K2-18b kretsar runt en liten röd stjärna 120 ljusår bortanför vårt solsystem. Det är en typ av planet som brukar kallas för en mini-Neptunus, alltså en mindre variant av den gasiga Neptunus som ligger långt ut i vårt planetsystem.
Men till skillnad från andra mini-neptunusar ligger den här på ett avstånd från sin stjärna där vatten potentiellt kan finnas i flytande form.
Rinnande vatten och förekomsten av kolbaserade ämnen som koldioxid och metan ger förhållanden som liknar de som fanns på jorden när livet utvecklades.
Kan upptäcka biprodukter av liv
Det finns ännu inget teleskop som direkt kan hitta liv på främmande planeter, men däremot går det att detektera biprodukter av liv, så kallade biomarkörer. Den mest framträdande biomarkören i jordens atmosfär är syre som produceras av gröna växter och plankton.
På K2-18b har James Webb teleskopet sett indikationer på att det kan finnas en annan biomarkör, nämligen dimentylsulfid (DMS) som på jorden endast kan produceras av liv, framförallt marina alger. Men bevisen är svaga och fler observationer måste göras för att vara säker på att det inte är mätfel. Dessutom behöver inte DMS på en främmande planet betyda att det verkligen finns liv där.
Skiljer sig från jorden
Upptäckten är accepterad för publicering i Astrophysical Journal Letters.
– K2-18b är en planet som på många sätt skiljer sig från jorden. Där kanske finns en process om kan tillverka DMS, utan att liv är inblandat, säger Måns Holmberg.
Nästa vår ska James Webb teleskopet göra fler observationer av DMS på K2-18b.
Lista: Tre möjliga platser för liv i rymden – se mer i videon ovan.
Så kan James Webb-teleskopet undersöka främmande planeters atmosfärer
När en planet passerar framför sin stjärna så blockerar planeten lite av stjärnljuset. Det är en slags förmörkelse som gör att stjärnans ljusstyrka går ner lite grann.
I dag är det ett av de vanligaste sätten att upptäcka planeter runt främmande stjärnor.
En liten mängd av ljuset från stjärnan passerar planetens atmosfär. Ljuset påverkas då av de ämnen som finns i atmosfären och man får ett spektrum.
Ett spektrum avslöjar om atmosfären innehåller exempelvis vattenånga, metan, eller koldioxid.
Den här metoden kan inte säga någonting om hur själva planeten ser ut, utan bara innehållet i atmosfären.