Det här en fantastisk idé på pappret: En tv-serie baserad på Neil Gaiman och Terry Pratchetts kultklassiker Good Omens från 1990, omsorgsfullt rollbesatt med den älskvärda duon Michael Sheen (Masters of Sex) och David Tennant (Doctor Who) i huvudrollerna.

Lägg därtill till Mad Men-stjärnan Jon Hamm i sin komiska paradroll som stendum hunk, en mastodontbudget signerad Amazon, och du har alla förutsättningar till samtida tv-guld.

Dessvärre räcker det inte – precis som för den allsmäktige i denna bibliska förväxlingskomedi – alltid med en perfekt plan. Någonstans på vägen tycks manusförfattarna ha tänkt att om de bara återger handlingen från den hyllade boken, så blir det automatiskt superkul tv. Det blir det inte.

Good Omens börjar med att djävulens son föds på jorden och placeras hos en ovetande människofamilj tills dess att han fyller elva. Det är då han kommer få sina demoniska krafter, inleda apokalypsen och starta det slutgiltiga kriget mellan himmel och helvete.

Dessvärre råkar de satanistiska nunnorna som håller i det hela byta ut fel bebis, och när pojken den himmelska hären tror är mörkrets furste fyller elva händer… ingenting.

Det här är dåliga nyheter för ängeln Aziraphale (Michael Sheen) och demonen Crowley (David Tennant), himlens respektive helvetets sändebud på jorden, som har ansvaret för att Armageddon går som planerat. Det omaka paret ger sig ut på jakt efter den borttappade demonprinsen, samtidigt som 11-årige Adam i den sömniga byn Tadfield plötsligt upptäcker att han av någon anledning fått övernaturliga krafter.

Good Omens hör tillsammans med Douglas Adams Liftarens guide till galaxen och Terry Pratchetts böcker om skivvärlden till en genre av scifi- och fantasyromaner som blandar de stora frågorna om livets mening med torr brittisk humor. En fin balansgång mellan filosofiskt djup och välavvägt trams som varit svår att återskapa utanför litteraturen. Liftarens guide till galaxen är till exempel en absurdistisk fullträff i bokform, men en obegriplig katastrof som film 2005.

Good Omens lyckas något bättre, men har samma grundläggande brist som tidigare försök: den komiska tonträffen i böckerna saknas, och gör att handlingens alla absurda inslag – häxor, ufon, demoner och helveteshundar – oftast blir löjliga snarare än roliga.

Serien har absolut stunder där skämten landar, och Sheen och Tennant gör starka insatser i huvudrollerna, men det räcker inte för att bära den sex avsnitt långa berättelsen. Det hade varit så roligt att se denna urmysiga duo blomstra i en mer välskriven historia, men när de är omgivna av seriefigurer som känns mer som funktioner än karaktärer (Apokalypsens fyra ryttare är så usla att jag längtar efter undergången) är det svårt att ryckas med.

Efter Watchmen, American gods, Legion och Preacher borde man kanske vant sig vid att alla populärkulturella kultfenomen inte gör sig i rörlig form, men med tanke på förlagans alla kvalitéer är det en besvikelse att denna storsatsning inte når högre höjder än stundtals charmig bagatell.

Good Omens har premiär på Amazon prime video 31/5.