Radioastronomernas antenner finns på Hawaii, i Kanada, USA, Chile, Tyskland och Spanien. Det blir en väldigt lång s k baslinje som utgångspunkt för observationerna, och det är nödvändigt när man ska försöka fånga in något så extremt smalt som radiostrålningen från Sagittarius A, bättre känt som Vintergatans eget centrala svarta hål. Det mesta av strålningen ryms inom en 300-miljontedels grad, skriver forskarna bakom studien.

Att söka radiostrålning istället för ljus är nödvändigt, för det svarta hålet är dolt för oss bakom enorma stoftmoln som täcker hela Vintergatans centrum. Det svarta hålet ligger ungefär 26.000 ljusår från jorden.

Det svarta hålet i Vintergatan är ett materieslukande monster, lika massivt som fyra miljoner gånger vår egen sol. Det är så hoptryckt och massivt att inget slipper ut därifrån.

Bara dess grannskap går att studera. Och de här bilderna är de hittills tydligaste och visar en rund-oval gul fläck i olika versioner. Det är den gasskiva som finns runt det svarta hålet. En del av innehållet är sådant som kommer att slukas av hålet någon gång i framtiden.

Mindre och mer kompakt

Strålningen sprids av plasma som finns runt det svarta hålet, och när man rensat bilden på spridning får man den nedre vänstra bilden. Astronomiprofessor Göran Östlin vid Stockholms universitet beräknar att området är lika stort som en del av vårt solsystem med solen i mitten och jordens bana i utkanten.

– Med den här skärpan i bilden har man kunnat bestämma storleken på gasskivan runt det svarta hålet, och området är mycket mindre och mer kompakt än man tidigare trott, säger Göran Östlin.

”Strålningen pekar rakt mot oss”

En oväntad sak med den gula fläcken nedtill till vänster är att den är mer rund än oval. Eftersom många svarta hål har strålning som sprutar ut från gasskivan i enorma strålpelare borde bilden till och med ha varit väldigt avlång. Men det är den inte. Kanske har vi här på jorden en mycket ovanlig utkikspunkt:

– En möjlig förklaring är att den här strålningen pekar rakt mot oss, säger Göran Östlin.

Betyder det något för oss?

– Nej. Det är alldeles för mycket stoft i rymden mellan oss och strålen, så den bromsas ganska fort innan den når oss.

Nyfikenhet

En annan möjlighet är att gasskivan helt enkelt inte har någon sådan stråle.

Den här forskningen har ingen omedelbar praktisk nytta. Den är grundad på nyfikenhet, säger Östlin:

– Poängen är vad det här kan säga oss om grundläggande fysik, om Einsteins teorier och om hur universum är beskaffat.