Järven är vårt största mårddjur – som nästan ingen har sett. Länge berodde det på att de var så få, drygt hundra individer som levde högst upp i fjällkedjan.

Men forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet har nu lyckats kartlägga järvrevir och lyor i Västernorrland, Gävleborg, Jämtland, Dalarna och Värmland. Enstaka järvar har dessutom observerats i Uppsala, Stockholm och till och med så långt söderut som i Göteborgsområdet.

– Sannolikt har spridningen från fjällen pågått under lång tid med enstaka djur som vandrat ut. Men det är först de senaste åren som ökningen i skogslandet satt fart och det mest förvånande är att vi hittar järvar så långt söderut, säger Jens Persson, som forskat på järv i snart två decennier.

Fjälldjur

När Jens Persson började följa de svenska järvarna var Kvikkjokk i Lapplandsfjällen basen. Då var järven ett utpräglat fjälldjur, stammen uppskattades till ett hundratal djur som levde i de stora nationalparkerna längst i norr.

Där kommer järven ofta i konflikt med rennäringen.

– Under vissa snöförhållanden kan en enda järv fälla en hel renflock. Järven kan springa på skaren med sina stora tassar som fungerar som snöskor, medan renarna sjunker igenom, konstaterar Jens Persson.

Illa sedd 

Järven har i alla tider varit illa sedd, med rykte som blodtörstig och omåttligt glupsk.

– Järven styckar sina byten och gömmer delarna. En hel ren kan försvinna ganska snabbt, därför kan man tro att järven ätit upp alltihop när den i själva verket gömt undan maten för att lagra den, säger Jens Persson.

Man kunde därför befara att konflikterna skulle nå stormstyrka när järven koloniserar helt nya områden.

Men forskningen på järv i skogslandet ändrar vår bild av järven i grunden.

Vi och vargen försörjer

Inte en enda konflikt har rapporterats. Inte ett enda får eller annat tamdjur har slagits av de skogslevande järvarna, så vitt forskarna vet.

För järven i skogen är ett helt annat djur än den gamla nidbilden av den omåttligt glupska lustjägaren.

– Vi har sett att järvarna här i skogen framför allt lever på rester från vargen och människan, konstaterar Jens Persson.

Slaktgropar från älgjakten är ofta besökta matplatser och i kombination med diverse smådjur och växter förefaller järven i skogen leva gott trots att den förlorar sin stora fördel som jägare när den lämnar fjällen.

– Att förstå hur ett djur som är så förknippat med fjällen kan klara sig i en betydligt snöfattigare miljö är ett av målen med vår forskning. Vi vill också studera vad som händer när klimatet förändras och snötäcket krymper ännu mer, säger Jens Persson.

Svårt hitta i skogen

Bristen på snö är också den största utmaningen för forskningen.

– I fjällen kunde man åka ikapp med helikopter och skjuta en bedövningspil. Där opererade vi in sändare och kunde sedan följa precis hur järvarna rörde sig, säger Jens Persson och fortsätter:

– I skogen är det helt annorlunda, en mycket större utmaning. Helikopter fungerar inte här bland träden utan vi var till en början hänvisade till fällor.

Men fällor är dyra och arbetskrävande och förra vintern lyckades forskarna bara fånga en enda järv. Djuret fick sändarkrage men dog tre veckor senare.

Här krävdes alltså nytänkande om det skulle bli några resultat.

Snickrad forskning

I USA och Kanada har järvforskare använt sig av kamerafällor för att identifiera järvar. De flesta järvar har individuellt formade ljusa fläckar på bröstet. Kan man bara få järven att visa buken så har man också goda möjligheter att se vem som är vem.

– Här i Skandinavien är järvarnas fläckar inte alls lika tydliga som i Nordamerika, men vi bestämde oss ändå för att pröva, säger Malin Aronsson.

Järven lockas att klättra upp i en specialbyggd träställning med hjälp av ett bete. Särskilt död bäver har visat sig effektivt.

Idén är att järven ska klättra upp, ställningen tvingar den att sära på benen. Rakt framför ställningen monteras en självutlösande kamera. I bästa fall ger den bilder som gör det möjligt att identifiera järven, se dess kön och om honor har ungar (svullna spenar).

Men det krävdes åtskilligt snickrande och finjusterande innan bilderna gav någon information av värde.

– Betet hängde för långt ner, vi fick finjustera för att få dem att sträcka på sig så att de visar upp hela buken för kameran.

Tiotusen bilder

Men sedan kom belöningen direkt.

Hittills har forskarna samlat nästan 10.000 bilder från sex kamerastationer i Dalarna och har ytterligare flera tusen bilder från kamerastationer i Värmland och Jämtland.

– Inventering bygger på att man räknar antal lyor. I skogen har vi inte en chans att hitta lyorna, men tack vare kamerastationerna kan vi nu se var det finns honor med ungar.

Minska konflikterna

I förlängningen kan forskningen på järvarna i skogen bidra till att minska konflikterna med järven i fjällen.

– Statens mål för järvstammen omfattar hela landet. Om vi vet hur många järvarna är i skogen kan det betyda att vi kan minska antalet järvar i renbetesland. Därför är det också viktigt att försöka inventra de skogslevande järvarna, för att minska problemen kring rovdjuren i norr, säger Jens Persson.