Studien, som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences, visar hur dramatiskt våra liv har förändrats under den industriella eran de senaste 150 åren.

Före 1850-talet var vi lika utsatta för naturens växlingar och sjukdomar som vilka vilda djur som helst. Efter 1850-talet har vi lyckats eliminera de flesta av farorna och har fördubblat vår medellivslängd.

Siffrorna är slående. Under långa perioder levde människorna i Sverige fattiga, hårda och korta liv. Under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden i Sverige cirka 37 år för kvinnor (något lägre för män). Ungefär hundra år senare hade den ökat till 44,4 år. I dag är den 84 år.

Numera tar vi den sistnämnda livslängden för given. Vi brukar tala om att någon har dött i förtid när denne har avlidit vid ”endast” 70 års ålder. Vi tänker inte på att den nuvarande eran är exceptionell, rent historiskt.

Det långa apstadiet

I stället är det så att nästan hela vår historia har sett annorlunda ut. I ekologiskt hänseende lämnade vi apstadiet alldeles nyligen.

Forskarna bakom studien har granskat medellivslängden och dödligheten hos vilda populationer av flera arter av primater. Resultaten har jämförts med medellivslängd och dödlighet hos moderna jägare och samlare samt hos människorna i flera länder under förindustriell tid och i modern tid.

För samtliga grupper har dödligheten hos mycket små barn tagits med i beräkningen. Detta gäller även för de andra primaterna där dödligheten hos små ungar inräknats.

Resultatet visar att livscykeln hos samtliga vilda primater i studien — ullspindelapor, kapucinapor, babianer, schimpanser och gorillor — följer det typiska, uråldriga, naturliga mönstret. Ett fåtal individer uppnår en hög ålder, men de flesta avlider av olika orsaker långt innan deras potentiella högsta ålder uppnåtts. Medellivslängden blir därför relativt måttlig.

Den brutala naturen

Samma sak kan ses hos jägar- och samlarfolk. De lever ett hårt liv vilket resulterar i ständiga dödsfall inom gruppen och ett jämnt frånfälle av människor ur populationen. Medellivslängden blir följaktligen ganska låg — precis som i alla samhällen på jorden under förindustriell tid.

Det är lätt att glömma i dag, men ända tills helt nyligen dog massor av människor av lunginflammation, av relativt enkla infektioner, av blodförgiftning, influensa och smittkoppor. Eller så svalt de ihjäl när skörden slog fel.

Vi var med andra ord en del av naturen på ett sätt som är otänkbart i dag. I dag har vi undflytt de flesta livsfarliga mikroorganismer och behöver inte längre bry oss om vädrets nycker.

Jämställd livslängd

Effekten är slående. I dag är barnadödligheten minimal, och nästan alla människor dör i mycket hög ålder. I länder som Sverige och Japan är medellivslängden följaktligen mycket hög.

Det mest fascinerande med studien är kanske den stora likheten mellan dödligheten hos vilda primater och hos människor i icke-industriella samhällen. I åtminstone det hänseendet levde och dog vi som typiska apor under större delen av vår historia.

Forskarna konstaterar också att vår medellivslängd historiskt sett har skilt sig dramatiskt från vår högsta möjliga ålder. När medellivslängden för kvinnor låg runt 40 år i 1850-talets Sverige, fanns det samtidigt några individer som uppnådde 90 års ålder och mer.

Sedan dess har avståndet mellan medellivslängd och högsta ålder krympt, och ligger exempelvis på 87 respektive 104 år bland dagens japanska kvinnor. Livslängden kan sägas ha blivit mer jämställd i vår tid.