Uppläggen har flera namn. Dividend stripping eller Dividend arbitrage är två. Dividend betyder aktieutdelning och namnen visar att det handlar om aktiehandel med fokus på själva utdelningen.
Affärerna görs vid den tidpunkten varje år då aktieägarna får så kallad utdelning, det vill säga ränta på sina aktier som en del av bolagets vinst. Om aktiernas ägare bor utomlands eller ägarbolaget är registrerat i ett annat land så behåller Skattemyndigheten en del av pengarna som skatt, i Sverige så kallad kupongskatt.
Eftersom många länder, precis som Sverige, har dubbelbeskattningsavtal med en rad länder – med syftet att undvika att man betalar samma skatt två gånger – kan man ansöka om att få tillbaka den skatt som skattemyndigheten har innehållit.
Många bolag som äger aktier utomlands lånar ut sina aktier till stora banker under några få dagar vid själva tidpunkten för utdelningen. En tidpunkt som oftast är på våren. Mot en avgift kan banken göra olika typer av avdrag, avdragsmöjligheter som uppstår i några av de många komplexa affärer en bank genomför. Avdrag som till exempel en privatperson inte har möjlighet att genomföra.
Efter affären lämnar banken tillbaka aktierna till den ursprungliga ägaren med utdelningen minus en avgift som banken tar. En avgift som ofta är runt fem procent av utdelningen. På så sätt har ägaren trollat bort kapitalskatten på aktien. I Sverige är kupongskatten normalt 15 procent. I länder som Tyskland och Schweiz betydligt högre.
Affären som beskrivs ovan där man blir av med utdelningsskatten kallas ofta cum-cum. Det är latin för med-med. Den refererar till aktieaffären där banken köper aktien med utdelning och säljer tillbaks den med utdelning. Cum-cum har sedan slutet av 90-talet genomförts i stor utsträckning i en lång rad länder i Europa, visar granskningen som SVT och TT gjort tillsammans med journalistnätverket Corrective.
Upplägget cum-cum beskrivs av de som är involverade i affärerna, det vill säga banker, skatterådgivare och advokater, som en laglig skatteplanering. Men flera länder har börjat skärpa synen på den här typen av upplägg eftersom de anser att uppläggen ofta enbart syftar till att undvika skatt.
Det andra upplägget
En annan variant är det som kallas cum-ex. På latin: med-utan. Denna gång köper bankerna aktier med utdelningen precis före utdelningstillfället. Eller lånar dem. Men bara på pappret. Via en rad komplicerade affärer skiftar ägandet mellan olika bolag. Ofta utländska. Sedan säljs aktien tillbaka utan utdelning. Det ser då ut som om den nye tillfällige ägaren fått en utdelning som staten behållit en skatt på. Men i verkligheten är det den ursprunglige ägaren som fått utdelningen.
Bankens affär är oftast bara en skenaffär för att det ska se ut som man fått utdelning. Med ägarpappren begär så de inblandade att få tillbaka vinstskatten på utdelningen, trots att de aldrig fått någon. Det betyder att man begär att få tillbaka en skatt man aldrig betalat. Och att olika ägare kan begära tillbaka skatten flera gånger för en enda utdelning. Detta kallas även ”double dip”.
Beskrivningarna ovan är förenklade. I verkligheten överlappar cum-cum och cum-ex varandra ofta. Och varianterna är många.
Cum-ex betraktas av skattemyndigheter och åklagare i en rad länder som skattebrott och bedrägeri.
Länderna som drabbats av skattesvinnet
SVT och TT:s granskning tillsammans med journalistnätverket Corrective visar att Belgien, Danmark, Frankrike, Norge och Tyskland har utsatts för cum-ex-handel, vilket konfirmerats av myndigheter.
I Spanien och Finland visar dokument och intervjuer med källor at cum-ex planerats. Myndigheterna i Spanien kan varken bekräfta eller förneka att det förekommit dubbla återkrav på skatter. I Finland anser skattemyndigheten att Cum-Ex inte haft någon större betydelse. I båda dessa länder var cum-cum- handel möjlig. Utöver detta så har Frankrike, Italien och Holland drabbats av cum-cum-handel.
Bland aktörerna kring uppläggen kommer regelbundet argument om att cum-ex är ett juridiskt problematiskt upplägg medan cum-cum är en helt laglig marknadspraxis. Och att man därför inte ska blanda de två. Men det finns argument mot det resonemanget. Cum-ex uppstod i samband med att man utförde cum-cum.
Båda uppläggen utfördes ofta av samma personer vid specialiserade finansavdelningar och flera källor berättar att de ofta inte gjorde någon skillnad mellan vilken av typerna de utförde utan fokus var på regelverket och vinstnivåerna. I flera länder anses upplägg som enbart syftar till att undvika skatt strida mot skattelagstiftningen. Flera källor berättar att cum-cum-uppläggen var minst lika bedrägliga som cum-ex.
Professor: Över 300 miljarder försvann i Tyskland
Den ansedda skateprofessorn Christoph Spengel vid Universitetet i Mannheim har för deltagarna i journalistnätverket Correctiv utfört beräkningar på hur mycket han uppskattar Tyskland förlorat på skatteuppläggen.
Han utgår från den totala summan av utdelningar som varje år betalas till utländska aktieägare. Han uppskattar konservativt att minst femtio procent av det årliga beloppet utsätts för den avancerade kapitalskatteplaneringen. Dock utgår beräkningarna från flera antaganden vilket gör dem osäkra.
För den mer aggressiva varianten cum-ex handlar det under åren 2005 till 2011 om motsvarande 70 miljarder kronor. För cum-cum är beloppen betydligt större. Den notan uppgår till runt 250 miljarder kronor. Det vill säga totalt drygt 300 miljarder kronor bara i Tyskland under de perioderna. Enligt Christoph Spengel är den troligen siffran betydligt högre.
Gör man liknande beräkningar på Italien och Frankrike landar den totala siffran på ytterligare runt två hundra miljarder kronor. Men det är en uppgift med reservationer.