Är de nationella proven det redskap för rättvisa betyg som de ska vara?
Amanda Weslien:
Ja, de brukar säga såhär, ni har trettio minuter på er att göra det här provet. Och sen så får man ändå 40 minuter för att man får sitta kvar. Man får inte en tillsägelse. Jag fick ju dra fördel av det när jag gjorde ett nationellt prov skriftligt. Å jag fick ju högsta betyg på det provet. Och det kanske jag inte skulle ha fått om jag höll mig till den tiden som det var avsett att jag skulle skriva.
Både lärare och elever berättar om hur det fuskas med de nationella proven.
Helena Olivestam Torold, undervisningsråd Skolinspektionen:
De signaler vi får från föräldrar brukar inte handla om fusk. Vi brukar inte få anmälningar om det.
Reporter:
Det här är ju ett återkommande problem. Borde inte Skolinspektionen kolla på det?
Helena Olivestam Torold:
Det skulle vi kunna göra. Hittills har vi gjort bedömningen att vi inte har gjort det.
Programledare:
Sebastian Sernhede, elev Hvitfeldtska gymnasiet:
Reporter:
Vad tycker du om de nationella proven?
Sebastian Sernhede:
Jag tycker det är bra att kunna bevisa vad man kan över helhet, men det är lite mycket som baseras på dem och så. Men ja.
Reporter:
Är de viktiga för betyget?
Sebastian Sernhede:
Det verkar som det.
Karar Aziz, elev Hvitfeldtska gymnasiet:
Man vill ju ändå ha högsta betyg. Så om det går dåligt på nationella så går det dåligt i kursen.
Reporter:
Är provet avgörande för betyget?
Karar Aziz:
Det är en stor del av betyget. Så ja, det är det.
Det finns ett prov som gör elever extra nervösa. Det nationella provet.
Det ska hjälpa lärarna att sätta rättvisa betyg och göra betygen likvärdiga i hela landet. Men vad händer om elever fuskar och lärare hjälper till för mycket? Och om de gör det – vem är det då som ska stoppa dem?
Här på Angeredsgymnasiet i Göteborg, håller ettorna just på att skriva ett nationellt prov i matte.
Anonym:
Hela sista sidan den där med triangeln. Jag fattade ingenting.
Anonym:
Det enda jag hoppade över var sida 11.
Reporter:
Vad tyckte ni om första delen nu då?
Den var rätt så enkel... Den var jättekonstig.
Raniah Azzawi:
Det gick lite dåligt för oss.
Dom berättar att det inte längre är så vanligt att elever fuskar vid nationella prov. Men i nian var det många som gjorde det.
Raniah Azzawi:
Då var det mycket enklare att fuska. Man kunde ha telefonen och ja.
Reporter:
På nationella prov just?
Raniah Azzawi:
Ja, på nationella proven.
Reporter:
Vilka ämnen då?
Raniah Azzawi:
Matte, engelska. Inte svenska för där hade vi en sträng lärare.
Abdulrahman Alsamel:
Vissa har två mobiler. Lämnar den första och sen fuskar med den andra.
Reporter:
Vad gör de med mobilerna sen då under provet?
Abdulrahman Alsamel:
De söker efter nån svar på provet
Raniah Azzawi:
Alltså nån hostar därbak, det betyder ropa på läraren så att jag och min kompis kan prata. Jag kan skriva på kladdpapper och så byter vi så du får svaren. Det är mycket lärarna inte vet om.
Vi ska snart få se att eleverna i Angered inte är ensamma om att fuska.
Elever skriver nationella prov, främst i matte, engelska och svenska. Proven är obligatoriska i årskurs tre, sex och nio i grundskolan och på första och sista kurserna i gymnasiet. De ska mäta elevernas kunskaper och samtidigt alltså göra betygen likvärdiga. Men vi har ju betygsinflation i Sverige, något som vi tidigare berättat om:
Ur Uppdrag granskning 12 okt 2016:
Jonas Vlachos, professor nationalekonomi:
Ja, här ser vi en kurva som visar kunskapsutvecklingen enligt den internationella kunskapsmätningen PISA. Och det är den här som faller ganska dramatiskt under 2000-talet, framförallt under senare hälften av 2000-talet. Och den där andra kurvan visar betygsutvecklingen under samma period.
Reporter:
Kan man tala om betygsinflation?
Jonas Vlachos:
Ja, det tycker jag absolut. Om vi pratar om att betygen är något sorts värde/siffra som sätts i relation till den faktiska kunskapen. Och den faktiska kunskapen faller och betygen är konstanta eller stiger, så är det ju inflation.
Ur Uppdrag granskning 12 okt 2016:
Jan Josefsson:
Vet du egentligen hur man ska komma till bukt med det här?
Anna Ekström, gymnasieminister:
Jag tror att en sak man ska titta på är hur, om man kan hitta en väg att förankra betygen i de nationella provresultaten som vi har.
Om de nationella proven ska motverka betygsinflationen måste de vara rättssäkra och funka på samma sätt i hela landet. Det är Skolverket som utformar proven, och sätter spelreglerna.
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Självklart ska det nationella provet vara... genomföras på ett korrekt sätt. Man ska följa de regler som finns. Och gör man det, läser man instruktionerna och följer de regler som finns, då är det här ett säkert system.
Eleverna i Göteborg har fått mig att tvivla på att det är ett säkert system. Men för att få veta hur vanligt det är med fusk så skickar jag ut en enkät till elever via elevråden runt om i Sverige. En av dem som svarar är Amanda Weslien i Stockholm, som går i årskurs nio.
Amanda Weslien:
Det kan vara muntliga prov, att man utbyter information innan och säger vad som kommer på proven. Det kan också vara att man tar upp mobiler eller har med mobiler. Att man försöker smuggla in och ta bilder, för att skicka vidare på det. Vid nationella prov är det nästan ännu viktigare att fuska på dem, eftersom de är så avgörande för betyget. Än vad det är med övriga prov.
Amanda Weslien:
Oftast så har man en gruppchatt för klassen. För att dela information. Det kan vara såhär, när börjar vi, när slutar vi, när är SO-provet, vad kommer på SO-provet. Men det kan ju också vara det här kommer på SO-provet, det här handlar SO-provet om, här är SO-provet. Såna saker kan det också vara.
Det muntliga nationella matteprovet i årskurs nio spreds snabbt på Amandas skola, efter att de första eleverna hade gjort det, berättar hon. En bild av frågorna delades via sociala medier, via Snapchat.
Amanda Weslien:
På provdagen då när man fick Snapen då på själva frågorna fick man veta att det är det här de letar efter och vill att man ska kunna, räta linjens ekvation, som är en formel.
Reporter:
Det var en väldig fördel jämfört med de som hade muntliga provet allra först.
Amanda Weslien:
Ja, det är klart det var. Man fick det enklare, kunde formulera sig bättre. Man läste på begrepp och sånt innan. Jag blev så förvånad när jag satte mig i min grupp, mattegrupp. Så kunde alla räta linjens ekvation. Som ändå är såhär…Den är ganska svår att komma ihåg, tycker jag. Men alla kunde verkligen den. Och då kom jag på att de har nog också sett det här.
Reporter:
Vad tänker du om att det sprids på det här sättet då?
Amanda Weslien:
Jag tänker att det är orättvist, alla får ju inte samma möjligheter att göra ett prov på samma villkor. Och det är ju det som är felet.
Och nu har nästan trehundra elever från både högstadiet och gymnasiet svarat på våra frågor om nationella prov. Flera av dem berättar både om hur de själva och deras kompisar fuskar. Och vissa former av fusk återkommer. Exempelvis att använda mobiltelefoner eller klockor.
Folk har sina nya ”Apple watches” och klockliknande apparater för att spela in facit eller ha färdiga bilder över formler etc.
Genom att kolla på varandras papper, småprata tyst.
Lappar skickades mellan elever.
En annan elev som svarat på vår enkät är “Tore” i Stockholm. Han har fuskat ända sedan nian. Och när vi lovar att byta ut hans röst har han inga problem med att berätta.
Anonym:
Vi fick tag på facit på ett nationellt prov. Jag fick höra det av en av mina vänner att de hade sett lärarna gå runt med facit. Vi fick ett tillfälle då läraren inte var i klassrummet utan var borta en stund. Då lyckades vi ta kort på alla delar till alla elevlösningar. Å jag kan säga att det räddade många av våra betyg.
Tore och hans kompisar lyckades alltså fotografera bedömningsanvisningarna dagen före det nationella provet. På kvällen satt de och pluggade in svaren.
Reporter:
Vad tycker du allmänt om hanteringen av nationella prov på den här skolan?
Anonym:
På den skolan så skulle jag säga var det väldigt slarvigt. Läraren gick runt med det lite här och där. Det kunde ligga i skåp och det var väldigt lätt att komma in i vissa rum.
Reporter:
Vad tänker du om att du gjort det här idag?
Anonym:
Alltså jag ska inte ljuga. Om jag hade fått chansen så skulle jag gjort om det igen med tanke på hur dagens skola ser ut. Med tanke på betygshetsen det är så skulle göra om det alla dagar i veckan.
Reporter:
Men dina jämnåriga som också skrev det här provet som kanske pluggade och verkligen ansträngde sig. Det blir orättvist gentemot dem?
Anonym:
Jag skulle inte säga att det är orättvist men jag förstår ändå den frustrationen.
Reporter:
Eleverna har också ett eget ansvar i detta. Om du tittar på facit eller tar del av muntliga... Det är ju inte korrekt gjort som elev.
Amanda Weslien:
Nej, man får ju ha det på sitt samvete.
Reporter:
Har du dåligt samvete för det här med räta linjens ekvation som du pluggat på innan?
Amanda Weslien:
Det är en svår fråga. Men jag skulle säga att hade jag haft chansen idag igen. Så hade jag nog gjort det igen. Och det tror jag många hade gjort. Många hade kanske sagt att jag skulle inte göra det igen. Men jag tror tvärtom att man vill göra det. För annars vet jag inte om läraren hade betygsatt mig rätt.
Men jag har också fått veta från flera elever att det finns andra inom skolan som hjälper till vid proven, mer än vad som är tillåtet.
Först åker jag till Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, för att få se hur det går till när de ska skriva ett nationellt prov i matte för årskurs tre.
Jenny Homann:
Här har vi proven
Reporter:
Är det proven?
Jenny Homann:
Ja
Reporter:
Kommer de i kartong eller?
Jenny Homann:
Ja, de kommer med buntband som inte får brytas förrän dagen innan.
I Skolverkets regler för de nationella proven står att proven ska förvaras så att innehållet inte blir känt för eleverna. Och att skolan ska ha rutiner så att eleverna ska kunna genomföra provet på ett likvärdigt sätt. Men de lämnar en stor frihet åt rektorn på varje skola att avgöra hur det ska gå till.
På Hvitfeldtska är man noga med säkerheten, berättar Jenny.
Jenny Homann:
Till exempel att eleverna sitter långt isär och inte har möjlighet att snegla på varandras prov. Hade jag haft flera klasser här hade jag sett till att de, att inte klasskamrater satt bredvid varandra utan varva dom. Att aktivt gå runt med jämna mellanrum och titta på vad eleverna gör.
Skolorna ska alltså se till att eleverna inte fuskar. Men systemet är långtifrån vattentätt. Proven läcker ut i sociala medier – gång på gång.
På Flashback kan man se hur provuppgifter delas både 2011, 2014, 2015 och 2016.
En av de mera uppmärksammade läckorna var våren 2015.
Någon gjorde då som Tore – tog kort på ett facit till ett nationellt prov i matte för årskurs två. Det spred sig som en löpeld över Sverige när elever delade fotot med varandra.
Anonym:
Dom spreds väldigt kraftigt. De skickades mellan mina vänner och de låg ute på privata grupper på facebook. Instagram skickades dem även till, och KIK. Spridningen var väldigt stor i Sverige så kan jag säga ett antal 1000 hade fått tag i det. Det märktes särskilt på min skola för de fick göra om ett extra prov.
Reporter:
Hade dina kompisar nytta av de här bilderna?
Anonym:
Ja, mina kompisar hade nytta av det.
Även på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg märkte man av spridningen av matteprovet våren 2015.
Jenny Homann:
Här var oron, är det några av våra elever som har fått den här information. Jag tror att som det verkar var det inte så mycket Göteborg som man hade kompisar som hade kompisar som. Men det fanns misstanke även här om att det var elever som hade fått den informationen om rätta svaren.
Reporter:
Vad tänker du om att det läckte ut såhär då från andra skolor?
Jenny Homann:
Det tycker jag är anmärkningsvärt som då har haft tillgång till bedömningsanvisningarna i förväg och inte haft tillräckligt koll på dem då. Någon har haft möjlighet att fotografera och lägga ut det här. Det är ju bedrövligt.
Skolverket noterade också att facit hade läckt.
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Det spreds ganska snabbt att det inte bara var lokalt, utan att det var i flera städer i alla fall.
Reporter:
Kartlade ni hur spridningen såg ut?
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Ja, vi försökte ta reda på det. Sen när uppgifter sprids via Facebook, så är det slutna grupper eller andra sociala medier. Så det är svårt att exakt kartlägga hur stor spridningen är, men vi fick signaler från flera håll och då gjorde vi bedömningen att det var ganska vida spritt nu.
Skolverket gav ansvaret till rektorerna på varje skola att avgöra om de trodde att eleverna hade fuskat på deras skola. I så fall kunde de välja att göra ett ersättningsprov.
Reporter:
Kan en rektor verkligen avgöra det?
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Ja, det är säkert olika. Men vår bedömning är att en rektor måste kunna ta reda på om sånt har skett på skolan.
Men skolorna behövde inte anmäla om de använt ersättningsprovet till Skolverket. Så hur många skolor som fuskat eller hur många som gjort nya prov är det idag ingen som vet.
Och det slutar inte där. Jag får nu höra något annat genom elever i enkäten. Det är bara datumet för de skriftliga proven som ska vara detsamma för alla i Sverige, inte klockslaget.
Elever spred svar genom sms eller genom att skicka foton på frågor till andra klasser som hade provet senare under dagen.
Personer fotograferade uppgifter och fick tillbaka bilder med lösningar
Elever på skola X som gör provet på morgonen kan skicka smygtagna bilder till elever på skola Y som gör provet senare. De hinner då googla svaren inför provet.
Å Tore berättar att det är vanligt att elever på olika skolor delar nationella prov mellan sig.
Anonym:
Så en kompis till mig skickade vid lunch till mig, ”jag ska ha nationella snart kan du hjälpa mig”.
Reporter:
Du skickade uppgifterna till honom?
Anonym:
Jag hjälpte honom med de uppgifter jag kunde. Med tanke på att han hade mobilen med sig på nationella kunde han skicka till andra personer. Till bland annat till någon som är äldre och som kan mer än vad jag kunde.
Reporter:
Vad tänker du om det här då att man skriver vid olika tidpunkter?
Anonym:
Då är det ingen mening med att ha det nationella provet. Nationella provet är meningen att alla ska skriva samtidigt, vid samma tillfälle.
Jonas Vlachos är professor i nationalekonomi och har forskat i frågor som rör skolan och betygssättning.
Jonas Vlachos:
Det är ett stort problem att de skriver på olika tidpunkter. Det skulle vara intressant att göra en studie kring det. Är resultaten systematiskt bättre för dem som skriver på eftermiddagen än på förmiddagen till exempel.
Reporter:
Varför anger inte Skolverket en exakt tidpunkt på dagen då alla ska skriva nationella prov?
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Nä, vi anger ju en dag, en provdag, för vi har ansett att vi inte kan gå in så långt i skolans organisation som att bestämma ett klockslag. Det kan till exempel handla om när skolskjutsar kommer in och så där. Men vi får signaler om att man gärna vill att vi ska säga att provet ska börja klockan åtta eller klockan nío på morgonen och det är någonting vi kanske får överväga att titta närmare på.
Och Skolverket tillåter inte bara att rektorn får välja klockslag. Om det finns särskilda skäl får rektorn också senarelägga provet till en annan dag. Utan att anmäla det till Skolverket.
Återigen anser Jonas Vlachos att Skolverket borde strama upp reglerna. Om inte skolan brunnit eller något annat allvarligt har hänt så borde det inte vara tillåtet för rektorn att byta datum, menar han.
Jonas Vlachos:
Jag kan till och med kolla när påsklovet är om ett år. Det är angivet. Och de här provdatumen det är bara att ange dem och sen skriver de inte då så skriver de inte alls liksom. Jag förstår inte varför det skulle vara svårt.
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Därför att det måste finnas någon form av flexibilitet har varit vår bedömning. För att man ska kunna planera skolans aktiviteter utifrån de behov man har. Samtidigt lägger vi ju ut provdatum långt i förväg. Ett och ett halvt år. Så det ska egentligen inte finnas någon möjlighet att missa det i planeringen och ha en studiedag eller idrottsdag den dagen.
Reporter:
Nej, och då… varför ger man då rektorerna den här möjligheten?
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Därför att det ändå har skett missar i planeringen och då kanske en hel skola inte får skriva ett prov.
Reporter:
Fast då tänker man då får man skippa friluftsdagen istället och skriva nationella prov.
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Ja, så kan man absolut resonera.
DEL 2 – LÄRARHJÄLP
Eleverna som svarat på enkäten berättar inte bara om hur elever fuskar vid nationella prov. De berättar också om hur skolans personal hjälper till.
GRAFIK:
“På matte nationella skrev en lärare hela uträkningen. Precis det jag skulle skriva in på miniräknaren. Det var ju ganska stora uträkningar.”
“Svenskläraren förklarade en uppgift extra inför alla, precis före nationella provet. En uppgift som hon själv tyckte var krånglig som hon försökte klara ut innan vi hade börjat.”
“Lärarna som vaktade proven lät klassen sitta kvar 45 minuter längre än provtiden. Andra klassers provvaktare var strikta.”
Amanda Weslien:
Ja, de brukar säga såhär, ni har trettio minuter på er att göra det här provet. Och sen så får man ändå 40 minuter för att man får sitta kvar. Man får inte en tillsägelse. Jag fick ju dra fördel av det när jag gjorde ett nationellt prov skriftligt. Å jag fick ju högsta betyg på det provet. Och det kanske jag inte skulle ha fått om jag höll mig till den tiden som det var avsett att jag skulle skriva.
Amanda såg också hur andra fick hjälp. Hon berättar att en lärare ofta har sina favoritpersoner i klassen, och att de personerna får fördelar när de frågar om hjälp.
Amanda Weslien:
Under ett matteprov vet jag att det hände en gång. Man får tydliga indikationer från läraren. Nja.. pröva det här, lite mer ditåt, inte riktigt så, tänk lite mer såhär, man får liksom tydliga känslouttryck att okej, nu har jag gjort fel, nu är den här lösningen fel och kan dra den slutsatsen efter.
Reporter:
Vad tänker du om det idag?
Amanda Weslien:
Jag tycker det känns lite tråkigt. För även om man har uppnått ett betyg så kanske man inte tycker att man har uppnått det helt rätt. Och det kanske inte var så rättvist mot de andra eleverna heller.
Kanske är det så enkelt som att lärarna vill vara snälla mot eleverna. Men det kan också finnas andra skäl att gå över gränsen.
Lärarnas riksförbund hjälper mig att skicka iväg några frågor också till lärarna.
Enkäten skickades ut till 1851 lärare i målgruppen. Av dem svarar 1084. Nio procent av dem uppger att det förekommit fusk vid nationella prov på deras skola. Och precis som Amanda berättar handlar det ibland om lärare som gått över gränsen.
“Inom matematiken kan det kan vara så enkelt som att öppna förpackningen innan (trots noga instruktioner att det inte är tillåtet) och köra ett par lektioner på det innehållet som eleverna inte tränat på ett bra tag.”
“Mina kollegor öppnar provet innan provdagen och går igenom liknande uppgifter med eleverna som de som ska komma på provet.”
Det finns alltså lärare som förbereder sina elever på ett otillåtet sätt.
Både proven och bedömningsanvisningarna – alltså facit – kommer till skolan några dagar före provet. Lärarna får titta på proven dagen före skrivningen, för att bland annat kunna göra speciella anpassningar för elever med funktionsnedsättningar.
Jonas Vlachos förstår inte varför Skolverket tillåter att lärarna får läsa proven i förväg. Då får de ju möjlighet att specialträna de egna eleverna.
Jonas Vlachos:
Den som vill använda sig av de här proven för att påverka resultaten i positiv riktning, det är fortfarande ett ganska öppet system. Regelverket borde väl vara sånt att det är förbjudet att öppna de här proven innan dess att de faktiskt ska skrivas. De ska öppnas av eleverna själva, komma i förslutna kuvert.
Proven stoppar alltså inte betygsinflationen om lärare hjälper till för mycket, menar han.
Jonas Vlachos:
Jag antar att det i slutändan är det som är syftet med att hålla på det sättet. Det är att kunna leverera högre resultat både i statistiken och bättre betyg till eleverna. Så det är ju naturligtvis väldigt problematiskt.
De nationella proven rättas oftast av elevens egen lärare, men med inslag av sambedömning på skolan. Det här öppnar för möjligheten att vara extra generös i sin bedömning:
“Av misstag fick jag se ett nationellt prov som min kollega hade rättat. Han hade felaktigt gett en elev rätt på en uppgift. Eleven klarade precis godkänt.”
“Vid muntliga prov, där är det lätt hänt att man lägger svaret i munnen på eleverna. Man vill ju sina elever väl.”
“När du gjort provet så har du kanske inte nått ända fram och då har du gjort liknande frågor, och kanske gjort dem efteråt muntligt. Då kanske du har gått från 19 till 23 poäng och kommit över gränsen för godkänt.“
Här berättar läraren om hur kollegor låtit elever göra om frågor i efterhand. Och att de nya resultaten rapporterades in.
I elevenkäten så svarar elever också att de fått göra om delar av provet eller fått skriva om hela provet. Något som inte är tillåtet.
Jag vill ju försöka ta reda på varför det här sker. Jag märker att det är känsligt att prata öppet om. Till slut får jag kontakt med läraren “Anders”. Han vill gärna berätta vad han varit med om, bara vi byter ut hans röst.
På Anders skola byter lärarna prov med varandra, för att bedömningen ska bli mera opartisk. När en kollega rättade nationella prov åt Anders så höjde hon ett av provbetygen när hon fick syn på elevens namn.
Anonym:
Dagen efter var det var bara ”jamen jag vet vem den här eleven är, ja, nej, de kan detta. Därför ska betyget vara detta.”
Reporter:
Men eleven hade egentligen inte poäng som motsvarade det höjda betyget då?
Anonym:
Exakt.
Reporter:
Har lärare ett intresse av att eleverna får ett bra resultat på nationella proven?
Anonym:
Javisst. Det påverkar deras relation till rektorn. Och i vissa fall så kan det ha en avgörande betydelse för hur de har det på skolan. Samt deras lön. Löneförhöjning. Mina elever är väldigt nöjda, de har ingen som klagar på mig, rektorn har inga möten med föräldrar, får inga mail, och javisst, man är en bra lärare. Så det finns ju ett intresse där. Har man en god relation med sin rektor då kan man också bli en förstelärare, man kan få pengar från Lärarlönelyftet. Ja, det finns definitivt ett intresse i att ge glädjebetyg.
Och han berättar också om hur rektorn la sig i när Anders hade rättat nationella prov åt en kollega.
Anonym:
Dagen efter blev jag kallad till rektorn och får höra att jag kan inte göra såhär.
Reporter:
Rektorn anmärkte på din rättning?
Anonym:
Både den läraren och rektorn gjorde det.
Reporter:
De tyckte du hade varit för hård eller?
Anonym:
Det antyddes att jag skulle i fortsättningen vara snällare och titta på förmildrande omständigheter. Jag skulle gärna ge ett så högt betyg som det bara går.
Rektorn anmärkte på att Anders hade rättat med bläck och att resultatet alltså inte gick att ändra.
Anonym:
Man kan lita på rektorerna, till viss del, men inte fullständigt. Jag skulle gärna se att det fanns någon som hade lite mer koll på dem också. Det är i rektorns intresse ibland att inte ha alldeles för låga betyg.
Jonas Vlachos:
Rektorerna är ju företagsledare i någon mening. Det är så vi har konstruerat skolsystemet. Det vill säga att vi inte kan lita på att rektorerna är oväldiga tjänstemän som inte drivs av egenintresse här. Så att ge nationella proven till några som har så starka intressen av att uppvisa goda resultat i god tid innan, utan att egentligen ha några sanktionsmöjligheter alls om det är så att man bryter mot regelverket vad gäller att öppna proven eller så där, det är klart att det blir problematiskt.
Varje år samlar Skolinspektionen in ett antal prov och rättar om dom. Å då visar det sig att lärare i snitt ger eleverna högre betyg på nationella prov än vad som sker vid den centrala omrättningen.
Reporter:
Men de nationella proven ska ju vara någon sorts norm som alla kan mäta sig mot. Det verkar inte funka så då?
Jonas Vlachos:
Nej, det gör det inte.
Reporter:
Man kan inte lita på de nationella proven?
Jonas Vlachos:
Nej. Det är då väldigt stora skillnader hur proven bedöms från skolor till skolor. Och sen är det väldigt stora skillnader i hur vägledande de här provresultaten blir för den slutgiltiga betygssättningen.
DEL 3 – MYNDIGHETERNA
Reporter:
Vad tycker du myndigheterna borde göra?
Anonym:
Det är väldigt svårt att säga. Om vi ska ha kvar nationella prov så borde vi tänka på hur det kan göras. Kanske att de rättas maskinellt. Att man gör det på ett annat sätt. Så man inte har en subjektiv bedömare. Så att man inte rättar proven på skolan. Utan att det görs centralt. Att man bara kan samla in dem och skicka dem. Det tror jag skulle vara ett väldigt stort framsteg och det hoppas jag sker snart.
Anders får stöd från en stor del av lärarkåren. Tre fjärdedelar av lärarna i Sverige skulle vilja ha central rättning av de nationella proven.
Men regeringens utredare presenterade ett nytt förslag i våras och där finns inte central rättning med.
Utredarna föreslår ett försök med digitala nationella prov och så kallad “extern bedömning”.
Det innebär att lärare från samma skola eller från andra skolor rättar proven. Proven ska vara avidentifierade, men den egna läraren kan fortfarande vara med i bedömningen.
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Vi kommer att titta på hur, vilka vägar man kan gå, för att om man ska använda extern bedömning.
Reporter:
Varför har man inte gjort det tidigare?
Karin Hector-Stahre, enhetschef Skolverket:
Alltså Sverige har en lång tradition av att lärare bedömer sina egna elevers prestationer. Och vi är ganska unika med det i Sverige och det har också legat i lärares profession att göra den här bedömningen.
Enligt förslaget ska de digitala proven införas stegvis. Målet är att de kan användas i full skala om fem år – alltså år 2022.
Vi har ju nu sett ett antal exempel på hur både elever och lärare bryter mot reglerna. Skolverket har utformat regler för att försvåra fusk, menar de. Men de kontrollerar inte om reglerna följs.
Karin Hector-Stahre:
Vi reglerar ju hur det här ska ske, men tillsynsansvaret har Skolinspektionen.
Skolinspektionen är den myndighet som granskar skolorna. De kan gripa in när barn far illa eller när undervisningen inte fungerar. De ska genom sin tillsyn bland annat bidra till ökad kvalitet och likvärdighet.
Och de nationella proven ska ju just vara ett verktyg för ökad likvärdighet.
Den person på Skolinspektionen som skall veta mest om det här heter Helena Olivestam Torold. Jag berättar om vad vi kommit fram till – när det gäller fuskande elever och slarvig hantering.
Reporter:
Vad gör Skolinspektionen åt detta?
Helena Olivestam Torold, undervisningsråd Skolinspektionen:
För oss är det ny kunskap. Det här behöver vi titta på och se om det är nåt vi behöver fråga mer om.
Reporter:
Men känner inte ni till att eleverna fuskar via sociala medier? Det har ju skrivits i medier bland annat om den här läckan 2015. Alltså, har inte Skolinspektionen fått sådana signaler tidigare?
Helena Olivestam Torold:
Inte, som jag säger alltså, de signaler vi får från föräldrar brukar inte handla om fusk. Vi brukar inte få anmälningar om det.
Reporter:
Det har ju skett flera år i rad att nationella prov har läckt ut i sociala medier, man ser på Flashback, långa trådar där man delar uppgifter och facit, så det här är ju ett återkommande problem. Borde inte Skolinspektionen kolla på det?
Helena Olivestam Torold:
Det skulle vi kunna göra. Hittills har vi gjort bedömningen att vi inte har gjort det.
Reporter:
För det handlar ju ändå om rättssäkerheten här för eleverna, det blir ju väldigt orättvist om vissa får ut facit dagen innan och andra inte.
Helena Olivestam Torold:
mmm……
Reporter:
För om inte ni utreder detta, tänker jag, vem ska göra det då?
Helena Olivestam Torold:
Ja, det är ju…
om det förekommer systematiskt fusk så är det en allvarlig… det är ju nåt som vi också ser allvarligt på. Vi kan ju alltid fundera över hur vi väljer att prioritera våra resurser.
Skolinspektionen fokuserar alltså inte på nationella prov vid den regelbundna tillsynen, utan på undervisning, bedömning och betygssättning. Där menar de att nationella prov ingår.
Anmälningar om direkt fusk är ovanliga.
Helena Olivestam Torold:
Över huvud taget när det gäller betyg och bedömningar så är det inte mycket. Det är liksom det lilla. Det lilla. Det är ju särskilt stöd som är det som man mest anmäler till oss.
Reporter:
Har ni vidtagit några åtgärder när det gäller nationella prov på någon skola?
Helena Olivestam Torold:
Nej, det har vi inte. Men däremot så har vi ju vidtagit åtgärder när det gäller undervisningen, brister i undervisning, när det gäller brister i arbete med särskilt stöd. När det gäller alla de här som vi ju eg då ser är huvudorsaken.
Jag frågar om faran med dubbla roller. Att lärare och rektorer har ett intresse av att deras elever lyckas. Samtidigt ska de vara domare och kontrollera så att eleverna inte fuskar.
Helena Olivestam Torold:
Det tror jag alla har i sin yrkesutövning att man ibland har intressen som krockar med varandra. Och jag menar att just här med liksom dubbla roller alltså det är verkligen nåt som man behöver alltid fundera över. Där tror jag att, hela skolsystemet i Sverige bygger på en tilltro. Precis som läraren ska ha tilltro till elevens förmåga. Tillit till att eleven vill och kan. Så bygger liksom ...rektorn ska ha tillit till att läraren vill och kan. Huvudmannen ska ha tillit till sina rektorer. Vi har tillit till att huvudmännen vill och kan. Det är liksom så som skolsystemet är uppbyggt.
Reporter:
Men är inte det lite godtroget från myndigheternas sida då? Särskilt ni som är tillsynsmyndighet?
Helena Olivestam Torold:
Ja, men det finns ju ganska mycket forskning som visar på att tillit är bra. Sen räcker ju inte det med en sån här blind tillit. Men hela systemet bygger ju på att man ska ha gedigen uppföljning. Och huvudmannen har ju ett ansvar för den här uppföljningen.
Anders ser faran i att lämna alltför stort ansvar till skolorna och den enskilde rektorn.
Anonym:
Man lägger ribban alldeles för lågt. Då klarar sig alla. Då är alla glada, då är alla nöjda, inga föräldrar klagar. Rektorn är väldigt glad för det finns ett väldigt hög procent som har godkända betyg, man kan jämföra det med rikssnittet, man kan jämföra det med andra skolor. Och vips, titta vi ligger på topp.
Reporter:
Men vad händer med kunskaperna?
Anonym:
De finns inte. De försvinner.