N-E-G-E-R. Neger! Dum i huvudet. Skicka den jävla...Fan.
Kvinna: Rör inte mig! Fattar du. Stick härifrån.
Man: Jag spottar på din son. Jag spottar på din jävla äckliga negerfitta! Hora. Din jävla slampa. Fitta. Hora!
Jag heter Jennifer och jag är 39 år. Bor i Stockholm och jobbar som butikschef.
Jag heter Mohamed. Är 26 år gammal. Bor i Göteborg och jobbar med affärsutveckling.
Mitt namn är Klara. Jobbar som brottsutredare vid polismyndigheten.
Hej jag heter Hugo Enock. Jag är 19 år. Uppvuxen i Karlskoga och nu spelar jag för Timrå.
Vet du vad Afrofobi är?
Tjej 1: Nej.
Tjej 2: Nej.
Tjej 3: Nej.
Tjej 4: Nej.
Lena: Vet du vad Afrofobi är?
Kille på gatan: Inte det minsta.
Lena: Vet du vad antisemitism och islamofobi är?
Kille på gatan: Det har jag koll på. Lite mer koll på i alla fall.
Lena: Vet du vad afrofobi är?
Man i bygghytt: Nej.
Lena: Vet du vad antisemitism är?
Man i bygghytt: Ja. Mot judarna.
Lena: Och vet du vad islamofobi är?
Man i bygghytt: Ja de som är emot islam.
Kille utanför butik: Afrophobia. No I dont. Never heard of it before.
Cyklist: Afrofobi vet jag tyvärr inte vad det är.
Lena: Det är många som svarar som du. Alla vet vad antisemitism och islamofobi är men få känner till afrofobi. Vad tror du det beror på?
Man utanför kiosk: Det förekommer nog inte lika ofta...alltså i samhällsdebatten. Inte alls.
Kille i keps: Jag tror att det beror på att i skolan så lär man ju sig om antisemitism med koppling till 2:a världskriget och så lär man sig om islamofobi i sociala medier, Aftonbladet, nyheterna, allting, eftersom alla vet om att det är ett problem just nu. Men folk verkar inte ta afrofobi på samma allvar. Därför pratas det inte lika mycket om det.
Lena: Hallå.
Babiker: Hej.
För två år sedan arbetade jag med en kollega i en tv-serie om Yttrandefrihet. Nu jobbar han på SVT Nyheter i Skåne och vi bestämmer oss för att tillsammans försöka titta närmare på ett ämne som vi båda tycker är svårt av många skäl.
Vi skall försöka ta reda på hur afrofobin drabbar svarta svenskar i vardagen.
Det är ett känsligt ämne. Det här reportaget handlar inte om något vanligt avslöjande, där det finns enskilda personer att ställa till svars. Det här handlar om oss alla.
Babiker: Ja signalfel ibland. Men annars går det fram
Babiker: Jag tycker det är ett jättesvårt ämne. Man vet ju inte var man skall börja och det har ju funnits så länge, men som du säger, man hör ju mer om, jag försöker inte förminska några andra problem som antisemitism och islamofobi men det är ändå några ämnen som kommer upp på ytan man pratar väldigt mycket om det. Det är stora problem där, men afrofobi är också ett stort problem. Samtidigt har det inte bemötts likadant.
Speak. Afrofobi handlar om rasism mot människor med mörk hudfärg.
Det är ett ämne som ofta hamnar i kulturdebatter som rör censur och konstens gränser. Men det kan handla om straffbara hatbrott.
Speak: I den senaste rapporten från Brå utgör de afrofobiska hatbrottsanmälningarna den största andelen av polisanmälningar. Med 1074 anmälningar. Bland de övriga hatbrottsanmälningarna såg fördelningen ut så här om man lyfter ut de fyra största grupperna.
576 homofobiska
558 islamofobiska
388 kristofobiska
277 antisemitiska.
Källa: Brå
Lena: Så hur tänker du att vi kan gå vidare.
Babiker: Man vill gärna hitta personer som är svarta, mörkhyade i olika stadier, alltså olika stadier, arbetsplatser, olika karriärer och ändå på nåt sätt, se vad de här har för erfarenheter gemensamt.
Har du pratat med andra?
Babiker: Skall jag vara helt ärlig, jag har knappt pratat om detta. /Det enklaste är när man hör någon uttalar sig rasistisk, man vill visa att man inte tar åt sig, vilket man gör, men det är så sjukt svårt att prata om det och dela med sig av det.
Speak: I Sverige har polisen endast specialiserade hatbrottsgrupper i de tre storstadsregionerna, Stockholm, Göteborg och Malmö, och via dem har vi fått ut de hatbrottsanmälningar som gäller afrofobi.
Vi bestämmer oss också för att utföra några tester, för att försöka undersöka om svarta och vita behandlas olika i vardagen i Sverige. Kommer Babiker bli annorlunda bemött än sin journalistkollega Marcus i olika situationer?
Vi har ställt oss vid en parkeringsplats i Malmö för att se vilka som är villiga att hjälpa Marcus och Babiker med pengar till parkeringen när de har glömt sin plånbok.
Babiker: Jag är lite, lite så här, lite orolig för att ingen kommer låna ut pengar till parkeringen.
Lena: Överhuvudtaget
Babiker: Överhuvudtaget.
Lena: Vad säger du Marcus?
Marcus: Men jag har så svårt att föreställa mig att folk skulle vara mer benägna att låna ut pengar till mig än till dig.
Lena: Varför det?
Marcus: Ja men du ser mer proper ut än vad jag gör och har ett fint leende. Och hela den biten. Jag har väldigt svårt att se att det skulle vara någon skillnad.
Marcus: Hej ursäkta. Jag har glömt min mobil och min plånbok och har jättejättebråttom.
Man: Ja
Marcus: Skulle du kunna låna ut bara en tia eller en tjuga eller ngt
Man: Räcker det till 11:09? Jag har köpt till 11:09, räcker det?
Marcus: Ja det blir jättebra.
Man: Då kan du ta
Marcus: Fan du är en ängel. Tack så jättemycket.
Marcus: Tack tack så hemskt mycket.
Man: Ha en bra dag.
Lena: Vi håller på att göra tester. Vad det finns för faktorer som gör att man hjälper människor eller inte. Vad var det som gjorde att du hjälpte Marcus.
Man: Han verkade genuin, så...Jag tyckte det var en självklarhet.
Marcus: Hej du, förlåt, alltså jag är hemskt ledsen men jag har glömt min plånbok så jag har inga pengar till parkeringsbiljetten. Du har ingen så du skulle kunna låna en, bara 20 minuter eller sån där.
Man: Jaja.
Marcus: Hej ursäkta. Jag har glömt min plånbok och min mobil här. Jag skulle bara behöva 10 kronor för parkeringsavgiften.
Kvinna: Jag skall se om jag har 10 kronor.
Marcus: Du är en pärla alltså. Du hade bara cent där.
Kvinna: Ja jag
Marcus: På semester.
Marcus: Alright.
Babiker: Jag vet inte om jag skakar för att jag är nervös eller för att jag fryser.
Marcus: Det är nog en kombination.
Babiker: Så sitter den här bra där? Okej, jag tänker, skall jag komma därifrån och komma på något sätt in såhär…
Babiker: Ursäkta jag har glömt både kort och plånbok. Hade du kunnat låna mig en tia till parkeringsbiljetten?
Speak: Vem litar vi på? Och varför? Vad är det för faktorer som avgör om vi hjälper någon annan, eller väljer att tro på det som någon berättar.
Förra sommaren uppgav en man att han hade blivit misshandlad vid en grillplats i Malmö. För polisen uppger mannen att han att han hade blivit rånad och sparkad och slagen av fyra till fem svarta män.
“På väg till lägenheten gick jag förbi en bänk där det satt 4-5 färgade män. Det uppstod lite groll och därefter stal de en påse, med några öl i från mig. De stal även min plånbok samt mobiltelefon. Jag gick då bort till ett sällskap som satt borta vid grillen (cirka 30 m därifrån) och bad dem ringa polisen för att de stulit mina saker. Under tiden jag väntar på polisen tar sig männen på bänken bort till mig och påbörjar sin misshandel.”
Speak: Männen som har blivit utpekade för misshandeln berättar däremot en annan historia.
George: We were just chilling and chatting, you can see we are grown men, we are not teenagers, we were just minding our own business, and this gentleman came from that place. So when he saw us, he stood and he was just like – what the f-word – so we were like okey, so he approached, and came here saying, do you guys live here, what are you doing here, you are not even supposed to be in Sweden. He called us the n-word, and we were like, maybe he is just drunk we are just not going to entertain him, you know, talk to him, we just ignore him. But he kept on yelling and at that point I was just hey du får gärna prata you can say whatever you want but please keep your distance, dont come close to us and he said, if I, what are you going to do.
John: He was just starting screaming what are you doing in Sweden, you jävla niggers, you are not supposed to be here. What are you doing even here./Then he walks, comes very close, and what are you going to do. So he spit on his face and then he saw that we stood up, so he started to fly with his bag, more like, been so aggressiv.
Speak: Mannen slog George och sparkade John.
George: In the end of the day he would be more believable than us, thats the point. So if we ended up, being his word against us, we are going in, so I was scared, I was terrified.
Lena: Du är lite motvillig att berätta det här. Du tycker inte det är så allvarligt.
M: Jo jag tycker fortfarande att det är viktigt. Men det finns säkert folk som har träffat på som har träffat på värre förutsättningar än vad jag har haft då.
Speak: Många av de som vi får kontakt med är tveksamma till att ställa upp för att berätta. De är rädda för att bli förknippade med en offerroll, trots att de här är brottsoffer. Många är också rädda för det hat och hot som kan komma om man som svart går ut i media och berättar om saker man varit med om.
I reportaget framträder därför en del personer anonymt, i bild, eller genom att namnet ändrats. Mohamed trakasserades av en granne under en lång tid.
Lena: Kan du berätta om vad det var som hände.
Mohamed: Det var ju flera. Under sommaren, min granne kallade mig n-ordet, han kalla mig neger och bad mig gå, dra tillbaka till Afrika,Sen några dagar senare så träffade jag han igen. I entren, då kallade han mig din svartskalle, går du inte tillbaka till Afrika. Och den här mannen mannen är inte svensk heller. Han är från utländsk, han har utländsk bakgrund. Han kallade mig svartskalle och jag sa du kan ju inte svenska, du kan ju knappt prata svenska du själv. Du säger till mig, och så sa han n-ordet igen. Och det här hände varje vecka nästan. Och fyra fem månader senare så kom den här mannen in i min lägenhet, och hotade mig igen med att han kallade mig n-ordet , neger dra tillbaka till Afrika, och han hotade mig fysiskt också.
Speak: Just den här dagen hade Mohamed tur. Det fanns nämligen två hantverkare i hans lägenhet.
Mohamed: Jo, det var stambyte i min lägenhet så det var två män från någon firma som gjorde arbetet i hela min lägenhetsbyggnad då, jag har aldrig haft vittne tidigare, det här är första gången jag har haft vittne,
Speak: Mohameds granne blev dömd för hemfridsbrott och förolämpning i maj i år.
Polisanmälningar
Grafik: polisanmälan januari 2017, Stockholm
”Jessica” godkände två förfrågningar på Tinder, de började skriva till varandra/…/När hon svarade på frågan var hon kommer ifrån svarade hon jag är svensk, då skrev de: Du är ett odjur, du är svart, jävla neger. Var bor du:/…/i Negerstan.
Grafik: polisanmälan september 2016, Malmö
En kvinna har hotat ”Victor” genom att säga att hon ska skjuta och döda honom. Samma kvinna har kastat in glasskärvor genom brevlådeinkastet till ”Victor” och ”Annikas” bostad. Vid tillfället befann sig två av parets barn i bostaden. Samma kvinna skrek att alla afrikaner borde skickas tillbaka till Afrika.
Speak: När uppstår fördomar. I vilka situationer?
Dam: Låna.
Babiker. Ja kanske inte låna. Jag har en tandläkartid det är därför
Dam. Jaja.
Babiker: Tack så hemskt mycket.
Dam: Ja.
Babiker: Det var jättesnällt.
Dam: Kom ihåg att jag är norsk. Annars hade du aldrig fått det.
Babiker: Det skall jag göra. Absolut. Absolut. Tack tack.
Babiker: Hej ursäkta. Jag har glömt både kort och plånbok. Hade du kunnat hjälpa mig med en parkeringsbiljett?
Tjej: Ja
Babiker: Vad schysst. Tack så hemskt mycket.
Tjej: Hur mycket vill du ha?
Babiker: En halvtimme räcker. En tia kanske. Tack så hemskt mycket.
Babiker: Jag har glömt både min mobil och plånbok och jag har ett tandläkarbesök precis här. Hade du kunnat hjälpa mig med parkeringsbiljetten?
Man: Hur mycket behöver du?
Babiker: 10-15 vore skitschysst.
Man: Alltså 15 kronor.
Babiker: Ja.
Speak: Kanske har vi missbedömt frågan. Människor verkar vara betydligt mer tillitsfulla och fördomsfria än vad vi trodde. Parkeringstestet visade kanske snarare på våra egna fördomar, om vilka som skulle ge pengar – och till vem.
Hur mycket handlar fördomar om hudfärg? Och hur mycket handlar det om andra faktorer?
Vi ändrar förutsättningarna och låter Marcus och Babiker få motorstopp i en ny fin bil för att se vem som stannar om man bara kan se dem, men inte höra dem prata?
N-E-G-E-R. Neger.
Jennifer: Jag kom körande med min bil min son stod i fönstret och vi skulle köpa pizza tror jag så jag ropade på honom så han öppnade fönstret och då bodde vi en halv trappa upp bara och då var det här gänget utanför, såg min son i fönstret och började skrika negerunge och kasta apelsiner eller mandariner eller nånting på honom i fönstret.
Johan, vittne: Det var ju varmt ute och det rör sig ganska mycket människor här så vi satt med öppet fönster och normalt sett så är det ganska glad stämning och liknande men så hörde jag att det var ett annat ljud det kastades och skreks här nere på gatan och då kollade jag ut och då såg jag det här gänget komma gående här uppifrån och så skrek dem något i stil med kolla negerungen vi kastar apelsiner på honom. Något i den stilen så jag hajade till. Då tog jag fram mobilen bara av en händelse och började filma.
Jennifer: Och de visste ju inte att jag var mamma och satt nere i bilen så då hoppade jag ut och sen blev det ju världens bråk där då. Man blir ju galen när någon attackerar ens barn såklart, så jag gick ju ut och konfronterade dem, eller den här killen, de var ju två, eller de var ju tre tror jag, men det var framförallt en då, så han var väldigt aggressiv och gick på mig direkt och jag var väl också aggressiv, i försvar.
Johan: Jag satt uppe i fönstret, det är ju en bra bit bort, det är ju fjärde våningen men jag såg det mycket tydligare i verkligheten än vad det sen hur det ser ut på film, jag ser ju hur de puttar henne och tar tag i henne och liknande och jag hör hur hon skriker rör mig inte, rör mig inte.
Jennifer. Rör inte mig!
Speak: Jennifers kompis Anna som satt i bilen när det hände, var den som ringde polisen. Anna gick också in och försökte lugna ner männen vid ett tillfälle.
En kompis till männen anslöt också.
Jennifer: Det var ganska mycket folk på gatan som tittade på och sådär, men ingen som hjälpte mig och gick in eller sådär, förutom en granne, han filmade ju uppifrån ett fönster allting.
Spotta på din jävla negerfitta. Din jävla slampa. Fitta. Va?
Vittne Johan: Ja ena jag ville ju springa ner och göra någonting men samtidigt var det ganska mycket folk, folk började samlas uppe här, de stod här och grillade och det var ju en fin kväll så det var ju mycket människor som stod och tittade på men samtidigt var det ju ingen som ingrep, men jag kände att det var bättre att jag fortsatte filma för det här började bli ganska aggressivt,
Polissirén hörs.
Lena: Tillslut kom polisen.
Johan: Tillslut kom polisen ja, exakt. Då stod de här killarna väldigt lugnt och sa ”men hon är ju galen, vi har ju inte gjort någonting, hon står ju bara och skriker åt oss och det var ju då jag sa jag har allting på film. Så då följde poliserna med upp och kollade igenom filmen då.
Lena: Upplevde du dem som trovärdiga då, de här killarna?
Johan: Ja, det var ju det, de hade ett väldigt lugnt och bra intryck gentemot poliserna, de var välklädda såg ut som de var på väg till en fest, snygga killar, välfriserade.
Speak: En av männen dömdes i tingsrätten för ringa misshandel och förolämpning.
Speak: Brås statistik, har visat att våldsbrott var mer förekommande vid afrofobiska hatbrottsanmälningar än för de övriga grupperna. Vid afrofbiska hatbrott är den misstänkte ofta en främling som kan vara svår att identifiera efteråt.
Speak: Michael, 12 år, var på väg hem från skolan med några vänner i tunnelbanan i november förra året när en man riktade in sig på honom.
Nina, Michaels mamma: Mannen hade kommit in med den här kvinnan i släptåg tittat sig omkring, sett då Michael och gått dit.
Mark: Jag var hemma när han kom hem från skolan och det var rätt sent på eftermiddagen och jag öppnade dörren och tårarna bara stod rakt ut och han var lite tyst, han var skärrad, han berättade om den här incidenten på tunnelbanan.
Om det här paret som hade satt sig vid honom och trängt honom in i ett hörn, tornat sig över honom och sagt att han skulle vara tyst och använt n-ordet frekvent.
Michael: Först blev jag typ lite chockad.
Lena: Var du rädd?
Michael: Ja
Lena: Var det andra människor i vagnen eller var den tom?
Michael: Ja det var ganska fullt på vagnen eller i vagnen
Lena: Vad gjorde de andra?
Michael: Några typ kollade lite grann, så här men ingen sa något just då.
Michael: Sen efter ett tag så började jag såhär, bli ledsen och så, mmm, eller jag började typ gråta lite och så var jag typ vänd mot ehm fönstret.
Nina: Det han sa Michael också när vi försökte prata med honom och så hära, varför ingrep ingen och så, men om han hade börjat slå mig hade någon ingripit då den frågan har han ställt.
Lena: Och vad svarade ni på det?
Självklart…….mmmm...men….
Mark: Just det här bristen på civilkurage som jag tycker är jätteupprörande att ingen gör någonting.
Nina: Vi har pratat om det, vi pratade om det sen, hur kan man gripa in, på vilka sätt kan man gripa in. Vi har pratat med Michael också om att, alla kanske inte vågar gå in och säga till att sluta eller ställa sig, men man kan vända sig till Michael och säga kom och sätt dig vid mig, kom vi går bort här och inte låtsas om den.
Lena: Var det ingen som sa till mannen att han skulle sluta?
Michael: Nej, det var bara när han gick av så kom en gubbe typ och sa bry dig inte om honom han är bara dum i huvudet, typ.
Lena: Men inte innan dess?
Michael: Nej.
Lena: Om någon hade ställt sig upp liksom och hade försvarat dig och slängt ut mannen vad hade det, hade det gjort någon skillnad tror du?
Michael: Då hade jag blivit mer lugn, och så hade jag kanske sagt typ sagt tack sen. Mmm.
Speak: Mannen som gick på Michael fångades av en övervakningskamera ute på perrongen när han heilade. Mannen efterlystes senare med hjälp av övervakningsbilderna men hittades aldrig.
Speak: Vad är det som avgör om vi agerar om en människa behöver hjälp?
I vårt nästa test har vi iscensatt ett motorstopp, för att se om det blir någon skillnad i hur många som stannar för Marcus och Babiker.
Speak: Även om det inte går att dra några större slutsatser för den här typen av tester som inte är vetenskapliga, kan vi konstatera att 12 bilar av 38, stannade för Marcus och 5 av 51 bilar för Babiker när vi placerade ut dem så att en så jämn ström av bilar som möjligt skulle passera dem båda. Alltså var tredje bil för Marcus och var tionde för Babiker.
Speak: När vi går igenom hatbrottsanmälningar är det tydligt att afrofobi är nåt man kan drabbas av överallt. I storstäder och i mindre byar.
Maher kommer från en av Senegals mest kända musikerfamiljer, och Sousou är uppväxt i en musikerfamilj i Sverige.
När de fick barn bestämde de sig för att flytta till Sousous barndomstrakter i Skåne.
Maher: Jag trodde det skulle bli väldigt bra för familjen och alla att flytta till Skåne och var taggad, men på andra sidan, var det fel att flytta.
Speak: Maher säger att han inte brydde sig så mycket för egen del när han upptäckte att folk i samhället stirrade på honom.
Maher: Jag har inte skadat mig, jag är helt normal som du, folk tittar, det är helt okej, det är fine.
Speak: Problemen kom när dottern började skolan.
Sousou: De sa ju att hon inte var svensk för att hon var brun, ingen kommer bli kär i dig för att du är brun.
A: De asså på min förra skola så var det typ bara jag, som var, som kom från ett annat land, alla andra typ var ljusa och kom från Sverige. Alltså liksom var helsvenska.
Lena: Men du är väl född i Sverige.
A: Ja.
Sousou: Det blir otroligt kränkande för henne, att få höra saker om sina föräldrar. Och retad för att för att hennes pappa är svart. Att de tvingar henne att säga saker, din pappa är ful, det är jättehemskt att tvinga ett barn att säga sådana saker, det skapar jättemycket skuldkänslor hos henne.
Sousou: Asså. Det här kan jag inte läsa. Jag kan inte säga de här orden. Jag kan inte säga det ju. Jag vill inte.
Speak: Samtidigt som Sousou och Maher försökte få skolan att ta tag i situationen, såg Sousou att en förälder på skolan var inne och kommenterade på Facebook.
Sousou: “Våra svenska klassiker blir våldtagna och får röven uppsprättad av ngn jävla politisk idiot som tror att utlänningar tar illa upp för att Pippis pappa är negerkung!!!”
“Jag äter pepparkaksgubbar och negerbullar men blir inte kränkt när någon säger vitlök eller svenne”
“Jag med. Har alltid hetat så för mej och kommer ej att ändra det.”
“Om du bara visste vilken jävla pajas diskussion som pågår på min sons skola nu.”
Sousou: Vi bestämde oss för att flytta för vi tappade helt hoppet om den här byn vi bodde i.
Grafik: polisanmälning april 2017, Malmö
”Sindy” säger då åt mannen att han skall ställa sig i kö, varpå mannen säger åt ”Sindy”, ”Vad är det med dig, har du inte fått din banan idag?
….Mannen tittar på henne och säger “Jag behöver i vart fall inte gå på zoo idag för jag har redan sett en apa.”
Misstänkt erkänner gärningen.
Grafik: juli 2016, Malmö
Amun berättar att några män på en balkong kastade två bananer mot hans fru och deras tre små barn så att en banan träffade hans 4-åriga dotter i huvudet. Hans fru hörde hur männen sade något på arabiska….Hans dotter blev rädd och började att gråta men fick inte några skador.
Speak: Apor och bananer. Det som blir slående när man tar del av de polisanmälningar som rör afrofobiska hatbrott är att ordvalet och symboliken är densamma, avsett om den kommer från infödda eller invandrade svenskar. Om det sker i en trappuppgång, på ICA, eller när man möter någon i jobbet.
Speak: Klara jobbar som brottsutredare för polisen. Hon berättar om ett stort pådrag när de var ett 50-tal poliser som åkte ut, men efteråt var det en bild på henne och hennes namn som lades ut på nätet.
Klara: Under den står då mitt namn och vad de har skrivit.
Klara: Kolla den äckliga fula negerhonan ovan eller så är det en missbildad schimpans som någon har klätt på.
Lena: Känns det annorlunda om man möter det i sin yrkesroll än om man möter det privat?
Klara: Ja det tycker jag man är ju inte beredd på det jag var inte beredd på det alls som tjänsteman, som tjänsteman tänkte jag inte ens på det jag tänkte inte på att min hudfärg skulle spela någon roll.
Speak: Klara säger att det är med en kluven känsla som hon går ut och pratar om afrofobi.
Klara: Jag tror också jag har en strategi att inte göra mig till offer för fördomar, det är viktigt för mig.
Speak: Att hatretoriken och den afrofobiska hatsymboliken delas av människor från olika delar av världen är något som blir tydligt i sportsammanhang. Strategierna för att hantera det är däremot olika.
Sport-kommentator: Och kolla in det här. Dani Alves ger svar på tal efter ett rasististkt påhopp och äter upp bananen som kastats in på plan.
Sport-kommentator: En banan. Mot Dani Alves. Då passar han på att käka den.
Lena: Ja det är jäkligt svårt liksom, det är en cool grej, men det är också att alla tycker det är så härligt att han tog det coolt.
Sport-kommentator: Officialy this was just a friendly match. But as soon as Kevin-Prince Boateng passes the ball, The animal chants starts. the referee reaches out for calm but the Ghanaian walks of, the first professional footballsplayer to do so, his teammates follow, to the approval of the majority.
Hugo: Det är nog nästa känsla jag haft, att få göra SHL-debut för den klubben som fick mig fortsätta spela hockey, den klubben jag har hejat på sen jag, ja fick upp ögonen för Färjestad och hockeyn.
Speak: Samma säsong, som debuten i Färjestad, fick Hugo sedan höra något som han inte trodde han skulle behöva höra på isen. Att någon av hans motspelare skrek n-ordet efter honom när han passerade.
Hugo: Varför det tar så hårt? Man har sett hur det har varit genom historien innan och vilket skitliv andra mörka människor har levt, vi såg en film på gymnasiet 12 years a slave det var den hemskaste film jag har sett, det har vart, varit ett ord som skall vara nedtryckande och visa att man, att en annan människa äger dig, jag äger dig det är inte du, jag bestämmer över ditt liv.
Speak: Hugo tycker att det är viktigt att man markerar mot rasism direkt. Efteråt postade han ett inlägg på Twitter, och spelaren fick be om ursäkt.
Hugo säger att han alltid har haft föräldrar och tränare som har tagit tag i det omedelbart, ända sedan han var liten. Ett stöd som är extra viktigt när det handlar om barn.
Speak: När det handlar om vittnesmål från barn, måste vi vara extra försiktiga vid publicering.
Jag har fått kontakt med två syskon, Theo och Kendra som var med om en händelse på 4:ans buss på Södermalm i Stockholm 2010. Nu flera år senare begär jag ut barnförhören som syskonen själva aldrig har sett. Och eftersom Theo och Kendra idag har hunnit bli vuxna, har vi fått deras tillåtelse att visa barnförhören öppet.
Liten Theo: Ah, sen så när vi gick ut, fy fan jävla negrar, sparkade pappa i låret o sen så stod typ hans kompisar där bredvid sådär bakom mot väggen ja, och sa, mumlade, typ jävla negrar de borde inte komma till Sverige.
Så dära. Men pappa ignorerade och fortsatte gå mot bussen. Kommer inte ihåg riktigt. Allt var ganska rörigt. Ialla fall. Sen sen så sa han vad heter det neger, o sa han om vi inte, vi borde inte komma hit till Sverige och då sa pappa att jag och mina syskon är födda och har lika mycket rätt som andra i Sverige. Sen började han slå pappa och då puttade pappa och försvarade. Och sen så vad heter det när han gjorde så, höll han på att komma åt min lillasyster…och sen när han gick längre bak i bussen, på vägen slog han min storasyster Kendra ja du vet jättehårt i magen.
Speak: Trots att det har gått många år minns Theo fortfarande hur rädd han var.
Stora Theo: Det var extra jobbigt att min lillasyster var med jag ville inte att hon skulle se allt det här, jag vill inte att hon skall skadas och, samtidigt som jag vill, försöker se till att min lillasyster är oskadd så blev min andra syster slagen i magen, så allt var bara som ett stort kaos, och man är bara i chock.
Lilla Theo: Lome var fortfarande jätteledsen och vi var också jätteledsna och jätterädda, just då. Kendra innan han slog henne, lite innan då, då ville hon gå därifrån hon var så rädd och ledsen.
Dam: Vad var det som gjorde dig rädd och ledsen?
Lilla Theo: Att de slogs mest, han slog pappa väldigt mycket, och då blev man så klart rädd för det är ju inte sådant man ser varje dag direkt.
Lilla Kendra: Jag var rädd och chockad, att det fortfarande finns sådana människor nu som fortfarande tänker så att vi inte borde vara Sverige, att de är rasistiska. Vi kommer ju från Sverige, vi är födda i Sverige, pappa är ju svensk medborgare.
Lena: Hur reagerade de andra som var i bussen?
Stora Theo: Att man bara är tyst och låtsas som ingenting, och tittar åt andra hållet, sen när det blev lite för, som mest våldsamt, då började folk reagerade, vissa sa sluta, vissa klagade på att bussen inte åkte.
Lilla Theo: De flesta i bussen, kan du köra bussen nu, ahh, sen var det tre stycken andra, som vad heter det, som var ganska snälla och en pratade med mig och Kendra, och två stycken andra sa att de vittnade ah nånting sånt där..
Lena: Minns du hur det kändes att åka buss och röra sig på Söder sedan efter att det hade hänt.
Kendra: Ja, alltså, man blev ju rädd, och försökte ju typ såhär, alltså det är så hemskt, efter det här, så brukade jag sjunga svenska visor, när jag gick för mig själv för att jag inte ville, för jag ville visa för jag är en svensk så här, att jag inte är, amen jag vet i ifall att, ifall jag skulle bli attackerad. Om jag skulle gå ner med soporna, sjunga så här gamla svenska låtar, typ Ack Värmeland,
Lena: På riktigt
Kendra: Ja, bruka sjunga den. Bara för att vara hederlig svensk typ. Och lämna mig ifred.
Speak: I Theo och Kendras fall lades utredningen ner.
Grafik: polisanmälan februari 2017, Malmö
Jag förberedde för stängning och jag ser honom gå in vid kassorna in i butiken. /Han kom in ensam. Han gick raka vägen mot mig, jag stod inne i butiken./Jag tänkte “shit en gång till” och blev rädd./Han gick mot mig och boxade mig i huvudet med sin högerhand. /Jag gick in i en annan gång där det finns kamera och varnade honom flera gånger att han skulle stanna men han fortsatte att gå efter mig./Han sa någonting med min hudfärg, att jag var en neger, en apa….
Speak: När det handlade om mannen som anklagade John och George för misshandel vid en grillplats i Malmö förra sommaren visade det sig att det fanns vittnen som berättade för polisen om vad de hade sett.
Och i George och Johns fall gjorde det skillnad.
George: The Swedish family was screaming what is your problem, stick härifrån vad gör du, leave them alone, they are here minding their business.
John: The family were screaming, go away, leave them alone.
George: It was one of the guys the other gentlemen here, who called the police, this is going out of hand, I have to intervene.
John: In some cases the witness hold the key because if there was not any witness here, we will be the one , they would convict us, they would believe probably, we were three, against him.
George: When the case went to court my faith was restored, the faith to the judicial system, my faith on the police, the faith on humanity.
John: For me it was justice, justice was prevailed.
Speak: Mannen som attackerade John och George blev dömd för misshandel och ofredande.
I det här fallet blev det en fällande dom. Men i Sverige har andelen av uppklarade hatbrott gått ner. Det gäller alla typer av hatbrott.
I Sveriges periodiska rapport till FN kan man läsa att
“totalt 4 procent av hatbrottsanmälningarna 2014 personuppklarades. Andelen personuppklarade hatbrottsanmälningar har minskat något i jämförelse med 2011 och tidigare, då den låg på 7-8 procent.”
Tre killar: Vet ni vad afrofobi är?
Nej, det gör jag faktiskt inte.
Nej
Nej kan du säga igen vad det hette.
Afrofobi
Afrofobi?
Naej.
Lena: Vad tror du att det beror på att det är så mycket okunskap om afrofobi i Sverige.
Kille: Jag tror för att det antas, det finns inte på riktigt, det är inte så allvarligt. Och samtidigt är vårt samhälle väldigt segregerat eftersom det bara ligger där underliggande är det mycket svårare att förstå vad det handlar om.
Speak: I Sverige är vi så antirasistiska att vi har beslutat oss för att utmönstra ordet ras ur vår lagstiftning.
Skylt: Ur Rapport 30 juli 2014, Erik Ullenhag integrationsminister
Erik Ullenhag: Rasismen vill vi bekämpa, och i rasismen är grunden att det finns olika mänskliga raser. Då ska inte en lagstiftning innehålla ordet ras, när vi faktiskt menar att det finns inte olika raser.
Speak: Det är förstås en fin tanke – att vi inte skall göra skillnad på folk och folk? Men är det så – lever vi i ett samhälle där ingen tänker på om någon är mörk eller ljus?
Speak: Vi bestämmer oss för att placera Babiker och Marcus på en bänk, mitt på dagen för att se hur människor reagerar på att de inte ser ut att må så bra. De får de ha samma jacka på sig, och de får ligga där under exakt lika lång tid. När det handlar om Marcus stannar människor till och kollar om han andas. Ingen kollar till Babiker.
Lena: Många av de som vi har pratat med har ju sagt att de ofta får höra av andra att “Jag tänker aldrig på att du är svart.”
Klara: Ja, jag är lite så, att den kommentaren ens behöver sägas av en annan människa, jag vet inte, då har man väl tänkt på det tänker jag. Jag tänker inte på det förrän jag blir påmind, eller vad man nu skall säga, och påmind blir man ju egentligen av alla med av välvilja av nyfikna människor, för jag svarar ju på den frågan flera gånger i veckan, var man kommer ifrån, och sen får man då 50 frågor till, för det pratade jag med någon kollega om, vad är det som gör att det svider till, äter du svensk mat hemma och så vidare, det svider ju till för då påminns man om att man inte är svensk,
Lena: Är du inte svensk?
Klara: Jo, jag ser ju mig som svensk. Alla i min närhet ser mig som svensk. Jag är ju Clara men jag har också en acceptans inombords att alla människor ser mig inte som svensk, utan det är först när man börjar prata då kommer man in på det där, att man har ett ansvar mot sig själv men också mot samhället att lära sig språket, utbilda sig, att ta för sig, jag tror det är nyckeln till mycket.
Klara: Sen kan man ju bli utsatt för rasism ändå, du kan ju vara professor liksom men och rasism kommer alltid finnas, det spelar ju ingen roll om vi alla blir överläkare.
Babiker: Ja jag vet inte om jag tar det som en komplimang, det är ju en jättekonstig komplimang. Vaddå jag tänker inte på att du är svart, nej jag tänker inte på att du är vit, när man säger orden så är det som att man redan tycker det är en skillnad mellan på svarta och vita ju./Ska jag säga tack? Är det det? Har jag lyckats kommit in så bra i samhället att man inte ser min hudfärg längre?
Saken är att jag har inget emot att prata om att jag är svart, jag ser ut som jag gör, och det gillar jag.
Speak: I Sverige finns det ingen statistik eller diskrimineringsdata över vem som definierar sig själv som svart. Och det är därför också omöjligt att säga om man på grund av sin hudfärg blir mer eller mindre diskriminerad i Sverige idag, än vad man blev när jag och Babiker växte upp.
Speak: Sverige har fått kritik från både FN och Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI).
FN:s kommitté “konstaterar att ordet ras har tagits bort i den nya diskrimineringslagen och i regeringsformen, vilket kan leda till svårigheter att bedöma och behandla anmälningar om rasdiskriminering och därmed förhindra möjlighet till rättslig prövning.
”Kommittén konstaterar att Sverige inte för officiell statistik över etniskt ursprung, hudfärg eller andra tecken på mångfald, vilket kommittén tidigare har begärt.”
Simon Woolley: Often people, politician in Sweden and in France claim that everybody is French or Swedish so we dont need to talk about race and of course we do need to talk about race because whether we like it or not, the society and the state treats different races differently,
Speak: Sedan ett år tillbaka har man i Storbritannien genomfört något som kallas Race Disparity Audit för att undersöka diskrimineringen i landet.
Jag åker till London för att träffa Simon Woolley, som hade efterlyst en sådan granskning, i direkta samtal med premiärminister Theresa May. Rapporten släpptes nu i oktober.
Simon Woolley: The facts, the data was shocking, it showed great disadvantages, in education, in health, in houses, in criminaljustice, in fact in every area , unless you look at that/ unless you lay it bear, you cant fix it.
Lena: Do you think we have it in Sweden.
Simon Woolley: I am sure you have it in sweden , I don´t think,
Speak: Enligt Simon Woolley kommer avslöjanden om diskriminering sällan som en överraskning för de grupper som är diskriminerade. Däremot är det viktigt för samhället att få syn på problemet, så att data kan brytas ner och analyseras.
Victor Olisa är Polisöverindendent vid Metropolitan police vid Scotland Yard. Han har svårt att tänka sig att polisen skulle klara sitt arbete mot diskriminering, om de inte hade tillgång till den slags data som man har tillgång till i Storbritannien när det gäller ras.
Victor Olisa: If you are black you are five times more likely to get stopped compared to if you are white, so when you get that data and the obvious questions is why is there a difference and then you look at the reason why people are getting stopped. We went through a range of explanations is it the time of day, are there more black people in the streets when we carry out stop and search. But there were never really any explanation thats satified everybody.
There ought to be a better outcome, in the sense of do we find weapon, do we give people a caution, arrest them so there is a basket of measures, that enables us to make sure our practise is fair and equalitable.
Speak: Victor Olisa håller med om att det är svårt att prata om ras. Men han är övertygad om att det är nödvändigt.
Victor Olisa: Its almost like what its described as the elephant in the room, we know its there, yeah, its to many people whos perception is , it is there, in the whole range, whether its medical or educational or criminal justice, we know its there, and it just seems so an obvious thing to collect the data.
Lena: And check if the elephant is in the room.
Victor Olisa: Absolutly.
Uppdrag gransknings reportage Afrofobi sändes klockan 20 i SVT1 och SVT Play onsdagen den 29 november 2017.