– Drick inte för mycket, ta inte knark, våldta inte brudar.

Det var uppmaningen när den ryska legosoldats-bossen Jevgenij Prigozjin avtackade den första klungan fångar som genom sitt krigande i Ukraina benådats. Efter att länge ha förnekat alla kopplingar till ”Wagner-gruppen” klev Prigozjin i fjol fram och erkände att det i själva verket var han som låg bakom legosoldaterna som under de senaste åren varit alltmer synliga runtom i världen. I Syrien, afrikanska länder – och förstås särskilt Ukraina.

Och som rekryterat allsköns brottslingar från ryska fängelser för att fylla ut de uttunnade leden i Rysslands anfallskrig.

Affärsman med catering-imperium

61-åringen har genom politiska kontakter stöpt om sig från blandkriminell bakom lås och bom, till affärsman med ett catering-imperium med lukrativa offentliga kontrakt som födkrok. På senare tid även till politisk spelare och krigsherre – dels på fältet utomlands men också i Kremls korridorer.

Man talar ofta om kampen mellan ”Kremls torn”, alltså olika intressegrupper. Till exempel militären runt försvarsminister Sergej Sjojgu, mer ekonomiskt liberala teknokrater och hårdföra krigspåhejande nationalister som Prigozjin.

Kanal med koppling till Prigozjin

Kampen om president Putins gunst utkämpas både bakom kulisserna och i offentligheten. Med sina råbarkat grova utspel har Prigozjin visat sig vara en slug pr-aktör för sin egen sak. Kanske är han Rysslands i dag främsta själv-hajpare, och mer än en skopa salt bör hållas nära till hands om man ska ta del av hans påståenden.

Det finns även mer indirekta metoder. Så kallade ”militärbloggare” som skriver om kriget online, inte sällan med kritik mot militären och försvarsministeriet, har blivit viktiga informationskanaler både för en rysk publik och för internationella betraktare.

Kruxet är att även bloggarna är knutna till olika ryska aktörers intressen och är långt mindre fria än vad många västerländska betraktare tycks tro. I själva verket är de närmast att likna vid influencers som skriver själva, varav många gärna ingår ”sponsrade samarbeten” med de rika och mäktiga vilket påverkar deras rapportering. Kanalen ”Rybar” är en av de kändaste, men har enligt medierapportering kopplingar till just Prigozjin.

Kapitaliserat på kriget

Prigozjin har kapitaliserat på kriget mot Ukraina och hans stigande stjärna uppges oroa delar av eliten. I deras ögon är Prigozjin en uppstudsig gangster som kuppat in sig i finrummen.

Tillsammans med Prigozjins allt större synlighet spekuleras det om att han siktar på högt politiskt ämbete för egen del, kanske genom att starta ett parti eller kanske till och med som möjlig efterträdare till Putin.

Men medial synlighet är inte detsamma som verklig makt.

Putins lojale vasall

Oväntade saker kan förstås hända i tider av krig och kris. Men Prigozjins roll är i dag inte som Putins jämnlike utan som nyttig hantlangare. Han är rik och inflytelserik med en värdefull vara att sälja: soldater till Rysslands krig. Men han är inte del av den inre kretsen runt Putin.

Hans bakgrund som fängelsekund rimmar illa med ”statsmannamässig image”. Han har inte utmanat Putin utan snarare varit behjälplig med att rikta kritik om Ukrainakrigets misslyckanden mot militären och bort från Putin. Prigozjin är – åtminstone i dagsläget – av allt att döma inte Putins kronprins utan hans lojale vasall.

En problemlösare som inte räds att smutsa ned händerna. Vilken despot vill inte ha en sådan?