Oj, vad roligt Trainspotting-farbröderna har haft när de gjort filmen om Alan McGees osannolika gärning för brittisk musik. Skottland är skitigt, London hårt, tempot högt och soundtracket en enda lång hitparad från skivbolaget Creation Records låtskatt som nådde sin höjd under 90-talet med band som Jesus and Mary Chain, Primal Scream och Oasis.

Irvine Welsh (som skrev Trainspotting) har gjort manus, Danny Boyle producerar och den oefterhärmelige Ewen Bremner (Spud i Trainspotting) gör huvudrollen Alan McGee. Den talanglöse skotten och skivbolags-legenden som själv inte kunde spela instrument men upptäckte Oasis på en källarspelning och som brände livet i båda ändar. 

Redan här har jag nämnt för många namn, jag skulle kunna fylla recensionen med många fler. Creation Stories är framförallt en film för den insatte britpopälskaren som längtar tillbaka till tiden då några sura bröder kunde fylla Glastonbury iklädda stickade tröjor och regnjacka och sen demolera hotellrum. 

Filmen kräver att man fyller i vissa luckor själv och självgott njuter av att man kan historien och exempelvis känner igen Primal Screams nyskapande visslor, trummaskiner och bubbelljud från stilbildande albumet Screamadelica. För den som inte har koll på sin britpop och punkrock däremot, blir det här en ganska obegriplig historia. 

Inledningsvis är berättandet rakt och okomplicerat: den unge McGee drömmer sig bort från Glasgow och finner meningen med livet när han för första gången ser Sex Pistols på tv. Sedan bär det av till London, och det blir lika mycket ”drugs and rock'n'roll” i historien som i klipprummet... Det är uppskruvat och hysteriskt, svårt att hänga med i vad som händer när.

En tillbakablickande ramberättelse består av en intervju med en ung, nyfiken reporter från Rolling Stones. En annan historia berättar om den komplicerade relationen till en våldsam pappa. Någonstans i mitten löper ”historien”; den som är framgångssagan. Där vi får vara med McGee när han upptäcker banden, det nya, när han går in i musiken och blir euforisk. Det är det roliga, inte snabba klipp och ständigt nya berättartekniska infall. 

Regisserar gör skådespelaren Nick Moran, han dyker också upp som Sex Pistols-managern Malcolm McLaren (ånej! ännu ett namn...). Jag misstänker att Moran varit lite för förtjust i både musiken, estetiken och de färgstarka persongalleriet för att hålla i sin historia. Istället för att berätta inifrån och ut om att vara rebell har han fastnat i utanpåverket. 

Creation Stories kommer nog roa en hel drös medelålders typer som jag själv som glatt nynnar med i 90-talshits. Ewen Bremner är underhållande på sitt energiska sätt och det är på intet sätt långtråkigt. Men en särskilt sammanhållen eller nyskapande film är det inte.