– Alla former av aversiva metoder – alltså tvingande och begränsande åtgärder som man ju ofta använde tidigare, allt som är oönskat av individen – har en negativ effekt. Det enda som händer är att personen får mer utmanande beteenden. Eftersom man inte lyckas minska det utmanande beteendet så upprätthåller man metoderna, och så fastnar man i en ond cirkel.

26-årige Robin har diagnosen autism och lindrigare intellektuell funktionsnedsättning. Han har också svåra utmanande beteenden, som att han ibland skadar sig själv eller blir utåtagerande.

Men lagen är tydlig, man får inte låsa in någon på ett LSS-boende – inte ens med samtycke.

“Jag förklarar då att de inte får”

Mats Jansson berättar att han emellanåt blir uppringd av personal som frågar om de verkligen måste använda sig av tvångs- och begränsningsmetoder.

– Jag förklarar då att de inte får. Solskenshistorier är när de sedan ringer tillbaka och säger att de faktiskt har lyssnat på detta, och att man har satsat på utbildning av personal, bara för att upptäcka att de utmanande och självskadande beteendena har minskat.

Mats Jansson påminner om att personer som Robin tillhör en grupp i samhället som är röstsvag och sällan har egna förutsättningar för att förändra sin livssituation.

Att samhället inte klarar av att ta tillvara deras grundläggande mänskliga och lagliga rättigheter, ser han allvarligt på.

– Om man tänker sig att samma scenario hade framkommit runt förskolor så hade vi haft någon form av haverikommission som hade tittat på varför det ser ut så här.