Värmeböljan har knappast undgått någon och många ställer sig frågan vilken betydelse klimatförändringarna har. Det finns vetenskapligt stöd för att den snabba avsmältningen av havsis i Arktis ligger bakom förändringen av jetströmmen – det vill säga de kraftiga vindar som finns flera kilometer uppe i atmosfären.

Jetströmmen drivs av kollisioner mellan varm luft från ekvatorn och kall luft från Arktis. Och ju större temperaturskillnaden är mellan dessa luftströmmar, ju starkare blir jetströmmen. Men när Arktis värms upp, tappar jetströmmen kraft, vilket låser in hög- och lågtryck i olika regioner. Det här kan i sin tur resultera i fastlåsta vädersystem – som långvariga värmeböljor.

– 2018 års sommar är ett tecken på att detta börjat ske. Jetströmmen blir allt ryckigare, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Värmen triggar mekanismer

Men förändring av jetströmmen är bara en i raden av flera planetära mekanismer som triggas av varmare temperaturer. Ett annat exempel är permafrosten som i takt med att den tinas upp släpper ut metan som ligger djupt begravd i marken. Metan kan sedan påskynda den globala uppvärmningen när det når atmosfären.

Dessa mekanismer är exempel på så kallade återkopplingar. Om en av dessa återkopplingar tippar över från att vara dämpande eller kylande till att vara förstärkande eller uppvärmande, så kan det trigga ytterligare andra, likt ett dominospel. Och även om vi skulle sluta att använda fossila bränslen skulle det vara svårt eller omöjligt att stoppa hela raden av dominobrickor att falla.

Studie visar att två grader är gränsen

Forskare har nu i en nypublicerad studie i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) uppskattat att gränsen för när bollen kan sättas i rullning ligger runt två graders uppvärmning – alltså ungefär samma gräns som världens länder kommit överens om att försöka hålla sig under enligt Parisavtalet.

Slutsatsen är enligt forskarna att riskerna är större än man tidigare trott om världen inte lyckas hålla sig till Parisavtalet – och helst med bred marginal. Just nu bedöms världens klimatpolitik bara räcka till att dämpa den globala uppvärmningen till närmare tre grader.

Risk för extrema väderhändelser

Johan Rockström som är en av författarna bakom studien menar att återkopplingarna kommer att ske simultant och riskerar att förstärka varandra. Om de väl börjar att utlösas kan den globala medeltemperaturen stiga uppemot fyra, fem grader. Planeten skulle då förlora sina isbelagda polarområden, extrema väderhändelser skulle bli betydligt mer allvarliga än idag, havsytan skulle bli mer än 50 meter högre, och stora regioner skulle bli obeboeliga.

– Det är mänsklighetens mardröm om planeten går från att vara vår bästa vän till att bli en fiende, det vill säga att gå från att dämpa den globala uppvärmningen som idag till att själv bidra till utsläpp av växthusgaser, säger Johan Rockström.

Vilken av de här återkopplingarna är du mest oroad för idag?

– Skogarna är nummer ett tycker jag. Att upprätthålla de tre återstående regnskogarna; Amazonas, Kongo och Indonesien, samt våra boreala skogar på norra halvklotet är otroligt viktigt. Vi ser så mycket tryck på dem, som avskogning, sjukdomar och bränder.

”Mänsklighetens viktigaste uppgift”

Han menar att det finns tillräckligt mycket indicier för att vi inte får närma oss två grader.

– Det är mänsklighetens viktigaste uppgift att undvika en sådan ökning. Det finns indikationer på att vi människor riskerar att destabilisera hela planeten.

Studien publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS)