kryssa i ett papper varje gång barnet gjorde en av dessa saker. Man borde istället utgå ifrån vad barnen faktiskt gör istället för att förutbestämma olika alternativ.  

Gustaf Gredebäck menar att en annan aspekt som kan göra folk blinda är förvåning. Folk blev så förvånade när det visade sig att barn vid så tidig ålder redan interagera med oss vuxna att man tog fasta på det utan några egentliga bevis på varför det var så.  

– Man måste absolut sluta se det här som en självklarhet, då det inte finns något vetenskapligt stöd för att nyfödda barn härmar ansiktsuttryck. Men när en vuxen interagerar med ett litet barn visar barnet stor glädje och mår väldigt bra av det. Därför är det väldigt viktigt att vuxna fortsätter att interagera med barnen.